När man tittar på TV hemma hos mig, finns tyvärr bara två kanaler som saknar reklam. Resten av kanalerna är förorenade med reklam. OK! Jag får väl leva med det. Men nu när dessa reklamavbrott i sig är så himla långa. Varför måste man förlänga skiten med att visa trailers för andra program? Jag kan inte förstå detta och vill inte heller förstå det. Sedan när progammen skall starta, så skall de presenteras av något djävla företag och även dessa snuttar blir längre. Men nu är ta mig fan måttet rågat när man mellan reklamavbrotten helt utan förvarning bryter för att puffa på kommande program. Hur i h-e tänker de där TV-människorna? Avskeda genast dessa puckon, som kommit på denna intelligensbefriande ideér...

Idag åkte vi ner till Göteborgsvarvet igen och jag tog ett andra varv på mässa. Orsaken var att vi skulle titta lite närmare på Trimtexkläderna. Det gjorde vi. Men när vi gick därifrån hade jag med mig ett par extra kassar. En kasse med ett par Echoskor (tack Carina!). Sedan köpte jag ett par korta tights, samt en kortärmad och långärmad vindtät tröja från Craft. 190 spänn stuck. Klart billigt. Nu har jag träningskläder så att jag klarar mig. Tightsen har det varit dåligt ställt med innan. Så nu är man up to date i löpargarderoben. Nästa utgift lär bli ett par nya löparskor. Dom jag har börjar få ett antal mil i sulorna.

Jag åkte in tidigt och fick en bra p-plats mycket strategiskt. He-he. Väl framme så gick jag bort till Frölundaborg för att hämta nummerlapp. Eftersom jag startar i Volvogruppen, så har företaget stått för en funktions t-shirt. Samma gamla vita som föregående år tänkte jag. Men icke! Nu var det en riktigt snygg designad historia. Tyvärr så var fortfarande denna töntiga slogan kvar på tröjan (dock flyttad till nederdelen och till höger på baksidan): "Volvo satsar friskt" *suck* Men det får man ju stå ut med när firman betalar. Det hade ju räckt med ett mer nuetralt: "Volvo" bara. Alla dessa slogan. AB - steget före. AB visar vägen. AB - i det långa loppet. Hör tönt-varning. Nå skit i det!

Sportmässan var OK. Det enda som förvånade mig var att jag hittade inga kompressionstrumpor!! Trots att Seger var där med egen monter. Jag köpte två par halvlånga tight av märket Craft, ena par var Carft elit, en som klämde åt lite mer över låren, ungefär som ett par kompressionsstrumpor - kan man kall dom kompressiontights? Dessutom köpte jag en jätteskön keps från Salomon. Var även inne och botaniserade i Garmins monter, men de hade inget att visa. Det enda man fick ur dom var att 310:an kommer i juli. De hade inte ens ett visningsex. I montern bredvid stod Jonas Colting och jag fick bytt några ord med honom. Jonas! Sätt i gång och blogga igen föt tusan. Jag vet att Du läser här eftersom Du avslöjade dig. Men jag fick i alla fall med mig lite tips och goda råd. Tyvärr kan jag inte delta i Borås den 6:e juni, eftersom några kötthuvuden har fått för sig att jag skall jobba den dagen. Idioter - kan ite sägas alltför många gånger! Även Trimex monter kollade jag in, eftersom Löparsällskapet Efterkälken funderar på att ekipera sig där.

Efter ett långt besök på mässa kände jag att jag behövde få något i magen. Jag gick till ett av de många mattälten och ville köpa en ost och skinkbaugette. Det fanns inte. Vidare till nästa tält, samma visa. Tro't eller ej! Men inte ett enda djävla mattält jag besökte kunde skaka fram en ost/skinkmacka!! Det enda som fanns var med räksallad. Hur fan har dom tänkt egentligen? Det fick bli en chorizo med bröd, Loka vatten och en banan från Volvotältet. Det räckte gott.

Jag återvände till bilen och började göra mig iordning för loppet. Ny keps, ny tröja och nya tights! Aldrig har jag kännt mig så här pimpad inför ett lopp. Vid 11-tiden, dök Niklas upp, hans skulle runt och sälja blommor där och Carina anlände strax efter 12. Hon hade cyklat in hemifrån i lugn takt. 

Strax innan start träffade vi Ava och vi stod och snackade nere vid parkeringen. Då kunde vi få se kenyanerna värma upp. Det där var en riktigt läcker syn. Så smidigt, så lätt och så enkelt.

När första startgruppen hade dragit iväg och passerat oss, drog jag mig upp till min startfålla. Jag kan inte konstatera att jag kände någon upphetsning eller spänning. För mig var det ju bara frågan om en halvmara. Har sprungit många sådana distanser och längre på träning. Men det är ju trots allt trevligt ändå att få vara med i världens största halvmara. Starten gick iväg och jag började småspringa lite. Jag hade redan från början bestämt mig för att ta det lugnt. Jag har ju en mara om två veckor och att springa ihjäls här för att bli fem minuter bättre fanns edt ju ingen anledning till. Därför vill jag hitta ett tempo man kunde köra på Stockholm marathon istället.  Det kändes bra redan från start. Sprang på i ett behagligt tempo, kollade in publiken och njöt av det fina vädret. Eftersom det var varmt stannade jag vid samtliga vätskestationer och tog en halvfylld mugg. Däremot kan jag inte förstå alla dessa som springer med vätskebälte och skumpar, när det på dessa 21 kilometrarna finns 11 vätskestationer!! Det är en vätskestation på knappt varannan kilometer! Vädret var kanon! Det började med varmt och soligt. Riktigt varmt, men halvägs började molnen komma och det svalnade av lite. Det var perfekt! Aldrig har jag varit med om en halvmara som kändes så lätt. Det var så enkelt. Jag kände mig knappt andfådd när jag kom i mål. Helt plötsligt så hade man passerat 10 km, i nästa stund så var man över Göta älv bron. Jag stannade ett två gånger och bytte ett par ord med några bekanta. Med tanke på att jag hade en Volvotröja på mig, kan jag verkligen säga att detta var som en dag på jobbet. Det var helt enkelt busenkelt. Aldrig kände jag mig trött eller hängig, det bara flöt på. Hade jag kunna köra hårdare? Ja, men varför? Jag körde i ett trivseltempo och detta tänker jag använda mig av i Stockholm. Jag sprang sträckan på 2:26:36. Skittid egentligen. Men vad fan gör det? Det viktigaste är att jag är nöjd. Och det var jag så in i Norden.Det enda negativa var att jag hade banne mig lyckats med bedriften att fixa mig en blåsa! Det var länge sedan jag hade en sådan. Jag kan även konstatera att trängseln inte var lika påtaglig i år som den var förra året. Detta med en första start tror jag hjälpte upp det hela.

På kvällen avnjöt jag en pizza och öl, samt kollade in melodifestivalen.

Dagen G för Göteborgsvarv. Har dragit i mig två koppar kaffe. Skall snart åka in och parkera, hämta nummerlapp och allt det där. Nervös? Nope. Jag har sprungit såpass mycket att jag ser inte detta som en utmaning. Det är ju på denna distans en ordinär långpanna ligger. Som för mig är det inga märkvärdigheter. Därmed sagt att det inte kan gå fel. Tidsmål. Nix! Jag har vuxit ifrån den biten. Tiderna kommer när dom kommer. Jag är mer ute efter att springa och uppleva festivalstämningen. Men jag kan tänka mig att detta är ett eldorado för tidsnördarna. Den enda betänkligheten jag har är att mycket av festivalstämningen kan försvinna med så många deltagare. Trängseln och därmed irritationen ökar. Jag har märkt det, dom senaste två varven. Den glada goa stämningen som funnits förut börjar försvinna. Hoppas verkligen att jag har fel.

Men det skall ju bli himla kul ändå att få komma ner, träffa folk och springa.

Näe det är inte julafton, men väl Göteborgsvarv imorgon. Då skall jag ut och ranta runt 21 km i Göteborg. Jag får ser hur det blir. Jag är faktiskt lite skeptisk till det stora antalet anmälda - över 53000. Har lite svårt att tro att banan sväljer detta, men vi får se.

Förberedelser? Nope! Inget speciellt. Det enda är att jag kommer att åka ner tidigt imorgon så att jag får en bra parkering. Sedan skall jag kolla in sportmässa och hämta nummerlapp. Men glöm att jag skall sitta där och sleva i mig pastasallader och dylikt. Kanske köper mig en chorizo.

Idag kom även mitt linne från Ultrakommittén - ett inofficiellt Sverigelinne att ha på sig, speciellt när man springer utomlands. Jag beställde en XXL, men den sitter som ett korvskinn. Hade man Guran som modell, när man plockade fram denna?

Idag har jag och Carina även blivit med fast telefon. Ni som vill ha vårat telefonnummer. Maila mig eller Carina (naturligtvis lämnar jag bara ut det till dom jag känner). Så Ni anonyma tomtar därute på nätet kan skippa tanken....

Jag var uppe sååå tidigt idag, för att hinna in till jobbet innan vägarbetena på Gråbovägen startade. Fruktansvärt. Jobbdagen tillbringades i mötenas underbara värld (Ni uppfattade ironin?). Fördelen med denna tidiga ankomst till jobbet var att jag kunde casha ut en komplett 8 timmars arbetsdag, redan klockan 15 idag.

Efter ett kort besök i mataffären på hemvägen, bytte jag om till bråttomkläder. Jag gav mig ut på en kortare runda för att känna på knä och vad, inför stundande Göteborgsvarv. Det visade sig vara helt OK. Lite lätt ont i vänster knä de första 200 - 300 metrarna, men sedan försvann det. Löpningen gick segt, dock utan att vara ansträngande. Fast det var inte så konstigt eftersom jag sovit lite i natt och var uppe tidigt. Det viktigaste var att det inte gjorde ont. Totalt kutade jag hop 7,4 utmed den mentalt tilltalande banvallen utmed Mjörn.Totalt har jag bara fått ihop blygsamma 27,8 km denna månad. Det är jag inte nöjd med. Men nu har det varit som det har varit med skador och dylikt. Som tur är har det varit frågan om lättare skador. Så jag får väl skärpa till mig sista halvan av maj.

Denna vy kommer våra europalöpare att få njuta av då de passerar om 9 dagar. Det närmar sig.

Hur som helst, så känns det helt OK att starta i Göteborgsvarvet. Och då gör jag så.

Idag har det varit slapparkväll med en superförkyld och matt Carina, framför TV:n. Vi kunda glädjas åt att se Malena Ernman ta Sverige till final i schlagerfestivalen. Även Finlands låt var riktigt grymt bra. Mera sådant.

Så kul har vi det i ett hushåll med träningsabstinens.

Lite tidigare ikväll var jag och kollade in ett radhus i Hedefors. Men det var inte riktigt likadant som de andra vi kollat in i samma område. Det var mindre, men det är ju trots allt ett sådant fint område. Jakten på det försvunna boendet går vidare.

 Och det går äben bra för våra svenska europalöpare. De har nu segat sig upp på en totalt 17:e plats i totalen. Efter att ha avverkat dagens etapp på 65,6 km har de nu efter tre tidigare tuffa etapper på vardera drygt 80 km, idag avverkat totalt 163,5 mil. Respekt. De har varit ute i 24 dagar. Om 10 dagar kommer de till Sverige.

Så här dagen efter har jag fortfarande ont i vaden, även om det känns bättre än igår. Det är bara att ligga lågt och vila. Några som inte vila är våra europalöpare. Nu är dom i Tyskland och har kutat mer än 150 mil. De Ni!

Själv håller jag på att röja ut lite hyllor och skåp i vardagsrummet. Jag har flyttat in VHS spelaren in i arbetsrummet och kommer att jobba med den därifrån. Det finns en hel del att gå igenom. Jag har även hittat en hög med blandade DVD och CD skivor. Måste gallra där också. Det finns alltid något att göra.