Jaha. Imorgon drar man till jobbet. Årets sista arbetsvecka. Det känns ärligt talat som om man inte har haft något ledigt denna helg. Bättre ledigheter har jag varit med om. Det som räddat det hela är löppassen och att jag sprängde 1200 km-vallen som var mit årsmål. Annars kan jag nog både ha och mista julhelgen. Shit happens.

Nu skall jag se till att nyårsledigheten blir något som heter duga i alla fall. Glöm det som varit och blicka framåt.

Att det skall vara så svårt att få lite lugn och ro. Nu ringde dom från jobbet. Det var bara att koppla upp sig och titta efter. Och hela maskinen såg ut som ett plockepin. Inget att göra eftersom vi startar om alla maskiner varje söndag. Bara att låta det gå.

Julledighet? Visst! Säkert....  bullshit....

Idag drog jag ut på en löptur tull Humlebadet, via Kåhög. Det var en ganska halkig tillställning, men det gick ju vägen i alla fall och det var ett par passager där man var tvungen att ta sig förbi väldigt försiktigt. Med facit i hand skull jag nog monterat icebugs på fötterna. Hur som helst så fick jag ihop 11,26 km. Detta innebär att jag nu har passerat 1200 km, som också var mit uppsatta årsmål. Nu är jag mycket nöjd. I alla fall har man lyckats ro i land med något.

Att be alltså. OK. 80 spänn på jokern, men det fattas ju några nollor. Där har Ni en av orsakerna till att jag inte är och aldrig kommer att bli religiös...

Svenska Spel som är i himlen

helgad varde mina spel

tillkomme min insats, ske Din vilja

så som på lotto, så ock på måltips

min stora drömvinst, giv mig idag

och betala mina skulder

som jag vill betala till dom som jag skyldiga äro

inled mig i rikedom

och fräls mig från jobbet

ty makten är Din och förmögenheten min

amen

Hå och hej. Var vaken fyra timmar i går kväll och somnade igen. Nu sov jag till drygt halv elva. Jag känner mig mer utvilad idag och bättre till mods. Det är ju bara skit att jag skall behöva kasta bort 1½ dag av min ledighet för att komma i balans efter jobbet. Men jag vilar från träning idag och låter kroppen få en chans till återhämtning. Däremot blev det ett pass med mental träning. Jag tog en liten promenix till Allum (mest för att få frisk luft) för att kolla på mellandagsrean. Men där inne mäktade jag inte länge i trängseln, så jag drog mig tillbaka efter en kvart.

Det med att knô (göteborgska = trängas) bland en massa människor är defenitivt inte min grej och det kan jag lätt vara utan.

Jag kände av en lätt huvudvärk när jag vaknade i morse. En liten löprunda skulle fixa till det tänkte jag. Men när jag kom hem igen, kom den tillbaka. då förstod jag var det rörde sig om. Det var bara att te en tablett och lägga sig. Jag har sovit mer eller mindre hela tiden, dom gångerna jag vaknade till så bultade skallen. Det brukar tyvärr bli så är när stressen börjar att släppa sitt grepp. Jag har fortfarande huvudvärk men är i bättre skick nu än förut. det är så jobbigt när man råkar ut för detta. Det suger energi ur en och en ledig dag går åt helvete. Nu är jag igenom det värsta och det skulle inte förvåna mig att jag kan hoppa i säng om ett par timmar och sova vidare. Så jag måste ju medge att jag inte är i särskilt bra skick nu. det positiva var att jag hann springa. kanske jag är i skick att springa lite imorgon också. Jag får se. Nu är det damage control som gäller...

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig på dagens löppass. Tanken var att följa en gång och cykelbana uppför Furubergsvägen och komma fram till Landvettervägen. men icke. Denna GC-bana visade sig leda till Kvastekulla och kyrkogården där. Så det var bara att hålla god min och fortsätta. På hemvägen tog jag en liten extrasväng utmed Skulltorp innan jag styrde kosan hem. Under tiden började det komma lite snöflingor. Detta har nu övergått i regn. Så att jag timade det hela ganska bra. Så tyvärr blev passet kortare än vad jag hade tänkt. I stället för ca 9-10 km, blev det nu bara 6,5 km. Men det är ju bättre än inget i alla fall. Nu skall jag bara få bukt med huvudvärken också, så blir det himla bra. Det brukar bli en sådan reaktion, när stressen släpper. Det får jag leva med och det är ändå ett gott tecken. Nu skall jag lägga mig ner och bara blunda lite.