Igår var det dags för ett lopp, igen. Denna gången skulle vi springa ett 6 timmars lopp i Lilla Edet. Banan var på Ekaråsens idrottsplats och var en rundbana som var kontrollmätt till 386.94 meter, med ett underlag av röd kolstydd. Som att springa på fingrus. Ett riktigt bra underlag visade det sig.

Däremot regnade det hela tiden. Jag hade på mig den multisportjacka som jag fick av Carina i julklapp och den andades och höll tätt i 6 timmar!! Helt fantastiskt. Däremot tog jag av mig glasögonen efter två timmar - jag såg ju inget ändå.

Loppet gick över förväntan bra. Jag kände mig faktiskt inte trött. Där emot kände jag att jag blev kall ett par gånger. Sedan stelnar man ju till också. Men tröttheten fanns där inte. Det kändes så fantastiskt bra. Jag och Carina satt och pratade i bilen upp om hur många som helt fanatiskt satsar på pers, sedan låser det sig och dom blir besvikna. Jag sa då att framgångarna kommer närt dom kommer och det skulle visa sig vara fallet denna dag.

Allting stämde på något sätt jag inte kan förklara, trots att uppladdningen inför detta har varit allt annat än bra. För lite sömn, huvudvärk, stressigt på jobbet - you name it! Men när jag började springa, så flöt allt på. I slutet gick ju naturligtvis tempot ner, men mest på grund av stelhet och att jag var lite kall. Det kändes inte som om det gick ner av trötthet i alla fall.

Maran passerades på ca 5.31 När det var ca 20 minuter kvar insåg jag att jag hade mitt 6 timmars-PB (44937 m) inom räckhåll. Så jag drog på en rejäl tempoökning. Det var bara go for it. Det var jobbigt att dar igång igen med sådant tempo, men jag kände att jag hade kraften till det. När KG ropade -"STANNA!" - så visade min Garmin att jag hade sprungit 45,92 km! Nytt pers!

Jag är så himla glad och nöjd. Detta är första gången jag verkligen är så nöjd med ett lopp, sedan Kalmar Ironman 2005. Carina är också nöjd, Hon fick ihop 35 km, trots att Hon gick ganska mycket. Hennes mål var att klara 30 km. Hon är duktig Hon....

När vi kom hem unnade jag mig två öl och en pizza. Jag och Carina pulsade lite och sedan somnade jag med ett leende