Idag var det dags för att cykla Hisingen runt. 108 km cykel på en icke som man kan tro, flack bana. Här har vi verkligen alla varinater på uppförsbackar. Långa sega, korta branta. Det enda som gick bra var de två första milen. Dagen till ära och enligt tradition på Hisingen runt, blåste det. Detta år blåste det riktigt rejält. Det var minst kuling i vindstyrka och i byarna var det ännu starkare vindar. För min del blev det ett lopp på 11 mil i motvind (min Garmin stannade på 110,44 km). Jag upplevde ta mig fan inte medvind någonstans. Det enda stället som var lugnt, var när man cyklade i i Kungälv. Jämn fin asfalt och lite blåst. Där var det OK. Men sen!

I den evighetslånga slinga där banan vänder blåste det som värst och asfalten var som sämst. Grovkornig och mer som fint grus bundet i något bindningsmedel. Inte lättrampat med andra ord. Här blåste det naturligtvis som värst. Det kändes som om man inte kom framåt.  På en flack och snabbsträcka hade jag sådan motvind att jag inte orkade trampa på den stora klingan, utan fick gå ner till mellaklinga. När banan ändrade riktning så fick vi sidvind och av den vara hade vi mycket. Jag jämställer sidvind med motvind. Byarna kom och tog tag i osss och man blev pressad i sidled. Vi var tvungna att luta cyklarna mot vinden för att häva kraften. Det var jobbigt. Mycket jobbigt. Som grädde på moset hade vi en perfekt motvind i Rödbobacken strax innan 100 km. Men så är man en erfarenhet rikare.För att göra motgången komplett så la min cykeldator av efter ca 6 km. Men det var nog lika bra att jag inte såg eländet, vid närmare eftertanke.

Efter dryga 6 mil började det ömma i vänster vad. En halvmil senare gjorde det ont. Jag försökte stretcha vaden i pedalerna, men det hjälpte inte och det kändes inte som kramp heller. För att mildra smärtan så fick jag sänka tempot rejält och köra pålåga växlar. När jag gjorde ett depåstopp vid 76 km, gjorde det ganska ont när jag gick.

Efter mycket om och men kom jag in i målportalen på 5 timmar och 24 min (då hade jag stoppat klockan vid depåstoppen). Det gör ett snitt på 20,4 km/tim. Ingen höjdare alltså, men jag får vara glad att jag kom runt. Detta kan jämföras med Kalmar 2005 då jag körde 18 mil på 6 timmar och 30 minuter. Idag körde jag 11 mil. Det är ju inte för inte så att man börjar att fundera. Visserligen var det blåsigt som fan. Men hur mycket fortare hade det gått om det bara varit 2-3 m/s? Och om banan vore lika flack som Kalmar? Det väcker ju onekligen en inre dialog.

Vad gäller skadan har jag kört med Voltarensalva. Det blir vila nu i veckan. Om den håller i sig så är risken stor att det blir tji Göteborgsvarv. Nu gäller det att ha is i magen och hålla järnkoll på detta.

Det är ju tur att den gamla madammen håller koll på mig. Imorgon skall jag alltså cykla 10,8 mil och inte 10,8 km, även om jag nu i skrivande stund känner för det sistnämnda. Jag har i alla fall varit ute och klappat cykeln, matat däcken med lite luft. Det får duga.

Annars har det mest varit pyssel här hemma. Spackla, slipa, skruva ner eldosor, packa väska osv. Det skall tapetseras. Igår var vi och shoppade tapeter och färg. Jo men, så kan det vara. Jag har även skruvat i Mikaels gamla dator och se om jag kunde få liv i hårddisken, men det är bara att konstatera att den är bortom all räddning. 

Jag har även haft jobbdatorn med mig hem. Fyyy!! men det var inte så farligt, jag håller på att köra några e-learning kurser som bara kan nås via vårt intranät. Det är avancerad outlook, avnancerad excel och programmering med SQL-server. Tyvärr inget jag hinner göra på jobbet utan det blir till att bär hem jobb-PC:n ett tag framöver.

Imorgon skulle jag och Carina egentligen ha dragit till Borlänge och Mellsta ultra 12 H. Men nu blev det inställt och vi får ändra planerna. Det kommer i alla fall för min del bli cykling på söndag - Hisingen Runt. Hela 10,8 km skall trampas. Det kommer också att bli roligt. Min erfarenhet av det loppet är att det brukar alltid vara en sjujäkla motvind den sista sträckan.

Jag bestämde mig tidigt att ändå utnyttja den lediga dagen, fanns ingen anledning att låte den försvinna ut åt sidan. Skall försöka göra lite nytta och uträtta ärenden istället. Och sova naturligtvis. Fattas bara annat. Det har varit dåligt med träning denna vecka. Jag har haft en liten lätt känning i höger knä. Går jag i en brant uppförsbacke så kan det nypa till i knäet, men det är inga problem om jag springer. Har inte blivit riktigt klok på vad det är, så jag tar det säkra före det osäkra och vilar lite. Det kommer att bli springa av så att det räcker och blir över ändå. Men nu har jag vilat så mycket att jag känner klara abstinenssignaler komma.

Jag har nu även fått mycket runtomkring mig med boendet. Vi har flyttat runt lite i huset för att kunna tapetsera och hålla på. Jag vill gärna göra ordning huset för försäljning och dra mig ur detta boende. Tanken är att hitta enhyresrätt att övervintra konjuknturen i och hitta stället med stort S där vi vill bo. Dessutom bli av med huslånet, vilket kan vara bra om det kommer en ny varselsväng på jobbet. Jag är ganska övertygand om att det kommer. Frågan är om den kommer innan semstern eller inte. Så det gäller att förbereda sig.

Trevlig helg på Er.

Fråga:
Kära Walter,
jag hoppas att du kan hjälpa mig. Härom dagen när jag åkte iväg till jobbet, lämnade jag min man i huset tittandes på TV, som vanligt.
Jag hade inte hunnit långt när motorn la av och stannade. Jag promenerade hem och bad min man om hjälp. När jag kom hem kunde jag inte tro mina ögon! Han var i vårt sovrum med vår grannes dotter. Jag är 32 år, min man 34 och grannens dotter 22. Jag och min man har varit gifta i 10 år.
 
När jag konfronterade honom bröt han ihop och erkände att de hade haft ett förhållande de senaste sex månaderna. Jag ställde ett ultimatum: Bryt med henne eller så lämnar jag honom. Han har blivit av med jobbet för sex månader sedan och säger att han har känt sig deprimerad och värdelös sedan dess. Jag älskar honom väldigt mycket, men sedan jag gav honom mitt ulitmatum har han hållit sig på sin kant. Han vill inte gå på familjeterapi och jag känner att jag inte når fram till honom. Var snäll och hjälp mig!

Vänliga hälsningar
Sheila
 

Svar:
Kära Sheila
En bil som stannar efter att ha körts en så kort sträcka kan bero på en massa olika fel i motorn. Börja med att kontrollera att det inte är några stopp för bränslet. Om det är okej, kolla insprutningen och att det inte finns lösa kablar. Om inget av detta är fel, kan det bero på bränslepumpen, att det är för lågt tryck till motorn.

Hoppas att detta hjälper,
Walter

Idag fick jag tips om ett open source program som heter FRADAR. Det är ett litet program som laddas in i Firefox som en plugin och känner av om Du är på an sajt som övervakas av FRA. I så fall ger den larm om det att här det risk att FRA trålar. En behändig liten sak. Jag kan säga att bloggagratis inte är övervakad av FRA om man nu skall tro detta program, men däremot Google. Dvs trafik som går ut ur Sveriges gränser. Det är skapat av Banhof, dom som hyser servrarna till Pirate Bay.

Ni kan kolla mer och hämta den på: http://www.fradar.net/

Som Eva riktigt påpekar är Du inte 69 år utan en dekad yngre. Fast egentligen när man ser Dig springa så är Du yngre än så. Jag slant på tangeterna och rättar ursäktande till inlägget. Rätt skall vara rätt!

Nu är våra europalöpare inne i Österrike och kutar. Fast det varar ju inte så länge. Imorgon passerar de gränsen och tar sig in i Tyskland. Striden går vidare....

Idag passerade Europalöparna gränsen från Italien till Österrike. Nu har dom klämt 113 mil. Helt OK tycker jag.

Jag hoppade över löpningen idag. Har haft lite lätt knäont och tar det hellre försiktigt. Ägnar kvällen åt lägenhetssökande och funderingar om framtiden. De mörka molnen tornar åter upp sig på jobbet. Många signaler, mer eller mindre tydliga ger vid handen att vi har en ny varselsväng att vänta. Jag blir nog inte förvånad om det kommer ett varsel innan semestrarna eller någon annan "lindrigare" åtgärd.

Oro och en pessimistisk stämning har åter börjat breda ut sig i våra kontorslandskap. I feel the precence of the dark side of the force.

Vi måste även komma ihåg att hylla de andra deltagarna i det svenska landslag som var därnere och kämpade. För kämpar det gör man på ett 24 timmars. Två damer - Emelie och Åsa - sprang längre än 190 km och det är bra. Hur många idrotter har med en dam på 59 år i landslaget? Och dessutom i 24 timmars. Vi har Barbro Nilsson från Solvikingarna. Denna duracelldam som bara mal på och på i oförtrutet tempo. Hon kasserade in 177312 meter. Dé Ni!

Grattis till hela landslaget - mycket bra kämpat!