Jag sitter här och funderar på året som gått. Jag kan ju inte med bästa vilja i världen säga att 2009 har varit ett bra år. Varsel och uppsägningar på jobbet. Sämre klimat och stämning på jobbet, ökad arbetsbelastning, står på randen till ny utbrändhet och en höst som kan beskrivas som mardrömslik. Men hur konstigt det än låter finns det positiva händelser som varit med och bidragit till denna negativa spiral. Allt ligger inflätat så att säga.

Men visst finns det händelser av det positiva slaget och det är nog dom jag vill minnas.

I maj vid Kristi Himmelfärdsdag anlände Europalöparna till Sverige. Den första etappen gick från Stenaterminalen till Sjövik och genom Gråbo. Blande dessa löpare fanns de svenska deltagarna Andreas Falk och Mattias Bramstång. När de klev iland hade de totalt avverkat ca 220 mil från starten som gick i Bari i södra Italien. Den som överlägset ledde loppet var tysken Rainer Koch. Jag fick förmånen att cykla en bit tillsammans med honom för en pratstund. Han sprang hur obesvärat som helt bredvid mig och pratade och gav sin syn på detta lopp. Strax innan Gråbo kollade jag in min Garmin jag hade påslagen och då visade det sig att Rainer sprang i ett tempo av 4:49 per km! Och grabben såg helt obesvärad ut. Mattias pekade ut en annan deltagare och sa att han hade MS. Skall man imponera på mig, skall man göra sådant här. Denna dag tillsammans med Europalöparna kommer jag nog aldrig att glömma. Detta är respekt!

Några dagar efteråt sprang jag Blodomloppet i Slottskogen med jobbet. En skittävling egentligen. På vägen hem körde jag via E20 och såg en reklamskylt för Partillebo. När jag kommit hem och duschat så kikade jag inpå deras sajt och kollade lediga lägenheter. Det fanns en fyra ledig. På vinst och förlust skickade jag in en intresseanmälan. Fyra dagar senare fick vi ett erbjudande och nu sitter jag i denna underbara lägenhet och skriv detta blogginlägg. Att komma från hålan Gråbo får räknas som en av de större händelserna detta år. Tyvärr inkluderade det en ganska lång och utdragen process. Men det har varit värt det. Vi är tyvärr fortfarande inte helt iordning ännu.

Som tack för att jag hjälpte Mattias Bramstång och Andreas Falk med tvätten under den första etappen av Europaloppet, fick jag och Carina en inbjudan med startplats och hotell till Prinsens minne i Halmstad. Tyvärr gick loppet i ett rent ut sagt skitväder. Men det var länge sedan jag föllpladask för ett lopp som jag gjorde här. Prinsen minne ser jag mer som ett upplevleselopp och den gick utmed en fantastisk vacker bana på Prins Bertils Stig från Norra Halmstad ut till Tylösand och tillbaka. Ett synnerligen vackert och välarrangerat lopp. Att jag skall springa det loppet igen 2010 är det inget snack om.

Ett par veckor senare under sista helgen i Augusti genomförde jag min hitintills tuffaste tävling. 48 timmars loppet i Skövde, som blev en enbart positiv upplevelse. Vadå trött? Vadå 40m bana? Skit i det. Men jag fick under detta lopp möta och lära känna en hel del intressanta människor. Aldrig i mitt liv har jag haft så spännande möten med andra människor. Vi var 9 som sprang 48 timmar och det var med lite vemod som vi skiljdes åt efter tävlingen. Det sattes en rad rekord i denna tävling. Finskt herrekord av den utomordentligt sympatiske Mikael Heerman, och den alltid lika trevliga Torill bröt som första svenska 300km vallen. Slutligen sattes itelienskt damrekord av Carmela. Dessutom lärde jag känna en hel del gamla ultrarävar. Det var de mest fantastiska 48 timmar jag har upplevt. De flesta av dem kommer jag att få träffa igen i Espoo om en månad. Bland annat Mikael och Sari Heerman.

Efter detta kom hösten, med skador sjukdomar, totalkaos på jobbet och en distanskurs jag och Carina läste. Den visade sig vara mer omfattande än vad som skrivits och vi tvingades lägga mycket tid på detta. Lägenheten i Gråbo blev inte såld förrän i slutet av september och vi kunde inte ta ner möblerna till Partille förrän det hela var sålt. Allt detta har brutit ner mig mer än vad jag kunde tro.

Men den stora ljusglimten under hösten och min mentala räddning blev två händelser. Främst den årliga 25 timmars spinningen för Rosa Bandet. Även detta år körde jag hela dygnet och upplevde en livskvalitet av sällan skådat slag. Lite senare i november var jag och Carina på retreat i Bokenäs.

Jag inser att det kan inte bli ett sämre år 2010 än vad 2009 kan erbjuda. Men jag tar med mig dessa positiva händelser in i nästa år.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...