...klockan är sju. Ha-ha. Då har jag redan avverkat en halvtimma på jobbet. Tanken var att dra hem tidigt idag. Men tiden går ju fort när man har roligt, heter det ju. Och när jag kollade in klockan i eftermiddags visade den 10 över 4. Jag som tänkt dra strax efter tre. Så när man väl fått stängt ner alla sessioner på datorn och packat ner, så han klockan bli halv fem innan jag kom iväg. Där ser man.

Det är fortfarande halt ute, så jag passar på kvällens planerade 5 kilometare. Vill inte riskera att stå på öronen. Vi kutar imorgon i stället - i dagsljus.

Vilken tävling. 470 mil från södra Italien till målet i Nordkap. Inte nog med det. Etapp 34 (av 64) passerar på min kära gamla banvall. 100 m från min bostad!! Det är ju så jädra sjukt. Här åker dom längst ner i Italen och börjar springa och så drar dom förbi 100 m från min bostad. Tänkt om jag vetat detta för ett par tre år sedan. Då hade ju det varit himla läckert att lösa en enkelbiljett ner och springa hem. Och när jag passerar på banvallen förbi min bostad, så har jag ytterligare drygt 100 mil att springa. Så himla läckert!

Senast detta race begav sig var 2003. Då sprang man mellan Lissabon och Moskva. Här kommer några länkar:

Först från SVT sportspegel. Ca 4.20 in i sändningen, kommer ett reportage om de två deltagande svenskarna, Andreas Falk och Mattias Bramstång:

http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?d=59843&a=1358379

Tävlingens hemsida (just nu är det 65 anmälda, 52 män, 13 kvinnor):

http://www.transeurope-footrace.org/tel_09/index.php?lan=en&page=Startseite&content=Anfang

Tävlingen startar den 19:e april och pågår till 21 juni. Enligt mina beräkningar kommer dom att passera mig den 22 maj. Då skall jag vara ledig. Det är sådana här grejer som ger mig inspiration.

Vilken dag! Glashalt var ett uttryck i underkant imorse, när vi åkte in. Klev ut genom dörren och upptäckte att det hade snöat och blev därmed genast på dåligt humör. Fan, vad jag hatar snö! Det kan dom ha i Norrland, men låt oss slippa det härnere. Hur som helst blev det en lugn resa in till stan. Vid lunchtid besiktigade jag bilen och åkte därifrån med ett blankt protokoll. Det känns så himla gott. Bilen är i alla fall 9 år gammal och fortfarande har jag inte haft en ombesiktning på den. Jag inser att det lönar sig att sköta serviceintervallerna på caretan. Ingen rost, ingenting. Opel Astra är en bra bil. Det enda var att en upphängning till ljuddämparen satt löst. Men det fixas enkelt med en lite svetsloppa. Sedan påpekade besiktningsmannen att handbromsen tog lite dåligt, men den var godkänd ändå.

Man behöver inte bykymra sig om dyra verkstadsräkningar på ett lite tag i alla fall.

Ikväll var jag och Carina på bio. Vi hade ett par gamla fribiljetter som har bäst-före-datum den 9 februari och vi tyckte det var bästa att effektuera dessa och det var dessutom skönt med lite verklighetsflykt. Filmen? Jo, det blev Måns Herngrens komedi - Allt flyter - om ett gäng killar som startar ett lag i konstsimning. Mycket rolig film, rekommenderas. Påminner lite om Cool Running och den engelska allt eller inget. Bra svensk komedi.

Så idag var man igång igen på jobbet. Och jag måste säga att det blev en ganska konstig dag. Det fanns mycket att göra, men det var inte den sedvanliga paniken och ändå hade vi inte mycket som legat och draggat över jul- och nyårsledigheten. Det värsta var nog ändå attabrupt ställa om dtgnsrytmen. Från att ha varit uppe och ugglat på nätterna och sovit länge, blev det nu att gå upp tidigt. Så tidigt att det behövdes mistlur att väcka tuppen.

Tänkte ge mig ut på en kort runda idag, men jag lade det bokstavligen talat på is. Det är ju bara så, glashalt ute. Så det får ju vänta.

Jaha! Så var det med det. Nu sitter jag här min sista ledighetskväll. Imorgon skall det bli att släpa sig till jobbet igen. Jag har ingen lust! Jag vill vara ledig mer. men å andra sidan så blir ju allt liksom normalt igen. Vardagen är tillbaka. På gott eller ont?

Men jag var i alla fall ute och tränade idag. Det var terrängspåren i Bunketorp, som var skådeplatsen för dagens träning. Jag var där med Carina och LEK-kamraterna. Totalt blev det 10,25 km i det starkt kuperade landskapet. Inget ställe man slår PB på precis. Så visst blev det en värdig avslutning på ledigheten.

Idag läste jag mitt idrottshoroskop på Aftonbladets hemsida:

Du älskar att vinna och att tänja gränser. Du har massor av energi men ont om tålamod.

Du behöver: Ständigt nya utmaningar – och du vill se resultat så fort du tar i. En bra tränare krävs för att du ska undvika skador.

Bästa träningen: Kampsport, yoga, styrketräning.

Tips: Välj en träningsform som tillåter snabb utveckling, annars tappar du sugen hela tiden.

Vinna? Näe! Inget nödvändigt. Men delta och ha kul är ett måste, klart mycket viktigare än att vinna. "Tänja gränser"? Tja, det gillar jag ju. "Ont om tålamod". Moi!? Nix pix. Tålamod är en av mina starkaste sidor. "Ständigt nya utmaningar". Självklart, eftersom jag gillar att tänja gränser. Det går ju inte att göra utan utmaningar. "Kampsport", den absolut sista idrottsutövning jag skulle ägna mig åt. Det får det hellre bli schack. "Yoga", kanske, men då får jag bli lite smalare, så att jag i alla fall kan böja mig framåt. "Styrketräning", kan jag hålla med om, jag är ju bara så svag, men det är ju bara såååå tråkigt. "Snabb utveckling" I helvete heller. Det får ta den tid det tar.

Med andra ord tro inte allt som står i tidningen.

Idag jobbar jag officiellt, men har förmånen att kunna sitta och jobba hemifrån istället för att åka in till ett mer eller mindre tomt kontorslandskap 4 mil bort. Bärbar dator, bredband och telefon gör ibland livet enkelt att leva. Det verkar vara lugnt på jobbfronten (för en gångs skull) och jag passar på att få undan några gamla surdegar.

Termotern på utsidan talar om för mig att jag inte beöver till varje pris köra mitt 5 km pass idag.

Dagen började med att man fick kliva upp i svinottan (läs 09:00) och göra iordning sig för årets första spinningpass. Nu startar distansspinningpassen inför Vasaloppsspinningen. Denna gång liksom förra året, belv det ett tufft 90 minuterspass som avslutades med att tramp uppför alpe d'Huez. Passet kryddaeds med storbildsvisning och grym musik. Ett riktigt upplevelsepass.

Efter edtta var det hem och göra iordning inför eftermiddag och kväll. Vi fick massa gäster som kom på ett litet försenat födelsedagsparty för Niklas. Mycket prat och mycket mingel blev det.

Både jag och Carina är faktiskt ganska trötta nu. Vi har båda gjort goda gärningar idag.