Idag sken solen och det var nästan vindstilla. Bara att utnyttja det hela och dra på sig löparoutfit:en. Jag sprang gång och cykelbanan bort mot Stenkullen, rundade Stenkullen och tillbaka. Totalt blev det 14 km lite drygt. Det var faktiskt en ganska trevlig sväng. Man fick liksom göra en lite ögla i slutet på vändpunktsbanan. Men ftramförallt var det helt underbart i solen. Den rundan piggade verkligen upp.

Efter att ha duschat och ätit tog jag en liten städsväng i huset och drog mig sedan in i ett av sovrummen där jag började slipa ner tapetskarvar inför kommande omtapetsering. Äntligen skall jag få tummen ur med detta. Det har ju legat still hur länge som helst. 

Idag var jag på Skatås och luffsade tian med mina löparvänner: Ava, Siv, Nisse, Kenth och Karin. Det var kallt, blåsigt men soligt. Detta var dagen då jag äntligen fick inviga mina Icebugs som jag köpte vid Finalloppet i november förra året. Det var ju kul att man fick använda dom i alla fall en gång innan säsongen var över.

Det var himla kul att få komma ut i spåret igen. även om det inte gick fort. Jag kände mig bara så upprymd och fylld av glädje att farten var av totalt underordnad betydelse. Att få komma ut och springa. Ja, det är lycka det, speciellt när allt känns bra. Nu hoppas jag att detta med sjukdomar är ett avslutat kapitel. I alla fall för denna gång. Att helt och hållet ta en veckas totalvila, har visat sig varat ett lyckat drag. 

Nu känns det bra, riktigt bra. Nu skall jag vässa mig så mycket jag kan inför Snickarloppet den 5 april. Ett 6 timmars lopp i Tibro.

Enda smolken i bägaren var att jag åkte upp i vikt med två kilo. Fast dom skall vi plocka bort. Fast det kan bli lite svårt, eftersom jag skall resa till Gent nästa vecka i dagarna tre. Naturligvis packar jag ner löpardojorna då.

Idag har jag varit slappare än vanligt. Jag har inte gjort ett enda smack! Men å andra sidan har det varit skönt. Och efter tuffa arbetsveckor dessutom välbehövligt. Fast det får inte bli någon vana. Imorgon skall det bli ändring.

Idag när jag kom hem var minste grabben Niklas lite slokörad. Han läser första året på elprogrammet på Lerums Gymnasium och är ute på sin första pratikperiod. Idag gjorde han sin sista dag. När han var på väg hem från ett jobb tillsammans med sin handledare, så tappade han sin mobiltelefon på golvet. Han böjde sig ner för att ta upp den, men nådde inte. Han kopplade då loss bilbältet och sträckte sig ner och fiskade upp telefonen. När han rätade upp sig så drag han fram bilbältet för att spänna fast sig. Mitt i denna rörelse mötte dom en polisbil som hade observerat vad Niklas gjorde. Polisbilen vände om efter dom och dom blev stoppade. Naturligtvis köpte dom inte Niklas förklaring och därmed fick han göra en helt ny livserfarenhet. Han fick en böteslapp på 1500 spänn! Surt för en 17 åring!

Jag föreslog Nilkas att han skulle passa på att lämna in lottokupong, för han har ju förbrukat all otur, så nu funns det ju bara tur kvar.Jag måste medge att jag tycker sund om min lille telning.

Idag ville jag verkligen ut och springa, men min nyupptäckta självdisciplin förespråkade något annat. Det var surt att ta beslutet om icke träning, men jag tror att det är nödvändigt. Idag fick jag bilder från 6 timmars i Skövde. Bilden nedanför togs när jag var på näst sista varvet, som jag trodde var det sista. ca 500 meter från varvningen och maradistansen. Jag ville tacka hejarklacken och säga hej då. Fast det blev ju ett varvtill sedan. Där var jag rejält sliten, men också rejält glad och glad skall man alltid vara hur trött man än är...   :-)

Idag var jag riktigt träningssugen. Men något inom mig sa att jag skall ta det lugnt och så för det bli. Jag vill inte åka på någon ny smäll.

Idag har jag varit på kurs och skall vara på kurs imorgon igen. Sedan är det en arbetsdag till och det blir långhelg. Fast vad det skall bli av den vädermässigt vet jag inte. Enligt väderprognosen så skall det ju bli skitväder, men man får väl ta på sig träningsstället ändå.

Ikväll kom Mikael hem och hälsade på sin gamle pappa. Vi hade en riktigt trevlig stund med lite kaffe och fika och en massa snack. Jag tyckte det var gôrskôj. Vi pratade lite om Mikaels kommande resa på transibiriska järnvägen och vidareöver Mongoliet till INA: Det verkar ju skithäftigt. Jag blir riktigt avundsjuk, måste jag säga. Jag vet att en gång i tiden drömde jag och min bror Lennart om att åka transibiriska järnvägen, men det stannade bara vid drömmar. Den här grabben har i alla fall omsatt det i verklighet. Snyggt jobbat, Mikael.... 

Så var det dags att gå till sängs för att i morgon åter fullborda ett varv i ekorrehjulet. Man måste ju ha en inkomst. Sitter fortfarande här och surar över snön. Men kanske en bild kan aktivera smilbanden. Känner igen det en hel del från jobbet  :-)

Efter att ha sovit dåligt under natten så kliver man upp helt oskyldigt för att plikttroget ta sig till jobbet. Och vad möts man av!? Jo! En djävla massa snö!!! Hata!!! Jag avskyr vinter och jag avskyr snö. Snö kan dom hållas med på skidorterna. Men låt oskyldiga människor få slippa detta. Jag blir alltid på dåligt humör när det snöar. Och som pricken över i:et så hade jag enligt Murphys djävla lag slängt på sommardäcken veckan innan.

Att åka till jobbet på sommardäck denna morgon var totalt uteslutet. Som tur var hade jag jobbdatorn hemma eftersom jag var inne och jobbade lite igår kväll. Så det var bar att sätta sig vid köksbordet och packa upp skiten. Det blev jobb hemifrån. På ett sätt var det ganska bra, jag kände mig fortfarande lite småseg. Men nu så här på eftermiddagen - efter lunch - började det att rätta till sig. Förhoppningsvis så har snöröjningen gjort sitt till imorgon bitti och då skall det gå att köra igen och vägarna borde vara röjda. Men för säkerhets skull skall jag starta några minuter tidigare eftersom det lär går lite långsammare än normalt. Och även normalt går det också långsammare på grund av alla ufo:s som monterat in en farthållare som låter bilen gå i 60-70 även på 90-väg.