Idag vaknade jag upp hemma hos Nisse efter en lugn men trevlig "guldfest". Vi satt och käkade frukost och snackade lite. En himla avkopplande stund. Men det blev dags att bryta upp. Jag tog mina grejor, tackade för allt, gick ut och satte mig i bilen.

Den startatde. Jag lade i backen och rullade ut. Efter två meter, stannade bilen och det lät som en betongkross under huven. Vilket oväsen. Jag trodde det var krängningshämmaren som fortsatte att bråka från igår. Jag lade åter i backväxeln och skulle köra. Bilen rörde sig inte ur fläcken. Provade att lägga i ettan och köra framåt. Inte tillstymmelse till rörelse i bilen. Bara en djävla massa oväsen. Jag insåg att detta var något allvarligare än en krängningshämmare. Nisse hade hört oväsendet inifrån huset och kom ut. Vi kunde nog båda konstatera att vi hade ett växellådshaveri. Det blev att plocka fram bogserlina. Nisse fick bogsera mig till Mechanum i Partille, vi släppte av hans dotter på vägen. Sedan körde han mig hem. Tack Nisse, Du är en klippa. Om växellådan har rasat har jag väl en verkstadsräkning på upp emot 20 papp att se fram emot. Och grejen är att när jag snackade med Nisse vid frukosten, så pratade vi om våra bilar och jag sa hur jäkla nöjd jag var med min bil. Jag och min stora käft.