I morgon är det dags för Midnattsloppet i Göteborg. När jag först hörde talas om det, så fnyste jag och tyckte att skall man få sådant här Stockholmstrams hit, som dessutom ser ner på överviktiga. Men den åsikten försvann ganska snabbt ur min skalle. Jag och Carina har anmält oss för länge sedan. Igår had Carina hämtat ut våra tröjor och jag tillbringade en stund på kvällen med lite tröjslöjd. Vi fick med en massa klisterbokstäver och jag har på tröjryggen plitat dit: SINUSLÖPAREN. Om det nu är så många som kommer att få se min rygg. Ser Ni mig så kom gärna fram ochsäg hej.

Ett tag hade jag faktiskt ambitionen att göra sub 60 på detta lopp, men efter veckans schackningar har jag övergivit dessa planer. Nu skall jag istället sänka min skamgräns på 10k. Jag sprang senaste Sylvesterloppet, då på 1:11:23, vilket fastställdes som skamgräns. Den har jag faktiskt inte gått över. Nu skall en ny skamgräns fastställas. Men det var länge sedan jag såg fram mot ett sådant kort lopp som Midnattsloppet är och det skall faktiskt bli kul att få vara med första gången detta lopp anordnas. Sneglade ett tag mot Mariestads marathon, men övergav dessa planer i samband när jag lämnade återbud till Kalmar.

Idag är det fradag. På måndag skall jag åter börja jobba. Och tro det eller ej! Jag tycker det skall bli roligt att få komma tillbaka till jobbet! Jag har haft fem veckors semester och det har gjort underverk på mig. Det kommer att bli fem veckor nästa år också, ett som är klart.

Jag har under allt OS-tittande varit lat och inte gjort så mycket hemma, så jag har en del att ta igen. Det kommer nog att bli en spännande höst som kommer. Får jag bara ordning och hittar mitt borttappade pannben, så kommer nog detta att bli riktigt bra. Det var många år sedan det känndes så positivt så här i semsterns sista skälvande ögonblick, som det gör nu. Det känns bra och jag är mycket nöjd med min semester.