Idag när jag kom hem var minste grabben Niklas lite slokörad. Han läser första året på elprogrammet på Lerums Gymnasium och är ute på sin första pratikperiod. Idag gjorde han sin sista dag. När han var på väg hem från ett jobb tillsammans med sin handledare, så tappade han sin mobiltelefon på golvet. Han böjde sig ner för att ta upp den, men nådde inte. Han kopplade då loss bilbältet och sträckte sig ner och fiskade upp telefonen. När han rätade upp sig så drag han fram bilbältet för att spänna fast sig. Mitt i denna rörelse mötte dom en polisbil som hade observerat vad Niklas gjorde. Polisbilen vände om efter dom och dom blev stoppade. Naturligtvis köpte dom inte Niklas förklaring och därmed fick han göra en helt ny livserfarenhet. Han fick en böteslapp på 1500 spänn! Surt för en 17 åring!

Jag föreslog Nilkas att han skulle passa på att lämna in lottokupong, för han har ju förbrukat all otur, så nu funns det ju bara tur kvar.Jag måste medge att jag tycker sund om min lille telning.

Idag ville jag verkligen ut och springa, men min nyupptäckta självdisciplin förespråkade något annat. Det var surt att ta beslutet om icke träning, men jag tror att det är nödvändigt. Idag fick jag bilder från 6 timmars i Skövde. Bilden nedanför togs när jag var på näst sista varvet, som jag trodde var det sista. ca 500 meter från varvningen och maradistansen. Jag ville tacka hejarklacken och säga hej då. Fast det blev ju ett varvtill sedan. Där var jag rejält sliten, men också rejält glad och glad skall man alltid vara hur trött man än är...   :-)