Idag när jag körde hem och närmade mig hemmet, så har vi ett antal markerade fartgupp på vägen där. När jag kom körande hem och närmade mig första guppet, så fick jag ett möte. Saktade ner som vanligt, håller mig innanför min väghalva, klart utmärkt på vägen, bara att följa sin vägbana. Busenkelt. Helt plötsligt svänger den mötande bilen ut över vägmitten. Instinktivt tutade jag. Och det var inte mer med det. Döm om min förvåning när det plötsligt ringer på min mobil en stund senare när jag kommit hem. Och vem är det? Jo! Det där vänstertrafikkörandet ufo:t som jag hade mött tidigare. Han hade fått fatt på mitt bilregnr, lekt deckare för att sedan ringa upp och skälla ut mig.

Nu är det så att jag svarar normalt inte när det visas dolt nummer på displayen, men jag trodde det var Carina. Jag hör en lång harrang i luren och när jag efter viss möda fått vederbörande att identifiera sig kunde jag fortsätta samtalet. Han var skitarg för att jag tutade och att jag kört som fan fram till guppet (det säger ju sig självt att man kör inte som fan fram till guppet). Jag förklarade för honom att jag tutade på honom för att han körde vänstertrafik och inte kunde hålla sig på sin kant. Håller man sig inom sin väghalva, så kan man mötas även där. Det kan till och med en schimpas räkna ut. Det FINNS plats och det är INGA problem att mötas. Bara att köra efter mittlinjen, såvida man inte kör med buss, storlastbil eller van, utan med en vanlig personbil. Man kommer INTE åt hindermarkeringarna vid vägkanten. Det är lugnt! Jag har mött många där. Fast det är ju klart om man inte kan se detta, då anser jag att ögonmåttet är så nedsatt att man är en trafikfara och inte heller skall inneha körkort. Hade man inte kunnat mötas rent fysiskt, dvs att passagen varit så smal, så hade det suttit ett vägmärke där som angett detta! Hallå!! Tänk! Tänk!

Men jag blir bara så förbannad över dessa djävla poliswannabies som lägger ner all energi på att söka upp mig via bilregister och sedan leta upp telefonnummer för att sedan ringa och skälla och inte låta mig får komma till tals, istället för ett par sekunders eftertanke.

Är man dessutom så djävla ohyfsad att man ringer upp med dolt nummer och inte presenterar sig så har jag inget att säga till sådan flane. Så efter ett par meningslösa försök att ge min syn på det så kopplade jag ner detta samtal. Vill han ringa upp igen, så får han göra det, men då inte försöka vara anonym och dessutom låta andra komma till tals och tala till punkt. Det skall inte vara något ensidigt skällande. Antagligen kommer jag att bli utskälld i Lerums tidning, under dess mest patiska avdelning. "Veckans morr", vilket är en tummelplats för alla dessa anonyma idioter som skall sträcka upp andra och som själva inte kom in på polishögskolan.

Så skall Ni kasta skit på mig! Varsågod! Men gör det inte anonymt. Sådana personer ser jag ner på med djupt förakt och dom blir bemötta därefter.

Nu ikväll känns det bättre. Var ute med Carina idag och hämtade frisk luft i form av en en liten promenix. Vi passade på att kontrollmäta en sträcka på banvallen med våra Garminer. Det känns inte lika segt på kvällskvisten. En natts god sömn till kommer nog att göra susen.

Gårdgen ägandes åt vila. Sov ganska mycket under dagen. På kvällen somnade jag vid åttatiden framför TV. Vaknade till lite senare och gick direkt till sängs. Jag vaknade för en halvtimma sedan. Så nog har det sovits. Det brukar vara ett kvitto på att allt har inte stått lätt till i min lilla kropp och att sömnen verkligen behövdes.

För säkerhets skull skall jag vila idag också. Annars är väl det bra. Carina som också har haft en släng av förkylningen mår mycket bättre, så nu börjar det väl förhoppningsvis rätta till sig.

Nu har jag åkt på en liten förkylning. Åkte hem från jobbet vid lunchtid och är hemma idag också. En infernalisk huvudvärk har bosatt sig i skallen på mig. Just nu känns det OK efter att ha matat ansiktet med två ipren. Redan i onsdags kände jag mig lite hängig och jag har fått veta av en granne att det finns en i vårat bostadsområde som ligger i influensan. Så nu har den nått det internationella metropolen Gråbo.

Skall ligga ner idag och lyssna på CD-bok. Det brukar vara det bästa att göra när ohälsan kommer på besök. Jag är mycket tacksam att jag regelbundet äter min kombinerade vitlöks- och c-vitamintablett. Annars hade jag nog varit rejält däckad. Men jag får ju se det positivt. Jag bygger ju upp antikroppar och huvudvärken indikerar ju att man trots allt ändå har en skalle. Det viktigaste är just nu att kurera sig in för 24 timmars spiningen. Den har prio över allt annat.

Kan även delge Er en ny hesida som Ni kommer att hitta bland mina länkar. Argalappen.se. Där finns en hel del kul att läsa. Nu bäddar jag ner mig en stund. Ha det så bra i omvärlden.

Kände mig ganska slak igår och trodde mest på att det berodde på för lite sömn under helgen. Hoppade isäng vid 22-tiden, redan. Väldigt tidigt för att vara mig.

Vaknade upp piggare idag, men har ändå känt mig hängig under dagen. Tog en Panodil på jobbet. Men jag tar det säkra före det osäkra och avbokar mitt spinningpass ikväll. Vill inte riskera något inför 24 timmarsspinningen näst-nästa hel. 

Annars har det varit fina dagar och det är just nu en väldigt vacker årstid med alla färger ute. Hoppas att detta inte är långvarigt. För till helgen skulle jag vilja ha ett löppass och beundra färgprakten ute i naturen.

Jag blev hastigt och lustigt tvungen att dra hemn från jobbet idag, men fortsatte att jobba hemifrån, så det löste sig till slut. Annars har det varit lite småsegt idag. Troligtvis är det väl sviter av helgens övningar. Kul hade jag i alla fall och det är ju sådant som räknas.

Denna helg har det minsann varit livat.

Igår var det start i Göteborgs halvmarathon. Det var mulet och mycket blåsigt. Min grabb Mikael var med i starfållan och debuterade på halvmaradistansen. Som vanligt träffade man många bekanta innan, under och efter loppet. Själv tyckte jag att det gick ganska bra. Jag och Ava sprang tillsammans en ganska lång sträcka. Men efter ca 15 - 16 km, släppte jag henne och fortsatte i egen takt. Jag kände mig inte trött, utan ville hålla min egen takt. Mikael hade passerat mig vi 2 km ungeför och han såg oförskämt oberörd ut när jag och Ava mötte honom innan vändpunkten. Jag kom i mål på 2.19 Det var en tid jag var synnerligen nöjd med och faktiskt min näst bästa halvmaratid detta år. Det var bara Kungsbackaloppet som gick snabbare. Låt vara att denna tid var en sekund snabbare än Göteborgsvarvet. Ja, ja... petitessser. Men det gick i alla fall bättre än väntat. Jag hade själv räknt med en tid runt 2.30 eftersom det ärrunt denna tid jag har legat och harvat under sommaren och hösten.

På kvällen var det dags för nästa evenemang. Vi skulle följa ironmantävlingen på Hawaii som startade 19:00 svensk tid. För ändamålet hade vi röjt i vardagsrummet och Carina hade förberett med lite mat och tilltugg. Senare kom Ava och Nisse tillsammans med dotter. Vi la ut en presenning på golvet och ställde upp fyra trainers med cyklar. Sedan körde vi en improviserad ironmanspinning i vardagsrummet. Detta till följd av att den ordinarie ironmanspinningen hade blivit inställd på gymmet. Där satt vi och trampade fram tills första man gick i mål, strax efter tre på natten. Vi hade faktiskt riktigt roligt.

Av denna anledning känner jag mig lite småseg idag.

Dagen före då mycket händer. Imorgon blir det en stilla halvmara i Solvikingarnas regi på Säröleden. Min son Mikael skall göra sin halvmaradebut där. Senare på kvällen skall det monteras trainers i vardagsrummet och jag, Carina, Eva och Nisse skall trampa cykel samtidigt som vi kollar på websändningen från ironman Hawaii - en improviserad ironmanspinning med andra ord. Skall bli riktigt kul. Lerums sportcentrum skulle ordnat en, men det sket sig tydligen med ledningen. Tänk att dom har sådan dålig känsla för träningsupplevelser.