Igår invigde vi i LEK våra nya linnen. Det såg riktigt prydligt ut när vi kom stånkandes. Själv sprang jag igår helt obehindrat. Ingen smärta - ingenting. Härmed förklarar jag mig helt återställd. Det känns skönt. Nu skall jag ändå ta det lugnt med träning, eftersom jag måste balansera detta begär med andra plikter, som studier och flytt. Det är kanske lika bra att få flytt helt avklarad så har man ett problem mindre att ta hänsyn till.

Om ett litet tag är det dags att göra sig iordning för veckans LEK. Idag skall våra nya linnen invigas. Dom är ju skitsnygga. Nu kan vi verkligen åka ut på tävlingar och komma sist med stil. 

Idag fyller sonen Mikael år och kan nu kalla sig 20-plussare. Jag kommer att fira Dig lite senare var så säker. Idag kom även TV-kortet till ComHem boxen. Så nu kommer det bli ett djävla zappande i det här huset. * suck * Men bad gör man inte för att hålla sig på teknikens framkant? Det är priset man får betala.

...och min kropp den känns så seg. Och det var ovanligt segt imorse trots att jag inte gjorde något märkvärdigt igår. Jag var dessutom i säng ganska tidigt (för att vara mig) - strax efter 10. Kanske är kroppen inte van vid vila?

Jag väljer att vara tidigt på jobbet eftersom jag inte vill lägga över en timma på att komma hem. Det tar bara 25 min på vägen till jobbet. Genom att börja tidigt, så kan jag sluta tidigt och därmed komma undan den värsta rusningen.

Lite konstigt egentligen. När man har långa köer och bilarna står nästa stilla, så kallas det för rusning, när det i praktiken är tvärt om. Ibland blir språket lite bak-o-fram.

Det var värst vad jag känner mig seg idag. Dags att samla ihop sig inför morgonens LEK sammanträde. Då skall även dom nya linnena invigas. Fint ska det va'!

Jag tog med mig sonen ut på en övningskörning och invigde han i rusningstrafikens fröjder. Det var nog en lite spännande uppgift att byta över tre filer på Kungsbackaleden i en mycket sakteliga krypande bilkö. Innan dess var vi uppe i mina gamla barndomskvarter i Kålltorp och körde. Där är det riktigt trångt på gatorna. Så nog fick han ett par nya erfarenheter idag. nyttig träning inför kommande uppkörning den 7 oktober.

Det var spännande igår att sitta och titta på när det skymmer för att se om vårt nyinstallerade skymningsrelä skulle funka. Efter en liten finjustering så klickade det till och lamporna tändes. Cooolt! Och i morse kunde jag komma ner till köket och konstatera att tiduret i vägguttaget i köket funkade också. Där stod en kanna nybryggt kaffe. Mmmmmm....   Nu börjar det kännas att man får lite stil på boendet. Bara möbler som fattas.

Så sätter vi oss ner för att titta och vad får man se - Kändisdjungeln. Det tog inte många minuter för att avgöra att detta var ett verkligt bottennapp. Denna blandning av Robinson och Fear factor. Vilken skit och det var en massa skit på TV, så troligtvis har jag och Carina inte missat så mycket utan bara varit ett offer för vanans makt. Det hela slutade med att jag kollade på en ny svensk deckare - Kommisarien och Havet. Kvalitén var inte hör vare sig på produktion eller skådespelare. Kändes mer som ett avancerat elevarbete på något medialt gymnasieprogram.

Hektisk höst som kommer upp. Jag hinner knappt uppdatera träningsdagboken. Studier skall hinnas med, träningen skall hinnas med och vi skall flytta och göra i ordning hemma i lägenheten. Jag fattar inte hur jag skall få tiden att räcka till. Dessutom pockar lillgrabben på uppmärksamhet. Han vill övningsköra så mycket som möjligt innan han kör upp den 7 oktober. Det känns ärligt talat väldigt stressigt just nu. Jag känner mig lite kluven med att vara alla till lags just nu...