Alla inlägg under juni 2008

Av Stefan Manning - 20 juni 2008 15:10

Den stora suparhelgen i Sverige. Vaknade idag kvart över 11. Jädrans vad skönt det var att få sova för en gångs skull. Dagen har jag och Carina varit ute och handlat, tankat bilen och till slut hämtade vi upp Niklas som stått och sålt jordgubbar.

Nu förbereder vi oss för en skön och trevlig midsommar utan stress och utan jäkt. En skitdag i dag sett ur vädersynpunkt. Riktiga regnskurar med skyfall och hagel. Men ändå en ganska mysig dag. Och det finns ju fortfarande en hel del att krama ur denna dag. Idag njuter vi.

En glad och trevlig midsommar önskar jag alla mina läsare.  

ANNONS
Av Stefan Manning - 19 juni 2008 20:36

Jiiihaaaa!!! Ledig i tre dagar. Det känns som om man har börjat en längre semester, trots att det bara rör sig om tre dagar. Man får vara nöjd med det man får. Veckan har gått i vilans tecken, det kommer även helgen att göra. Sedan kommer fyra grymma veckor med jobb innan det blir semester på riktigt.

Fast litet avsteg från vila har det blivit. Det bidden en stilla femma i Lindome igår. Sorry, kunde inte låta bli. 

ANNONS
Av Stefan Manning - 17 juni 2008 21:02

Idag har jag jobbat hemifrån av den anledningen att det skulle komma hem hantverkare och byta min värme/vattenpanna.

Det blev ju i sig en liten tillställning. Först fyllde jag ett par hinkar med vatten och även några mindre skålar i köket. Så att man hade något till kaffe eller dylikt. Jag hade även röjt ut förrådet så att dom kunde komma fram. När dom kom utbröt full aktivitet i förrådet. Guy vår föreningsordförande var också där. Helt plötsligt hörde jag någon ropa stefan och jag gickl ut för att fråga vad det var om. Men då var det inte mig man ropat på. Det visade sig att båda killarna som bytte pannan hette Stefan, de med. Så nu hade vi tre Stefan yrandes runt. Inte nog med det. Pannbytarna Stefan och Stefan hette även Karlsson i efternamn. Har Ni hört!? Fast den ena stavade Karlsson med ett C i början. Det var väl tur det så att man kunde skilja dom åt. Men det hela förlöpte smidigt och nu har vi ny panna och bättre sprutt på vattnet.

Annars är det lugnt på träningsfronten. Vilan just nu är välbehövlig. Det ömmar fortfarande på ovansidan knäet, så jag umgås fortfarande med min kompis - Voltaren. 

Av Stefan Manning - 16 juni 2008 08:59

Måndagen gick i trötthetens tecken. Jag var visserligen aktiv på jobbet men det var segt. På lunchen var jag nere på godsmottagningen på Volvo och hämtade min och Carinas cykel som blivit hemtransporterad från Motala. Det var skönt med enliten uppfriskande lunchpromenad. Förmiddagen gick åt till lite "After VR". Många undrade hur det hade gått och jag fick berätta min historia några gånger. Fast det var ju bara roligt. Kjell-Åke kom tillbaka med ett leende och utan att se ut att ha fått bestående men.

På vägen hem åkte jag över centralen och hämtade Carina och vi åkte hem tillsammans och lastade av cyklar med mera. Därefter åkte vi till Bonum och handlade. Det var ganska tomt i kylen. Jag ställede mig och fixade lite Pytt i panna med ägg. Ville göra något som gick snabbt. Efter detta rasade jag ihop i soffan och somnade on the spot. Vaknade till vid niotiden och slötittade på TV. Strax efter 11 gick vi till sängs och jag slocknade som ett ljus blåses ut. Jag var ganska trött. Detta med återhämtningsvecka kommer jag att ta fasta på.

Niklas kom hem sent. Han har fått jobb och sitter vid Dageborgsleden (Kastenhofsbacken) och kränger jordgubbar. Något säger mig att han kommer inte att lida brist på C-vitamin denna sommar. Kul att han fick ett jobb ändå.

Av Stefan Manning - 15 juni 2008 19:11

Inte mycket vila denna helg. Idag var det dags att kliva upp i svinottan. Jag och Carina skulle vara funktionärer för våran klubb Traithlon Västs stora tävling - Göteborgs triathlon. Jag blev tilldelad uppgiften att assistera speakern. Var det för att jag anses vara pratglad? Carina hjälpte till med cyklingen. Mitt jobb blev ganska rörligt, för speakern rörde sig över hela tävlingsområdet.

Det hela hade väl blivit ganska trevligt, men tyvärr kom det en hel del rejäla regnskurar lade sordin på det hela och försvärade jobbet för mig och speakern eftersom våra papper omvandlkades till pappersmassa. Men hur som helst är det kul, för man träffar en hel del triathlonbekanta. Denna dag var inget undantag. Nu är jag hemma igen och ganska trött. Jag skall inte sticka under stolen att jag är ganska sliten. Kommande vecka skall bli väldigt lugn vad gäller träning. Främst skall jag se till att vårda knäna. Vilan skall jag använda att göra lite saker på hemmafronten. Bland annat skall jag försöka städa upp och få ordning i arbetsrummet igen. Det ser ut som om det varit utsatt för ett bombattentat.

Det har minst sagt varit en aktiv helg. Imorgon skall jag tillbaka till jobbet. Urrrk!

Av Stefan Manning - 14 juni 2008 21:21

Jaha, då var det tröttdags igen. Jag och Carina åkte upp med Volvogänget igår och installerade oss i Södra Skolan. Där vi hade vårat campi inför starten som gick 21.08 Innan vi slog oss till ro hann vi med ett besök hos Lena Wahlqvist. Där stod vi och dreglade över alla hennes grejer ett tag, men inte så länge vi var tvungna att göra oss iordning in för loppet.

Strax efter 20 cyklade hela gänget gemensamt till starten. 21.08 rullade vi ut över startmattorna. Och precis när vi hade rullat ut kom en rejäl regnskur. Såpass rejäl för att hinna med att få oss ordentligt blöta. Tvärtemot alla väderprognoser. Planen för dagen var att jag skull dra på nonstop bort till Hjo och vänta in Carina där och sedan skulle vi tillsammans diska av dom sista 12 milen.

Redan ibörja led jag av blötan. Skoskydden jag hade köpt visade sig vara felaktiga och funkade inte på mina klossar. Det skulle jag få lida av hela loppet. Det började kanonfint fram till Gränna var uppe och snittade 30 på någon mil. Tempot var högt. Hittade en klunga strax innan Vadstena jag hakade på, den släppte jag senare efter Ödeshög. Så nu fick jag rent empiriskt lära mig lite klungkörning. Min största mission var att överleva natten och en kall gryning. Det ser jag som en av de större utmaningarna på VR. Men mina blöta skor kylde och så även kläderna. Vid Gränna var jag tvungen att bara vika av in i depån. Fanns inget annat att göra. Där fick jag ägna mig åt fotmassage för att över huvud taget få tillbaka känslens i fötterna, vilket i princip hade försvunnit. Jag tog fram ett par torra sockar och så kändes det genast bättre. Två muggar blåbärssoppa, två kaffe och eb bulle försvann ner i mitt inre. Efter 11 minuters stopp var jag ute på banan igen. När jag kom till Gränna var det nog som kallast. Nu var det bara att bita ihop och ta sig genom mörkret, mot ljuset. Efter Jönköping som jag körde förbi kom den beryktade Bankerydsbacken. Jag tyckte faktiskt inte att den var så djävlig som folk målat ut den. Visst var den brant, men hanterbar. OK, då. Den är lång. Gryningen började komma när jag kommit uppför Benarbybacken. Jag passerade Fagerhult och satte nu kurs mot Hjo. Det skulle bli skönt att komma in i depån, äta, reorganisera sig och invänta Carina. Men säg den lycka som varar. Jag hade tagit fram mobilen och fått meddelandet att Hon hade brutit. Det var verkligen skit också, en dålig nyhet som påverkade mig. Dessutom blev jag av med mina cykelbrillor (igen!!!). Så jag skulle få åka resten av loppet utan brillor. Inte bra för mina ögon och det har jag fått betala med en fin huvudvärk.

Strax innan jag gav mig av träffade jag min arbetskamrat Kjell-Åke och hans fru Anne-Lie. Dom skulle också ge sig av, så jag gjorde dom sällskap. Det paret pinnade på bra. I uppförsbackar var jag chanslös, dom bara drog iväg. Men i nedförsbackar rullade jag förbi dom, trots att benen nästa gick som kolibrivingar. Så jag fick jobba en hel del för att hänga med dom.

Vi stannade vid den vackra depån vid Boviken. I toppen av en backe där innan depån, stod en snubbe och välsignade alla som cyklade förbi. Jag tänkte stilla i mitt sinne att han kunde välsignat dom som bröt, så hade dom sluppit det.

Färden gick vidare mot Hammarsundet och solen värmde mer och mer. Jag hade ordentligt med vätska och Rune-kakor med mig. Men det började bli varmt. Vi gick in i depån vid Hammarsundet. Där vi laddade upp rejält, plockade av oss lite kläder, så att vi kunde köra mer ledigt på cykel. Sedan gav vi oss av. Detta var ett rejält kuperat parti och nu fick jag verkligen börja slita rejält för att hänga med Kjell-Åke och Anne-Lie. Vi gick aldrig in i Medevidepån utan tog ett break vid en rastplats innan. Nu var det bara två mil kvar. Som tur är, så var inte dessa två mil särskilt kuperade utan mer lättkörda. Däremot var vägkvalitén inte så bra. Man fick hela tiden kolla efter hål och smågropar i vägen och undvika dom, så att man inte åkte på en åunka, så här i slutet av tävlingen. Men mitt jagande på de föregående två milen började ta ut sin rätt. Jag blev ganska trött och lite vimmelkantig. Kunde inte ta fram en vattenflaska från hållaren på cykelramen utan att vingla till och nästan gå i diket. Än värre blev det när jag skulle dricka och sedan sätta tillbaka flaskan. Nu passerade vi skylten som angav att det bara var 10 km kvar. Men efter ytterligare några kilometer var jag tvungen att släppa Kjell-Åke och Anne-Lie. Jag orkade helt enkelt inte. Jag var slut. Alla kraft i kroppen var borta. Kände till och med att jag inte hade kraft kvar i armmusklerna när jag skulle hålla styret. Då stannade jag och drack vatten och tog energikakor samt gel. Men det verkade som om det vore verkningslöst. Kände mig fortfarande totalt utmattad. På dessa sista 6-7 kilometrar stannade jag ytterligare två gånger för att dricka. Det var inte frågan om någon större fart. Utan det blev lugn cykling in till målet. En annan krämpa jag fick brottas med var att mina knän började värka mer och mer. Jag tog både en Voltarentablett och en Ipren under loppet och besvären lindrardes något. Men jag har fortfande ont och efter varje stopp tog det ett par kilometrar innan smärtorna försvann.

Jag räkande ut att det hade gått 14 timmar och 28 minuter sedan jag rullade ut ur startfållan. Detta är jag faktiskt totalt helnöjd med. Med tanke på att jag redan var ganska sliten. En marathon och en ultra i stekande värme veckorna innan. Totalt hade jag gjort tre ultror och två marathon, plus ett antal halvmaror. Cykelträningen inför loppet är under all kritik. Totalt hade jag cyklat utomhus under 2008 91,7 km! Ja, jag vet det är inte bra, man skall ha mera. men löpningen har tagit mycket tid, å andra sidan har jag under våren haft många och långa spinningpass. Men det ersätter inte utomhuscyklingen. Dessutom så sliter stressen på jobbet rejält på min mentala hälsa och jag för just nu en vild kamp att inte gå hem med en sjukrivning baserad på utmattningssyndrom. Jag har gjort den resan förut och tänker inte göra det igen. Blir det mer Vätternrundor kommer jag att vara bättre förberedd på den punkte. Men efter dessa förutsätnning så är jag supernöjd och vet att jag kan klarar utmaningar när det gäller och pannbenet kopplas in. Detta har jag faktiskt nytta av på jobbet med. Enda smolken i bägaren var att Carina bröt. Men efter att ha hört Hennes berättelse, så fattade Hon ett synnerligen klokt beslut och jag hade nog gjort likadant i den situationen.

Nu skall det bli totalvila en vecka. Jag måste återställa knän, övriga kroppen och även skallen. Sedan får vi se vad som händer.

Och tack Carina för att Du tog hand om tröttisen. Du var ju själv ganska trött. 

Av Stefan Manning - 12 juni 2008 17:59

Efter en intensiv jobbdag åkte jag hem och tog en powernap. Sedan började jag att göra iordning cykeln inför Vättern. Kvällen fick ett trevligt avbrott med triadträning.Nu är det bara att slänga ihop lite kläder till morgondagen och sedanbär det av. Det skall bli kul detta.

Av Stefan Manning - 11 juni 2008 20:30

Idag var det mer eller mindre kaotiskt på jobbet. Situationen förändrade sig rejält och jag känner åter stressen ta ut sin rätt. Vi hann inte ens analysera Sveriges fotbollsmatch idag. Det var bara pang på rödbetan, direkt. Till råga på eländet hade jag glömt mitt passerkort hemma. Men vår snälla lokalvådare råkade vara på rätt ställe när jag anlände tidigt i morse.

Rullade hem från jobbet lugnt och stilla samtidigt som jag lyssnade på CD-boken, Den vita massajen. En liten annorlunda bok som på ett sätt inte intresserar mig, men jag kan inte låta bli att lyssna på den. Knäppt va? 

När jag kom hem såg jag att Carina hade besökt frisören och blivit ovanligt snygg. Den kortare frisyren klär Henne väldigt bra. Dessutom hade Hon varit himla duktig hemma idag och utöver en massa annat även bakat Runekakor. Nu är Hon ute med jobbet och kör 5-kamp på Liseberg. En välförtjänt avkoppling. Själv börjar jag förbereda mig inför Vätternrundan med att plocka ihop lämpligt gepäck och tvätta lite. Jobbar imorgon också. Sedan skiter jag i jobbet i dagarna tre. 

Translate this blog

Presentation

Omröstning

Skulle Du kunna tänka Dig att ingå i min supportcrew på Badwater Ultramarathon år 2016? Loppet går genom Death Valley i USA. (Alltså inget bindande - jag vill bara se om intresse finnes)
 Ja!
 Nej!
 Kan jag få tänka på saken?

Ultrastefans Gästbok

Länkar

Fråga mig

11 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6 7 8
9 10 11 12
13
14 15
16 17
18
19 20 21 22
23
24
25 26 27 28
29
30
<<< Juni 2008 >>>

Senaste inläggen

Följ bloggen

Följ UltraStefan - going to Badwater med Blogkeen
Följ UltraStefan - going to Badwater med Bloglovin'

Tidigare år

Arkiv

Sök i bloggen

Kategorier

Besöksstatistik

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se