Jaha! Så blev man sjuk igen. Kanske ett standradförfarande en helg innan ett 6 timmars lopp. Vaknade redan vid 2-tiden i natt och hade rejält ont i magen. Jag sov till och från, fast vid 5-tiden på morgonen gjorde det rejält ont. Till detta kom ett allmänt illamående och en rejäl huvudvärk. Det var bara att ligga kvar i sängen, dra täcket över sig och sova igenom det hela. Har haft sådant förut och det är standard förfarande då. Jag var upp vid 10-tiden och försökte komma iordning till lördagens träningspass med triaden. Det var surt, när man blev tvungen att inse att det inte funkade. Tillbaka till sängen.

Jag vågade inte äta något och knappt dricka. Under hela dagen har jag sovit. Framåt eftermiddagen började det släppa. Vi 5-tiden gick jag ut i badrummet och tog en dusch. En åt gärd som alltid brukar vara en stämningshöjare för mig. Har ikväll lyckats få i mig en banan och en tallrik havregrynsgröt. Nu är jag såpass OK att jag kan vara uppe och det känns bättre redan, även om jag inte känner mig 100% fit ännu.  

Efter gårdagens utslagning där jag i princip sov hela dagen och somnade lika gott på kvällen, vaknade jag upp idag och kände mig som en helt ny människa. Det är underligt, men jag brukar få sådana här endagarsryck ett par gånger om året. Gårdagens attack var ändå ganska lindrig.

Hur som helst så hängde jag med Carina ut på Hennes långspass. Jag misstänkte att det skulle gå vägen för Hon springer inte lika fort (inget illa menat Carina). Så det hela blev ett ganska givande lågpulspass á la Maffetone. Totalt hasde vi 14,1 km. Och det var himla skönt att få komma ut i friska luften efter gårdagens äventyr. Vi hade ett ganska svalt väder, men en aning blåsigt. Det kändes mentalt bra att få komma ut i löparkläder idag också, annars hade jag väl gått och dekat hela veckan. Vetskapen om att det är sommartid idag också är ju en starkt bidragande orsak till de lätt euforiska känslor jag upplever idag.