En hektisk dag. Började med att köra bilen till verkstaden i morse för service och reparation. Därefter raka spåret hem och ägnade dagen åt att jobba hemirfån (home office). Det är på ett sätt skönt att göra så, men ingen fördel. För i praktiken blir det alltid mer än 8 timmars jobb.

Jag har fått en infektion i vänster pekfinger och nu har den under veckan varat sig och svullnat upp rejält. Molande värk har det varit förut, men nu var gränsen nådd. Smärtan började stråla upp i armen och hela fingret liksom dunkade. Och nu började det att irritera mig på allvar. Sagt och gjort så begav jag mig bort till vårdcentralen och där fick läkaren så att säga fingret. I gengäld gav han mig en bedövningsspruta och tog fram skalpellen. Det var en jädrans massa var han tappade av. Jag fick recept på antibiotika och sedan bar det av hemåt igen med ett av bedövingen surrande finger. Hursom helst fortsatte jag jobba.

På eftermiddagen var det dags att bege sig till tvättstugan, idag hade jag tvättid. Mellan maskiner jobbade jag på. Det var fanken vad mycket skit det trillade in i våra supportmailbox. Hämtade senare Carina vid pendeln. Lite senare på kvällen körde jag Henne till Sankt Jörgen konferens där Hon i egenskap av arrangör för SEB IF skall genomföra SEBIF:s årliga spel. SÅ jag var inte hemma förrän vid 21 tidn. Trött och slö parkerade jag och Niklas i soffan och kollade in filmen 10000 BC. Har sett bättre och har sett sämre, men den dög som tidsfördriv. Nu skall jag sova och det länge. Natti, natti och sov gott....

Reaktioner på inlägget om skitiga löparen. Jag fick frågan av J och har även fått den utanför bloggen. Denna gång skall jag göra ett undantag och besvara en av kommentarerna som kom från signaturen J.

Jag vill i normalfallet gå i mål till varje pris, men inte nerskitad. Så mycket är det faktiskt inte värt för mig och dessutom skulle jag nog skämmas ögonen ur mig om jag själv hamnade i denna situation. Så för mig finns det gränser. Det skulle vara surt att kliva av och jag har gjort det förut för i detta fallet lindrigare saker än det här och med andra ord lärt mig när det är dags att tacka för idag. Jag anser att kunna göra det är ett måste och det har jag lärt mig den tuffa vägen. Jag är 50+ och ingen ungdom, vilket gör det ännu viktigare för mig att våga beakta sådanan här saker. Men jag är å andra sidan ingen tävlingsmänniska (till en del personers förtret) och jag har ingen anledning att vara det. Även om tävlingsdjävulen dyker upp vid sällsynta tillfällen. För mig är den sociala gemenskapen och upplevelsen viktigast och därför är det totalt omöjligt i min värld att springa med benen insmorda i racerbajs, så att säga.

Näe, jag tycker man kan ta sitt ansvar och kliva av och som någon på puls.se skrev så ligger det även ett ansvar hos arrangörerna. Sådan här bilder ger tyvärr  löpningens belackare luft under vingarna och det ger en dålig PR idrott i allmänhet och löpning i synnerhet. Hade han slagits om första platsen. Tja, tveksamt även då, men det är lättare att förstå. En sak är ju klar. Grabben lär ju få leva med detta och det borde bli en varning till andra att idag är man mer påpassad och får tänka sig för. 

Jag tänker inte tala om vilket startnummer han har som en annan frågade. Det får Ni ta reda på själva. Men bilderna flaxar ju redan omkring på internet. Själv har jag fått tre mail med denna, i mina ögon sett, smaklösa bild. Det finns ju verkligen delade meningar om detta om man läser i olika forum och därmed olika infallsvinklar. Dom flesta har ju poänger och et är ganska intressant att läsa flera olika synsätt på detta.

Näe, usch nu får det vara nog med skitsnacket  :-)