Nu satt jag och läste på Aftonbladet att den hyperfräcka djävla iranska ambassaden omdgör sig över de svenska demonstranter som tog sig in där och kallar det för en terrorsitattack.

Jag tycker det var bra att de där ayatollapajasarna fick smaka på sin egen medicin. Har dom glömt av vad dom gjorde med amerikanska ambassaden 1980? Då tog man sig in med regeringens goda minne och stannade ett år. Men att några demonstranter ger sig in nu och är där en liten stund, det går inte för sig. Dom idioterna tror att dom får bära sig åt hur som helst, men gnäller ihöga sky när dom själva får sig ett bett i röven. Maken till fräckhet har jag inte sett på länge.

På kvällen efter ett hårt dagsverke kopplade jag och Carina av med lite varmrökt lax och så tittade vi på en film. Lite måste man ju njuta också.

Idag har det varit temadag i trädgården. Jag har klippt häck, Carina har rensat rabatter. Så vi har jobbat hårt i hettan. Två saker har drivit mig. Det ena är att vi är på väg från Gråbo och det andra är att det är troligtvis sista gången i mitt liv jag håller på med sådant trams som trädgårdsarbete.

Imorgon skall vi avsluta det hela, förhoppningsvis.

Efter hostig natt är det nu i alla fall helg. Nu skall jag bara få i mig lite frukost och kaffe. Sedan är det ut på baksidan för att klippa häck. Ordföranden i öreningen var här igår och lämnade en sån där moj för att klippa med. Därefter är et trädgårdsarbete på framsidan. Jag hoppas banne mig nu att det är sista gången i mitt liv jag håller på med sådan skit. Men man skall ju aldrig säga aldrig.