Oj då! Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Jag hade planerat en milrunda i makligt tempo idag. Färden skulle gå utmed Utbyvägen ner till Kviberg. Ca 5 km enkel väg. Jag tryckte på ganska bra (med mina mått mätt) på vägen dit. Väl framme drog jag ner på tempot och precis innan jag skulle vända fick jag en ingivelse att ta mig en titt på det gamla regementet Lv6 område och se vad det har blivit av min gamla arbetsplats.

För Er som inte vet så har jag ett förflutet som yrkesofficer. Jag jobbade som vapen- och pjästekniker på Lv6 och senare var jag även arbetsledare och avdelningsföreståndare för pjäsverkstaden. Där hade jag ansvar för en handvapenverkstad, en pjäsverkstad, ett snickeri, ett sadelmakeri, maskinverkstad och verkstadsförrådet. Som mest hade jag 10 civilanställda mekaniker som jag arbetsledde. Jag var en så kallad arbetande avdelningsföreståndare eftersom jag själv aktivt jobbade med underhåll av luftvärnspjäser och eldhandvapen. Och maken till yrkesskickliga hantverkare har jag aldrig senare fått förmånen att arbeta med. De var verkligen yrkesmän ut i fingerspetsarna och verkligen värda all respekt. Jag var den absolut sista personen som lämnade verkstaden den 30 juni 1994. Jag sopade ut hela verkstadslokalen (vid den tidpunkten hoppade jag på kryckor dessutom), låste, lämnade in nycklarna och gick därifrån och till en helt ny yrkeskarriär. Den dagen lade jag uniformen på hyllan. Det var 15 år sedan.

Det var en parentes. Men Ni kan nog förstå att det blev en upplevelse och en resa tillbaka i tiden till en svunnen epok. Och det är ju kolossala förändringar som gjort inne på området. Till det bättre. Men  mellan nybyggda hus så finns minnena. Jag tittade in genom fönstret i min gamla verkstad. Det verkade vara ett förvaringsutrymme. Jag kan fortfarande höra larmet därinne, när vi provkör en pjäs. Bandsågen som går inne på snickeriet, skärljudet från svarvarna och gubbarna som ropar till varandra eller ropar efter mig. Det verkade som om väggarna fick liv igen. Eftersom jag var en av de första arbetsledarna på verkstaden som tog till sig det IT-stöd som kom, så döpte gubbarna snabbt om mig till databasen.

Vidare kunde jag konstatera att plåtbåsen utanför berget där jag som teknikerelev fick lära mig felsöka på mobila elverk var kvar. Serviceförrådet var kvar. Där har man stått många avrustningar när beväringen muckar och gjort funktionskontroller på bössorna som dom lämnade in. Det som idag är Kvibergs marknad, hette på vår tid 10:ans och 12:ans förråd. Där ställde vi in pjäser som skulle vidare till verkstad för reparation eller årsöversyn.

Skjutbanan var borta, det är bara blinderingen kvar. Där har man provskjutit allt från pistol upp till kulspruta, som inte uppfört sig som de ska, varit med när beväringen hade sina skjutningar med sin personliga vapen och var behjälplig med att skruva på sikte och dela ut goda råd. Och snabbt och lätt fixa en krånglande bössa. Och jag har till och med själv deltagit i skyttetävlingar där.

Gamla troppängen är kvar men omgjord till fotbollsplaner. Där genomförde man de första fältliknande övningarna med att göra en luftvärnspluton skjutklar. Ni skall vet att det krävdes en helsickes massa mätningar och handgrepp för att det hela skulle funka. Det var inte bara att dunsa ner pjäsen på backen och skjuta. Det var faktiskt en mindre vetenskap.

 Ja det var tider det. Jag ångrar inte för fem öre de åren jag gjorde inom försvaret, men jag skulle inte för allt smör i Småland vilja gå tillbaka till det yrket. Det var då det. Nu lever jag ett helt annat liv, som jag trots allt trivs med. Men det var kul att springa runt på området och låta minnena flöda. Det blir ju lite mer av den varan på lördag, när jag skall ner till Halmstad och springa Prinsens Minne. 

Så dagen runda blev som vanligt väldigt stånkig men samtidigt en trivsam upplevese. Det blev ju lite pauser och sånt inne på Lv6 och jag knäppa på och knäppa av klockan ett antal gånger. Men total var jag ute i drygt 1½ timma och jag hade istället för 10 km, avverkat 12,82 km. Där ser man.

Oh shit! Vad långt detta inlägg blev....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...