...tänker jag skaffa. Det är dags att plocka fram gjutformarna på mina fossingar. Idag lämnade jag in dom och nästa torsdag skall dom vara klara. Kostar en slant, men jag är ganska noga med skor och inlägg. Det är nog det enda jag inte snålar på när det gäller löaprgrejer. Speciellt inte med min vikt.

Annars är det ett par dagaras vila, sedan blir det halvmara i Göteborg.

Det har ju varit fint väder både igår och idag. Sådant firas med löpning. 11,1 km igår och 11,3 km idag. Mums fillibabba. Det var min ljuspunkt i en tid fylld av enkom finanskris. Dessutom finns det ju en trevlig helg att tänka tillbaka på.

Det verkara som om danskarna inte tycker om att upprepa sig. I Sverige när det är hinder i vägbanan, typ vägbulor eller farthinder. Så markeras detta upp enligt alla konstens regler med skyltar, målningar och annat. Inget lämnas åt slumpen. I danmark kommer en vägskylt som visar på ojämnheter och undertill finns en tilläggsskylt som anger hur många gupp det finns. En dkylt - en tillsägelse. Mer än så får Du inte. Sedan är det upp till Dig själv att både hålla räkningen och hålla utsikt efter guppen, som endast var markerade med en liten vit streckad linje. Tappar Du räkningen och gasar på...  bad luck....

På ett par ställen varnade man om hela 8 gupp, så det gällde att hålla räkning där....

Jag lärde mig en sak i Danmark. Där kan man fan i miej inte parkera. Hur djävla svårt är det att köra in en bil mellan två målade linjer. Hade detta ingått i ett alkotest skulle halva parkingskontingenten suttit inom lås och bom. Dom som syndade värst, det var holländare. De hade bara dragit runt ratten och svängt in. Att man står i nästan 45 graders vinkel och blockar två p-platser, på ett redan trångt ställe. Bekommer dem inte. Sedan ställer man sig framför privata garagutfarter. Allt för att bespara sig 6-7 meters extra promenad. Fast jag såg ju dom och de var ju solklara fall för Anna Skipper

Idag vaknade vi upp i Blokhus i Danmark. Jag fixade lite frukost åt Carina. För omväxlings skull, så vaknade jag före Henne. Så nu satt vi och åt frukost och tittade ut över ett uppröröt hav. Tänk om man hade den utsikten varjen morgon.

Därefter ställde vi kosan upp till Skagen. vi stannade till inne i samhället och avlade ett besök på Skagenmuseet och beskådae alla fantastiska målningar av Skagenmålarna. Jag är normalt noll intresserad av konsta, men Skagenmålarna har jag alltid beundrat. Dessa målingar som utstrålar lugn och harmoni. Men även en del dystra motiv. Men framförallt ser jag lugnet och harmonin i dessa tavlor. Detta är för mig det man kallar konst. Tills skillnad från dessa ufon som målar en blå fyrkant och får tusentals kronor för det. Baahh!

Efter det blev det bilfärd de sista kilometrarna upp till Nordjyllands spets - Grenen.  Det var mycket vatten och vi var tvunga att ta av oss skorna eftersom vi blev tvungna att vada på ett par ställen. Men till slut stod där. Längst ut. Helt fantastiskt att se två hav mötas. Det ser ut som om hela havet kokar. Det kan man stå och titta länge på. Nordjylland är vackert - även på hösten. En intensiv och aktiv dag. Men en dag som är en Lisa för själen. Helt klart. Går inte att beskriva i ord. Nu sitter vi här och trötta och slöa.

Idag blev det ytterligare en kort dag på jobbet. Denna gång stack jag strax efter kl 13, åkte ner till Nordstan och hämtade Carina. Därefter bar det av några kilometer bort och så körde vi ombord på Stena Jutlandica för vidare befordran till Fredrikshav i Danmark.

Väl framme knäppte jag på GPS:en och lade inte feriecentret i Blokhus. Jag vill ta den kortaste vägen. Och så blev det. Den guidade på ganska bra. Men när vi skulle svänga av vid Fårups sommarland började jag att bli lite skeptisk. men jag körde på, om inte annat var det intressant att se vart den tog oss. Dessutom var det beckmörkt ute. Danskarna har inte förstått att det finns något som heter vägbelysning. Vägen blev mindre och mindre. 

Helt plötsligt blev jag mitt i mörkret uppmanad att svänga höger och jag såg ingenting först. Men sedan såg jag en lite väg som ledde rakt in i en mörk skog. Nu vart det small grusväg. GPS:en sa. Sväng dit och sväng dit. Jag visste att jag var inne i en skog med gles bebyggelse. Det var bara att lyda. Nu var det inte läge att avbryta och köra tillbaka. Nu var jag riktigt bekymrad och undrade hur fan detta skulle sluta.

Efter lite svängar hit och dit, kom vi ut på en asfalterad väg. Körde ytterligare en kilometer och körde igenom en skarp kurva. Och taadaaaa! Där låg det! Vi var framme! Helt otroligt!! GPS:en hade banne mig lett oss den kortaste vägen genom Nordjylland i totalt mörker från Fredrikshamn. Varken jag eller Carina trodde våra ögon. Det tog verkligen lång tid innan vi kunde landa denna upplevelse, Vi garvade gott åt detta. Vilken grej. jag kommer aldrig att tvivla på denna GPS igen. Den var ju kanon.

Imorgon blir det utflykt till Skagen och solnedgångsjogg på Jyllands sandstränder.

Idag smet jag iväg lite tidigare från jobbet. Jag skulle gå på massage som jag har fått i julklapp av Carina och börjat lösa in nu. Dra åt helvete, vad han vred och bände i mig. Jag var tacksam att jag är ganska smärttålig. Han fixade ett par lås i ryggen.

Enligt domen var jag allt en skröplig typ. Han fattade inte att jag kunde spingar med denna kropp. "Tell me about it", tänkte jag. Han tyckte att jag lika skev och vriden som en korkskruv där jag låg på britsen och bet ihop. Kände mig definitivt bättre efteråt. Nu har jag fyra behandlingar kvar på presentkortet och det kommer att bli grymt bra när dessa är genomgågna.

Tack Carina. En bra julklapp.