Nu börjar det bli dags att runda av dagen. Tänkte dra mig till kojs. Klocka är satt till 03.55 Imorgon kl 04.00 går starten för herrarnas triathlon, hoppas den blir lika underhållande som damernas triathlon. naturligtvis skall jag spela in det också.

Men det är ju fantastiskt att se Emma Snowsills uppvisning i damernas triathlon. Vilken löpning hon avslutade med. De avslutande 10 kilometrarna sprang hon på 33.17 Och då har hon simmat 1500 och cyklat 40 km dessförinnan! Lisa Norden hade 5 bästa löptiden på 35.05.  Och det skall jämföras med bästa tid på Tjejmilen 2007 som var 34.50 och vinnartiden för damerna på årets midnattslopp var 34.05 Båda dessa lopp skulle Emma Snowsill vunnit överlägset och Lisa Norden skulle kommit 2:a resp trea. Och detta i konkurrens med tjejer som enbart tränar löpning. Visst är trialeten mångsidig och vad hade det blivit för tider om de bara hade sprungit? Skulle kanske våra svenska damelit i löpning börja träna triathlon och bli mer mångsidig/starkare?

Att idag få bevittna Sanna Kallurs sorti ur OS, berörde mig djupt. Aldrig har jag sett en sådan taggad idrottsutövare. Bara den blicken hon hade vid starten. Det var verkligen eye of the tiger. När fallet kom på första häcken trodde jag inte mina ögon.

Sanna jag lider verkligen med Dig. Jag följde TV-dokumentären - Vägen till OS. Där kunde man se hur dessa idrottsfavoriter kämpade och slet med sin träning. I ur och skur. Man kunde ävenfölja systrarna Kallurs skadeproblem och deras väg genom hopp och förtvivlan. Serien gjorde att min beundran för dessa idrottare växte ännu mer än vad den hade varit förut. Att då se Sanna falla vid första hindret gjorde mig verkligen ledsen. Hon visade sin styrka genom att tålmodigt svara på korkade frågor, typ "Hur kände Du Dig?" "Vad tänkte Du?" Det var roligt i all bedrövelse att höra henne redan blicka framåt och ta nya tag. Vilken vinnarskalle hon har. Det är en tjej som kan kämpa. Heja Jenny och Sanna. Mina nya idoler och förebilder.