Ikväll var jag ute och sprang. Jag tränade för första gången på 21 dagar. Jag tog det ganska lugnt och lade in några gånginslag. Annars harvade vi i 6:30 - 7 tempo. Sista hundratalet metrarna blev det en rejältempoökning. Under 5 minuterstempo. Det kändes bra. Jag hostar förvisso ganska mycket fortfaande, men tror inte att det är infektionsartat, utan mer rethosta. Det enda konstiga jag lade märke till var att det var svårt att få upp pulsen, fast det misstänker jag att det hänger ihop med en av mina medeciner.

Det kändes bara så himla gôtt att få springa igen. Men jag inser att jag har en ganska lång väg tillbaka. Dessutom har det ofrivilliga träningsuppehållet gett mig tre nya kilon att bära på. Det känns inte som tillbaka till ruta ett, men kanske ruta tre.

Jag skall fortfarande ta det försiktigt med träningen. Helgen kommer att gå åt till städning.

Är det någon reklam jag hatar, så är det denna reklam med det töntiga pianoklinkandet. Jag är så trött på den att jag har bestämt mig för att aldrig anlita denna bank.

Vad gör man då? I ren anarkistisk anda göra jag naturligt tvärtemot. Jag skaffar inte en till. Jag byter bank. Av någon outgrundlig anledning föll valet på SEB. Kan inte förstå varför. Så nu har jag skaffat internetdosa och lite konton att leke med. Då återstår bara att fylla dom med pengar. Och nu börjar det bli svårt. Riktigt svårt.