Dom som tillhör min generation ler kanske lite igenkännande vid minnet av Bengt Bedrup och Gun Hägglunds hemmagymnastikprogram. Det var nog lite före sin tid, men redan på den svart-vita eran insåg man vikten av motion och träning. Jag gjorde det inte då, men gör det nu.

Så idag tänkt jag vilat men fan flög i mig och jag tränade hemma - framför TV:n. Det bidde en himla massa prylar. Balansboll. Halvdips, armhävningar (behövdes verkligen), situps och ett rejält pass med expanderbanden (gummisnoddarna). Nu är jag lite öm i armar och axlar. Och vips, så hade jag dessutom avverkat två avsnitt av Al Bundy på TV6. Nästan en timma höll jag på med diverse olika övningar.

Då frågar sig vän av ordning. Varför gör man inte sådant här varje dag? Inte en timma kanske men låt oss säga en kvart. Det var ju det Arne Tammer sa en gång i tiden: "Ge mig en kvart om dagen"Det var väl den mest kända annonsen på den tiden. Resultat inom en månad säger ju karln. Varför är det så svårt att avsätta en kvart och bara lägga sig på golvet, göra lite armhävningar och situps? Jag begriper det inte. Men jag skall göra ett ärligt försök. Är det något som jag inte är, så är det stark och då snackar jag armar. Benstyrka är det inget fel på (inte munstyrkan heller brukar det komma då och då från Carina). Jag är ursvag i mina armar. Dom är ju som hälsenan på en gråsparv. Och med dom slamsorna så skall jag simma 3860 under min ironman i sommar. Målet skall bli att klå minstingen i armbrytning. Hujedamej....