Jag har de senaste dagarna fascinerats av några fiskmåsar som huserar på taket. Dom har nog fram tills nu levt ett ganska gott och lugnt liv. Men när jag kommer ut på terassen blir det ett jäkla liv på en utav dom. Han känner sig uppenbarligen störd av min närvaro och lackar ut totalt.

Fly förbannad flyger han (eller kanske en hon?) runt ett varv, för att sedan gör en dykning a la värsta bombanfall. På betryggande avstånd viker han av under ett himla skrikande. Än så länge är det jag som vunnit detta chiken race. Ett par av dykningarna fäller han till och med ut bena och spretar med tårna för att se hotfull ut. Men jag viker inte undan.

Det är ju på tiden att måsdjäveln lär sig vem som bestämmer och skall han vara med här och gapa på mig, så får han vara med och pynta till hyran.

Skämt åsido. Det är ganska intressant att studera detta beteende och vi får väl se om Måsart blir kompis med mig. Finns det hjärterum, så finns det stjrärterum. Vi skall väl inte behöva dra det så långt att man får anmäla detta till programmet grannfejden.

Idag blev vi äntligen klara med städning inför visning. Nu kan köpare och sjukligt nyfikna grannar komma och titta. Hoppas mest att det kommer hugade köpare, den målgruppen är ju mer intressant. Det enda som återstår då vi fått en köpare, är att flytta ut bohaget från Gråbo. Just nu lever vi lite i kappsäck i Partille.

På eftermiddagen har jag och Carina gått runt i centrala Partille och kollat in den närmaste omgivningen. Detta inkluderade även en inventering av köpcentret Allum. Där finns det mesta man behöver, allt från teknik till kläder. Fast mitt intgresse ligger mer mot teknikhållet än åt klädhållet. En intressant affär var Stadium, som låg på två plan. Planen var förbundna med en rulltrappa! Det är ju höjden av slapphet! En idrottsbutik som inte har vanliga trappor utan håller med rulltrappor. Jo, mycket skall man se...

Ny dag, nya tag. Vi skall åka till byhålan och slutföra visningsstädningen. Sedan skall vi koncentrera oss på vårt nya boende. Tyvärr har träningen blivit lidande, men detta måste jag köpa. Jag har ändå fått bra återhämtning från min luftrörskatarr. Men det hindrade mig inte från att pröva trapporna igår. 10 trappor upp. Korta men höga steg. Det kändes. Jag lovar. Och jag lovar att det blir defenitivt inte sista gången jag drar upp för dom trapporna.

Det finns många sätt att blogga på, men detta var mitt hitintills mest originella. Eftersom vi inte har fått med oss vår TV från Gråbo, den blir ju kvar tills efter visningen, så får vi fixa tittande själva.

Sagt och gjort. carina fixade lite kvällsmat och jag riggade på terassen. Sedan parkerade vi oss i våra nya däckstolar och kollade på film i PC:n medan vi åt, drack ett glas gott vin, samtidigt som vi höll koll på solnedgången och senare när det blev mörkt även kunde få se en mycket fin fullmåne. Fy fan, va gott vi hade det.

Och nu sitter jag fortfarande kvar härute på terassen och bloggar och klockan är halv ett på natten. Det är faktiskt lite svårt att fatta att detta är sant.....