Nu har jag kommit till en punkt i mitt liv där det är dags att välja väg. De sista tre åren har varit en ständig kamp mot stress, ohälsa och en vardag som präglats av stress. Jag har med andra ord mått dåligt. Jag har lyckats infria målsättningar av olika slag, men jag har inte lyckats med den viktigaste målsättningen: att gå ner i vikt. Jag har varit på god väg några gånger, men skador sjukdomar eller något annat i min närhet har velat annorlunda. Jag får ofta frågan hur det kan komma sig att jag fortfarande bär på alla dessa kilon när jag tränar så mycket. Frågan är i allra högsta grad befogad och jag hoppas att den ställs flera gånger så länge jag ser ut som jag gör.

Många viktminskningsmetoder är bra och konstruktiva, men för min del fallerar dom på en punkt. De ordinerar motion, men de har inget program som bygger på min träningsmängd och det jag tränar för. För dessa är motion att cykla lite, lite powerwalk, stavgång, kanske ett varv på en 2,5 km motionsslinga. Absolut inget fel i detta. Men jag ligger på ett helt annat plan, med helt andra målsättningar. Jag vill köra långa, slitande utmaningar, något som de flesta inte har gjort eller kommer att gör. Då måste jag träna efter detta. Mitt stora problem är att hitta en balans med att äta rätt som ligger i paritet med min träning och hitta ett kostschema som jag mycket snabbt kan gå över till då jag är i återhämtning, skadad ellerpå något annat sätt inte kan träna med normal intensitet. Det är denna nöt jag måste knäcka.

Jag har också ett annat problem. Det är mitt sockerberoende. Ja, jag måste inse att jag är sockerberoende, ett faktum som negativt påverkar min viktnedgång. Nu är det så att jag inte är ny inför denna tanke. Denna insikt har funnits länge och jag måste lite surt inse att denna kamp har jag inte gått segrande ur. 2009 är ett katastrofår. För första gången på länge väger jag mer än vid senaste årsskiftet. Denna viktökning har kommit under oktober och fram tills nu. En ganska kort period alltså. Däremot anser jag inte uträknad. Jag har kanske förlorat slaget, men inte kriget. Att hitta denna balans kommer för mig att vara det primära, trots all den tävlingsplaneringen jag har inför 2010.  Just nu mår jag dåligt. Jag väger en bit över 100 kg, blodtrycket är åt helveten, stressen på mitt jobb har gjort att jag åter är på väg att gå in i väggen igen, skador och sjukdomar. Nu är det nog, nu sätter jag ner foten. När jag var hos läkaren 1998 fick jag i princip (men inte ordagrant) budskapet att börja motionera eller dö en alltför tidig död. Jag är i princip i samma tillstånd igen, men denna gång har jag bättre grundförutsättningar. Denna lilla fördel jag nu har, gentemot förra gången tänker jag utnyttja.

2010 skall bli året det vänder ur hälsosynpunkt, ur ekonomisk synpunkt, ur träningssynpunkt. Ja, det måste hända något och det skall hända 2010. Tränar gör jag, men det räcker inte. Jag vill ha bra hälsa, lugn och ro omkring mig.

Efter denna utläggning kommer jag att utfärda ett enda nyårslöfte. Jag skall gå ner i vikt. Och bryta mitt sockerberoende. Det skall inte bli godis eller läsk under hela året. Enda undantaget kommer att vara under ultror och maror.

Däremot kommer jag att ha massvis med mål, en del ganska tuffa. Men det är ändå min hälsa som till syvende och sist är viktigast. Jag kommer under 2010 få professionell hjälp med mitt sockerberoende via min företagshälsovård. Viktminskningen skall jag ta tag i själv. Jag kommer också som en del att försöka få lite lugnare omkring mig att kompetensväxla till en ny teknikplattform.

2010 vänder jag det hela till en framgång.

För att nå allt detta krävs eget arbete.

 

Geir F

26 december 2009 14:50

Hallo Stefan,
Lykke til med prosjekt "njet sukker". Det er mange av oss som trener mye som har for mye å dra på. Vi kan jo diskuterer mulige løsninger i Espoo:-)
Fortsatt god Jul

http://www.ultrafrykholm.com

 

Stefan Manning

26 december 2009 22:45

Tack för kommentaren Geir. Ser fram emot att få diskutera detta bekymmer i Espoo. Vi har ju gott om tid :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...