Alla inlägg den 9 januari 2008

Av Stefan Manning - 9 januari 2008 23:00

Upp i svinottan. Taxin hämtade oss 05:00 i ösregn och några ynka plusgrader. En bra dag att fly landet. Incheckning och security på Landvetter gick smidigt och vi blev klara innan den stora charterpöbeln kom dit. Skönt! Vi åt en svindyr frukost i cafeterian i Taxfree zonen. Dom giriga djävlarna tog även 3 spänn för en påtår. Var det extra antiterrorist kostnad? Planet som skulle ta oss ner till San Augustin på Gran Canaria var en Boeing 737 – stööön! Den värsta sardinburken av dom alla.

Jag lade märke till en sak. Normalt sett så betraktar jag mig som en tjockis, vilket också borde vara fallet när mitt BMI är 32. Men när jag såg mina medpassagerare blev jag fullständigt övertygad att detta plan kommer aldrig kunna lätta från marken. Garanterat över hälften var ju ännu tjockare än mig!! Dessutom underblåste en stor del av denna grupp myten om att feta personer är korkade. Jag insåg att det var bara att bita ihop. Priset tog ju alla som i tid och otid skulle belamra toaletten. Jag trodde att jag hade taskig resår i min blåsa, men här vart jag slagen med hästlängder. Jag och Carina satt på rad 29, vid vardera sidan om gången och fick uppleva denna toalettkö. Priset var när en grymt stor madam, som dessutom var havande, kom gående upp mot mig. Naturligtvis fick hon ett möte i gången och var någonstans skedde detta möte då? Jo, just det. I jämnhöjd med mig och Carina. För att släppa fram denna stackars människa, som inte heller var så liten, skulle hon vända sig med sidan åt sin mötande. Resultatet av detta var att hon körde upp hela sin magen rätt i min nuna, eftersom jag sade något och tittade på Carina. Min första tanke var att inte råka i panik och skrika. Troligtvis hade väl inget hört mig skrika. Precis som i filmen Alien – I rymden kan ingen höra Dig skrika. Dessutom torde väl fostret senare födas gravt hörselskadad på kuppen. Det kändes som en evighet, men jag kände kulmen av mötet eftersom denna ofantliga mage trycktes ännu hårdare mot mig. Sekunden senare lättade trycket och jag fick åter luft. Det var en pärs.

Vi blev serverade mat, som vi hade förbeställt. Thailändsk kyckling med ris. Den var faktiskt ganska god. Det hela sköljdes ner med en öl. Att lyssna på CD-bok funkade inte. Bruset från planet dränkte mer eller mindre ljudet i hörlurarna och man fick sitta och trycka dessa mot öronen med påföljd att man såg ut som ett mentaltfall som skulle krevera i vilken sekund som helst.

Hur som helst landade vi till slut. Men det tog en timma innan transferbussen åkte iväg mot San Augustin. Bussresan tog drygt 25 min. Vid första anhalten i San Augustin – Rocas Rojas – klev vi av. Därefter hade vi ca 300 – 400 m att gå innan vi kom fram till slutdestinationen. Det var faktiskt ganska skönt att få gå den biten. Vädret var molnigt med lite vind. 21 grader. Helt OK! Efter en snabb shopping runda i närmaste supermarket där vi inhandlade första lasset med mat, blev det naturligtvis ett dopp i Atlanten. 35 m till stranden och lite drygt 130 m till vattnet vid ebb. Denna kväll åt vi ute. Vi orkade inte ställa oss att laga mat. Vid 21 tiden somnade vi - vråltrötta. Det var bara lights out. Den första dagen i vårt nya Shangri-la var till ända.

Translate this blog

Presentation

Omröstning

Skulle Du kunna tänka Dig att ingå i min supportcrew på Badwater Ultramarathon år 2016? Loppet går genom Death Valley i USA. (Alltså inget bindande - jag vill bara se om intresse finnes)
 Ja!
 Nej!
 Kan jag få tänka på saken?

Ultrastefans Gästbok

Länkar

Fråga mig

11 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18
19
20
21
22 23 24 25 26 27
28
29 30 31
<<< Januari 2008 >>>

Senaste inläggen

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen

Kategorier

Besöksstatistik

RSS


Skapa flashcards