Oj, oj, oj. Vilket äventyr. Det var inte mycket som klickade inför min och Carinas Vätterndebut. Vi åkte upp med Volvo på fredagen och installerade oss i en skola några timmar innan start, så att vi kunde få ladda med lite sömn. Trodde vi. Två gånger drog tjuvlarmet igång och detta med sömn innan loppet blev bara ett önsketänkande. Jag hade dessutom sovit lite i veckan på grund av alla kvällsarbeten. Sedan visade det sig att min vätskebehållare till ryggsäcken började läcka, så den var det bara att slänga. Jag och Carina startade 21.06 med Volvogruppen. Vi hade jättefint väder, helt molnfritt och nästan ingen vinden. Allt kändes bra från början. Vi hade planerat att snitta i ungefär 20 km/h och det höll vi med lätthet. Vi stannade vid första depån vid Hästholmen och tog kaffe och blåbärssoppa. Ett par km efter det att vi lämande depån insåg jag att det var något som inte stämde! Mina cykelglaögon! Jag had satt dom i hjälmen vid depåstoppet och nu var dom borta!! Efter en kort överläggning bestämde vi oss för att Carina fortsätter till Gränna och jag vänder tillbaka för att leta efter dom. Sagt och gjort. Nu gick det undan. Jag cyklade på som en idiot, lätt över 30 km/h i snitt. Men framme vid depån kunde jag inte hitta dom, dom var förlorade. Hur kul är det att cykla ytterligare 26 mil utan brillor!? Dessutom hade jag en kontaktlins i höger öga som fick en benägenhet att torka. Så jag fick blinka ideligen för att inte den skulle blåsa torr. Grrrr.. Nu var jag riktigt sur. Nu tog jag upp jakten på att hinna ifatt Carina igen. Jag trampade på som mycket jag nånåsin kunde och det gick undan. Jag körde om många klungor. Strax innan Kaxholmen hann jag ifatt henne. Vi tog en kort paus så att jag fick ner den värsta pulsen. Hon hade kört ganska bra, men verkade nu lite stel. Det var kallt och jag frös faktiskt en hel del. Trots att jag två gånger tog på mig kläderna så frös jag. Vi ffortsatte mot depån i Gränna och vi höll åter planerat tempo utan att överanstränga oss. Men Carina började få problem med benen, strax innan Gränna märkte jag att tempot sjönk. Efter lite kaffe och blåbärssoppa i Grännadepån så fortsatte vi. Jag kände mig återhämtad efter ruschen och det var OK. Men Carina kom liksom aldrig igång och tempot sjönk rejält. Efter ett par mil stannade vi och höll krigsråd. Carinas ben ville inte lyda och Hon kände att något inte stod rätt till. Hon tyckte att Hon skulle kunna ta sig runt med hjälp av pannbenet, men att det inte var värt det. Det var ungefär samma sitaution som Athen 2005. Därför ville Hon fortsätta till Jönköping och bryta där. Jag gjorde klart för Henne att oavsett vilket beslut Hon fattade så skulle jag stå bakom Henne. Personligen skulle jag inte göra så stort motstånd över att bryta, detta på grund av mina glasögon. Hon tyckte att jag skulle fortsätta själv, men detta var ju helt uteskutet för mig. Om Hon kliver av, så gör jag det också. Det är väl inte sista året VR arrangeras. Vi gjorde ju rundan tillsammans och då går vi i mål tillsammans eller bryter tillsammans. Inte förhandlingsbart mao. Så blev det. Framme i Jönköpingsdepån tog vi en kort diskussion igen och Carine ville bryta. Vi gick in, åt lite och lämnade sedan in nummerlapparna. Med tanke på hur tempot gick ner och hur Hon fick kämpa sista bite, så vill jag nog påstå (utan att vara partisk) att Hon åter igen fattade ett mycket bra beslut. Jag hade i och för sig kunnat fortsätta i gå mål, det var inga problem för mig, men det är inte så kul att göra det själv och dessutom vara nedkyld. Så jag ångrar inte mitt beslut heller. Vi hade ju inga större tidsambitioner, bara att ta oss i mål. Men det får bli nästa år istället. Världen rasar ju inte ihop för det. Sedan om man nu skall rota i bortförklaringar, så hade vi för lite träning i oss, med tanke på att vi har varit sjuka en hel del, det kostade oss en hel del träningspass, som skulle varit värdefulla. Sedan hade vi alldeles för lite sömn innan loppet. Så utgången är ju inte speciellt överraskande. Vi blev däremot förvånade över hur många som bröt i Jönköping. I princip fyllde vi en hel "dragspelsbuss" med cyklister, som fick transport tillbaka. Dom flesta bröt på grund av kyla. Men vi lärde oss en hel del och vi har fått många små praktiska tips. Vi hade så länge det varade, en fin resa de drygt 10 milen vi han avverka och det gick fatiskt bra. Så vi är egentligen inte missnöjda med att vi bröt. Vi är faktiskt nöjda över att få ha varit med och fajtas lite. Nu är det vila i soffan. Kl 06.30 imorgon skall vi vara ute i Hindås. Då skall vi vara funkisar i Triathlon Västs tävling - Göteborgs trithlon. Skall bli kul att få se den svenska eliten in action.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...