Det låter faktiskt löjligt, men jag saknar en TV. Visserligen kan jag kolla TV i datorn, men det är ju inte så bekvämt att ha en TV-kväll framför datorn med begränsat kanalutbud. Det hade faktiskt varit skönt att kunna ligga i soffa och slappa framför TV:n.

*SUCK* vad är väl en bal på slottet....

Nu har vi äntligen fått i oss lite mat. Det var värst var det blev sönderhackat med måltider denna helg. Skärpning!

I alla fall några dagar. Då är det Ultrafestival i Skövde och jag måste säga att jag minst sagt är kluven vilken distans jag skall välja. Fram tills för några dagar sedan satt jag och funderade över att ta 12 eller 24 timmar. Och 24 timmar vägde lite tyngre. Nu sitter jag och funderar på om jag skall ta 24 timmar eller 48 timmar. Just nu väger det åt 48 timmar.

Visst är det veligt?

Då var det dags för en liten tia i centrala Göteborg. Jag och Carina tog pendeln in till stan. I efterhand kom jag på att jag hade glömt att checka ut på tåget, grrrr....

Att det var feststämning på Heden rådde det ingen tvekan om, det hördes på långt håll. Uppvisning av cheerleaderflickor och allmänt dunka-dunka och MYCKET orangetröjat folk.  I vimlet träffade vi på några kompisar från jogg.se. Jag och Carina mötte upp med Ava och Kenth och stackars Carina åkte på det otacksamma jobbet att bli trunkbärare. Tack Carina!

I år hade man samlat startfållorna inne på Heden där man sedan lotsades ut till startlinjen. Uppvärmningen var också i det häftigaste laget. Ljusspel med sambatjejer och rejält med dunka-dunka. Arrangörerna gjorde allt för att peppa deltagarna.

När min startgrupp (nr 4) sedan leddes ut från startfållan och ut till gatan, så passerade man dessa högtalarkaggar ruggigt nära. Helt plötsligt kände jag hur det spritte i kroppen på mig. Det liksom ryckte i hela mig i midjehöjd. Det vara bara ljudstötarna från en baskagge som fick mina valkar att hoppa. Det var en ny upplevelse och annorlunda upplevelser som gav upphov till lite eftertankar.

Trängseln i startfållan och hela vägen ut till startlinjen var stor. Det skulle sedan visa sig att den inte minskade alls. Banan var ny för i år. Den var avgjort snabbare. Men i gengäld var den knixigare. Detta måste varit jobbigt för snabba löpare, för till och med jag tyckte att det var lite väl knixigt. Men det mest påtagliga för i år var trängseln. När jag som inte är en snabb löpare måste trängas och hela tiden kryssa sig fram, då är det mycket folk. Och så här var det tyvärr hela loppet igenom. Jag hoppas inte att arrangörerna tar in mer folk till nästa år. I så fall måste man hitta en ny bana som sväljer alla. Nu låg man verkligen på maximum. Inte och förty. Loppet är verkliget ett roligt lopp att springa och jag rekommenderar det varmt, trots några missöden.

Jag sprang faktiskt på max. Det visade sig senare att jag hade till och med fått en pulsspik på 226 slag. Jag passerade 5 km på 29.48 och det var väl första gången på ett par år som jag gått under 30 på 5 km. I år sprang jag uppför Risåsbacken och det kändes hur lätt som helst. Den senaste tidens ganska koncentrerade träning hade tydlgen gett resultat. Planen var att köra på så mycket jag kunde, så länge jag orkade. Jag höll ett ovanligt högt tempo, för att vara mig. Trots att det var högt tempo kändes det hela tiden bra och jag kände mig stark. Jag hade med mig en Poweradeflaska i näven, så jag sprang förbi båda vätskekontrollerna. Fördelen är att jag kan sippa vätska när jag själv vill och känner att det är dags. Vid 4,5 km sprang Ava förbi mig. Sedan sprang jag förbi henne vid 6 km. Det var sista gången jag såg henne under loppet. I mål berättade hon att vi hade sprungit om varandra växelvis flera gånger. Men inte fan hade jag märkt henne bland alla orangetröjor, Ava ramlade in på 1.01.49 så vi har legat på ungefär samma nivå i tid.

Vid 8,5 km kände jag att jag började tappa tempo, inte mycket men det märktes. Jag fick verkligen ta i den sista kilometern till mål och försökte till och med på ett par tempohöjningar. Och visst fanns det där. Upploppet till mål var trångt och det gick helt enkelt inte att lägga på en sista rökare av den anledningen, trots att jag verkligen ville det. Det var frustrerande.

Det som gjorde mig mest sur var att jag fick köa för att komma in över målmattan. Det var en trång målgång och det där måste dom fixa till nästa år. I och för sig gör det nu inte så mycket. Jag tittade i Sporttrack efter att ha laddat in pulsdatat där att min egen tidtagning stannade på 1.02.02 Det var 40 sekunder bättre än förra året. Men köandet stal nog i alla fall 15 - 20 sekunder från mig - minst. Så här i efterhand betyder ju det inte så mycket, men ack vad jag var irriterad igår på det. Totalt visade min Garmin en distans av 10,21 km, vilket låter rimligt. Enligt min Garmin passerade jag 10 km på 1.00.55 och det är nog min snabbaste 10:a sedan Lerumsloppet den 22/4 2006 då jag gjorde 58.52

Sammanfattningsvis så tycker jag trots fadäserna att Midnattsloppet är ett riktigt bra och roligt lopp att springa. Bra stämning och arrangörererna gör verkligen allt för att löparna skall trivas. Jag återkommer nästa år också. Absolut. Och då hoppas jag att arrangörerna tar höjd för det ökade antalet deltagare och genomför åtgärder för att minska trängseln. Kanske lite mer startgrupper och att man slipper köa in i mål (bredare målgång)?  Men jag är mycket nöjd med mitt resultat, för jag vet att jag verkligen sprang allt jag kunde. Jag och Ava gjorde en deal i målfållan. Vi skall göra sub 60 på Sylvesterloppet. Men för att få henne att ställa upp där så var jag tvungen att ställa upp i Lindholmen staffetten. Inget lopp i min smak. Det är alldeles för kort (2,5 km). Och det går stick i stäv med mitt nyårslöfte att all distanspass skall vara minst 5 km. Så jag får väl fylla ut det med lite uppvärmning och nerjogg. Suck!

Kenth, den spjuvern. Med sin skadade höft drar karln runt banan på 56.38 Imponerande! Grymt bra jobbat Kenth. Jag vet hur ont Du måste ha haft.

Väl hemma jag kolla i resultatlistan. Och då står det DNS (Did Not Start) på mig!! Va fan!! Jag hade ju sprungit runt. Dessutom hade jag chippet på hela tiden och återlämnade det vid målgång. Så nu är det mailväxling med arrangörerna, så får vi se vart det barkar. Jag har även skickat med min Garminfil.

Jag känner att jag har sub 60 i kroppen nu. Med risk för att vara tjatig. Men när vikten går ner, kommer tiderna också att gå ner. Det är bara så. Och jag skall både ner i vikt och göra sub 60. Det har jag kapacitet till. Och det vete fan om jag inte skall göra sub 60 innan nyår, dessutom.

Djävla skit! Jag sprang ju hela loppet och lämnade chipet i mål. Och så står det DNS i resultatlistan. Grrrrrr.......

Annars var jag nöjd. Skall lägga mig och sova men återkommer med en liten rapport senare idag....