Fy för fan. Gick upp 04:40 i morse. Jag skall iväg på tjänsteresa till Gent i Belgien i dagarna tre. På med kläder och ät frukost. Sedan var det bara att gå ut i snöovädret och invänta en försenad taxi. Man kan lugnt säga att vägförhållandena var urusla. När taxin (en sprillans ny V70 med vinterdäck) skulle svänga vänster i låg fart i första rondellen, fick den eget liv och ville fortsätta framåt. Fast den lyckades inte i sitt uppsåt, trots att den försökte ett par gånger på väg till flygplatsen. Vägen genom Härskogen var värst. Bilen slirade i vanliga uppförsbackar, helt otroligt! Snacka om halka.

Landvetter var också ganska igensnöat. Men planen kom iväg utan problem. Mitt flyg var inget undantag.

Vi landade på utsatt tid på Bryssels flygplats. Och se, även här var det vitt på marken! Inte tjock men det täckte ändå marken snyggt och prydligt. För Belgarna var detta lika med snökaos! När vi taxade av landningsbanan hamnade vi i en kö av flygplan. Varför det då? Jo! De var tvungna att skotta undan snö på de gater där planen skulle parkera! Så vi fick vackert vänta. Efter det vi landat tog det en timma (!) innan vi kunde gå av planet och då var det ändå en reservplats de hade skaffat fram. Sedan kom ju nästa problem. De var tvungna att skaffa fram en buss som skulle köra oss till flygplatsterminalen. Göta-Petter! Allt jag så på marken var mest modd. Vi fick veta att inget plan hade fått lyfta från Bryssel under morgonen. Då skulle dom sett när vi lyfte från Landvetter, så att snön yrde. För startbanan var inte heller 100% snöfri. Sedan var det ett äventyr med Volvotaxin, som förväxlade folk. Vi skulle vara tre i min taxi och vi väntade på den tredje personen. Han hade gått till en annan taxigubbe som också hade en Volvoskylt och ställt sig där. Då hade min taxigubbe ringt kontaktnumret till passagerarens chef. Han ringde i sin tur den "saknade" snubben och sa att taxin i Bryssel undrande vad han var. Killen svarade att han hade hittat honom (fats han visste ju inte att det var fel). Så telefonkedjan gick en gång till. Det hela slutade med att den saknade ringde min taxichaufför. Och när de böjde sig framåt och tittade åt höger respektive vänster så fann de varandra. Det var ju väldigt fånigt att det stod en pelare emellan och skymde. Slutet gott och allting gott. Trodde Ni.

När vi kom fram till Volvo i Gent blev den tredje killen avsläppt på ett ställe och chauffören körde till nästa avlämningsställe och pekade på "den saknade" att han var framme. Men han sa att han inte skulle av där utan på ett annat. Vad jag inte visste, var att detta var mitt avstigningsställe. Han kollade i sina papper och körde vidare denna gången blev det fel igen Efter ett tag insåg "den saknade" att något var fel. Men han protesterade och chauffören körde tillbaka till det första avlämningsstället vilket var rätt ställe för den saknade som nu kände igen sig. Däremot fick vi tillbaka den akterseglade kollegan in i bilen igen och körde honom vidare till hans riktiga avlämningsställe. Och till slut åkte vi tillbaka till avlämningsställe två där jag skulle av. Vi stannade framför en grind, inte en käft inom synhåll. Taxigubben hoppade ut och tryckte febrilt på en porttelefon och sedan gled grinden upp. Jag gick in och sedan stängdes grinden bakom mig. Man fick klar känsla av Kumlaanstalt i detta läge. Men min kontaktperson Mario hade sett mig och kom mig till mötes.

En resa som påbörjades 05:00 kom till sitt slut 11:35. Jag hade landat 08:30 och med lite transfer och taxi skulle jag varit på plats strax efter 09:30. Så det kan gå. En vanlig dag på jobbet. Så nu sitter i ett kontorslandskap i Gent och knegar.

När jag kom till hotellet efter jobbet, så visade det sig vara ett ganska fint hotell. Jag kan ju tillägga att jag inte bokade detta själv utan det hade Belgarna gjort åt mig. Men det första jag möttes av var en leende rockslusk med skärmmössa och lång kappa som började kånka på min väska. Hela vägen upp till rummet. Sedan stod han där med ett leende, som fastfrusen tills det gled ner några euro i hans diskret framsträckta näve. Nu bytte jag genast om till löpning och gav mig med kartan ihand ut i Gent. Färden gick utmed kanaler till Citadellparken. Gents svar på Slottskogen fast mindre, men trevligt. Nu var även vädret annorlunda. Snön var borta och marken snustorr. 4 grader i luften och lite avkopplande kvällssol med några moln på himlen. Snacka om kontraster. Det blev inte så långt idag, eftersom jag var ganska trött efter att ha varit uppe sedan drygt halv fem i morse. Den löpturen blev ett balsam för själen. Inte helt oförtjänt kunde jag sätta mig på en restaurang och äta en synnerligen god entrecote som naturligtvis sköljdes ner med öl. Skön avslutning på en dag med mycket strulig inledning.