Idag har jag sovit ut (en av mina favoritsysselsättningar). Efter uppvaknandet ondolerade jag mig för fysisk ansträning och gav mig ut på ett löppass. Jag försökte hålla ett tempo på mellan 7:00 och 7:30 per kilometer. Detta med avsikt att hitta en bra lunk inför Skövde 6 timmars. När det kom till uppförsbackar så valde jag att gå. Detta för att jag i morgon skall köra Vasaloppsspinning och då vill jag inte vara helt slutkörd i kroppen. Totalt var jag ute i 2 timmar och 11 minuter i detta underbara väder, solsken och vindstilla. Man ville ju passa på att njuta. Sådant här väder är man inte bortskämd med.

Vid hemkomst och efter dusch blev det bruna bönor med korv. Det smakade jäkligt gott efter det passet. Nu har jag städat och fixat lite och tänkte slappa fram till melodifestivalen, då jag tänker slappa ännu mer.

Kollade på en intervju idag på SVT sport. Där intervjuades Bengt Eriksson. 78 år och han skall köra sitt 56:e Vasalopp - på raken! Inför årets Vasalopp har han tränat 80 mil! Jag tycker det är helt fantastiskt att se. En sådan person imponerar mer på mig än en världsstjärna i någon idrott. Detta är i min mening den verklige hjälten, den riktiga idrottaren. Som kan hålla igång i denna ålder. Om jag visste att jag skulle vara lika pigg som honom, då är jag inte rädd för att bli gammal. Det är sådana som han, som stimulerar mig till att träna. Träna i hopp om att man får vara pigg och glad på äldre dagar och inte ligga inlåst på en vårdinrättning och skrika "hallå" för att ingen kommer och släpper ut en.

Varför får inte dessa personer fina priser på idrottsgalorna. Är det inte dessa som egentligen utför årets idrottsprestation?

Jag säger bara en sak: "RESPEKT!!"