Idag var det äntligen dags för Spinn Of Hope. En 12 timmars lagspinning som gjordes till förmån för barncancerfonden. Event gick på ett antal platser runt om i Sverige.

Jag körde alla 12 timmarna själv utan att kliva av cykeln. Det hade jag bestämt mig för innan. Tyvärr fick vi inte uppleva webspinningen på grund av att någon flane ahde grävt av en kabel och därför hade Lerums Sportcentrum ingen kontakt med internet. Men våra ledare kastade in reservpass och det flöt på bra trots allt. 

Efter nio timmar kom jag igång rejält efter en liten dipp. Jag kalla de det 80-tals passet för viagraspinning, eftersom det fick i gången en gubbe på 53 efter nio timmar. Det var rena väckarklockan. Passet efteråt körde Marie sin schlagerspinning och det kan ju lita lite beigt, men det var ett riktigt tufft pass med ett högt tempo rätt igen. Där fick man veta att man levde.

Annars gick det bra. Jag har av förklarliga skäl ganska ont i röve och lär väl gå som cowboy de närnmaste dagarna. JAg hade också problem med min högerfot som domande att antal gånger och var tvungen att snabbmassera den mellan passen, men det redde sig också.

Jag är jättenöjd med insats idag.