Efter att ha målst, så blir man hungrig. Med andra ord dags för mat. Det blev biff Stroganoff med ris. Det hela sköljdes ner med ett glas vin. Nu sitter jag i vardagrummet och tittar norröver. Alldeles svart på himlen. Vänder jag blickenåt andra hållet och kollar, så är det klart och fint utmed hamnen. Jädrans vad jag har det bra...

Vi sket i relaxen, utan drog upp till övervåningen och målade. Vi tog varsitt rum. Jag arbetsrummet och Carina sovrummet. Nu, ett par timmar senare, så var vi klara med det. Det blir ytterligare en strykning i morgon. Nu, däremot! Nu skall det slappas....

Nu?? Näe, vi måste återhämta oss efter det här djävla datortraumat... Vi kör i morgon. Hårt och skoningslöst.

Idag körde Carina på sin dator som inkan tinkan. Livet levde, gräset var grönt och fåglarna kvittrade. Lite senare drog vi ut för att köpa färg och hämta prylar i Gråbo. Vi hämtade ner lite matvaror, våra trådlösa tangetntbord, extern hårddisk och nätsladd till in dator. Allt slängdes ner i en kartong.

När vi om hem ställde vi kartongen i vardagsrummet. Sedan började vi med att slänga in en tvätt i tvättmaskinen och laga lite mat. Eter en god måltid skulle vi kolla läget ute på internet innan vi började måla. Det var inga problem för mig. men Carina såg allt mörkare ut i ansiktet. Den förbryllade min övergick i svordomar och andra vredesyttringar. Hela Hennes dator hade fått totalfnattet Fridolf. Allting låg och självscrollade, dialogrutor flög upp och ner och fanskapet bar sig allmänt illa åt. Teori 1 var att det rörde sig om ett virus. men den förkastade vi. Därefter lyckades vi efter mycket om och men rensa cache och cookisar i Firefoxen. Hjälpte inget.

Carina var nu på G att introducera sig i sporten kast med liten dator. Fast det behövdes aldrig gå till sådana handgripligheter. Hon startade om datorn för n:te gången i ordningen. Denna gång i felsäkert läge. Och det var samma fel igen. En snabb blick i Carinas numera totalmörka ansikte gav mig ommedelbart insikten att den fågeldjävel som överhuvudtaget kvittrade, om än bara så i ultraljudets frekvensband, skulle gå en oerhörd död till mötes. PC-djäveln låg riktigt illa till. Molnen hopade sig och det var mörkare än i Riddar Catos land.Vid ett tillfäller då Hon startade om och skulle in i felsäkert läge, som kom Hon in i BIOS:et istället. Och där stod datumfältet och bara loopade. Helt hysteriskt. jag fattade nada. Det varbara att ta sig ut fort som fan.

Jag blev inte heller klok på detta. Carina ringde ett antal behärskade samtal till supporten för att reda ut detta. Vi (jag, Carina och supporten) var omväxlande inne på följande actions:

systemåterställning

köra addaware

köra antivirus

göra ominstallation

kasta ut Vista och installera XP

och en djävla massa andra kuligheter.

Vid det sista samtalet med supporten, fick vi frågan om vi hade kollat tangentbordet. Det kunde vara en tangent som hade hängt sig. Logiskt. Vi kollade, men icke. DÅ!! Då slog det mig att carinas trådlösa tangent låg i flyttlådan! Carina öppnade kartongen och tog upp det. Efter en omstart, var allt som det skulle. Det visade sig att det trådlösa tangentbordet delade samma styrenhet som Hennes trådlösa mus (ja, ja Ni vet vilken jag menar) och därför låg tangentbordet inkopplat. Eftersom det låg prylar ovanpå och tryckte ner några tangenter så överfördes dessa till datorn. Där ser man, så enkelt det kan vara ibland.

Nu kom åter ljuset tillbaka, fåglarna återupptog sin underbara sång och gräset har aldrig varit så grönt. Carina min underbara sambo, sitter nu vid datorn med ett avslappnat brett leende och har så gjort en längre tid nu. Det är nästan så att man kan tro att Hon blivit stelopererat.

Vi har lärt oss att när man flytta ett trådlöst tangentbord så skall man plocka ur batterierna innan man lägger ner den i kartongen.

Och det var kväll den sjunde dagen...

Nu har vi varit iväg och inhandlat målarfärg till sovrum och arbetsrum. Passade även på att göra lite andra ärenden.

Nu har vi käkat lite och känner oss mätta och belåtna. Fram med rollers och penslar. Här skall målas.