Har varit ute i Delsjöområdet och provsprungit lite med Carina, Eva och Nisse. Trots att det gick si så där, är jag ändå ganska nöjd. Höll jag bara ner farten lite så funkade det. Men så fort jag ökade började det att "slå" i ankeln. Ingen smärta, men stöten kändes därnere varje gång jag satte ner foten. Det viktigaste var dock inte att jag hade ont eller inte. Det kändes bara bra att kunna vara igång igen. Jag skall bara se till att jag inte rusar iväg nu. Nu är det disciplin som gäller.

Nu har jag anmält mig till Sylvesterloppet på nyårsafton. Detta har nog blivit ee tradition för mig. En väldigt snabb, men för riktigt snabba löpare, knixig tvåvarvsbana. Jag har alltid gillat arragemanget och en bättre avslutning på året kan man inte få.

Tyvärr inser jag att, det inte blir något sub 60 även detta år. Hade jag kunnat fortsätta där jag var i september innan jag stukade foten första gången, haden det nog varit en realitet. Men nu är det bara att gilla läget och ha trevligt. Naturligtvis skall jag göra mitt bästa, men det räcker nog inte till ändå.

En strålande dag att vakna upp till. Gårdagens provlöpning efter jobbet ställde jag in. Jag hade käkat middag och var ganska mätt. Sedan blev det inget. Skulle struntat i att äta och ge mig ut direkt istället.

Fast idag skall jag ta igen det. Jag och Carina skall åka bort till Bertilssons stuga och springa med Ava och Nisse.

Efter en hård arbetsvecka, slappade jag och Carina i soffan franför TV. Efter lite zappande hamnade Carina på TCM och där gick en riktig gammal rulle - Gudarnas krig. Specialeffekterna var ju bara så botten. En riktig kalkonrulle. Det var en sådan film man ville kolla bara för att den var så dålig. Av specialeffekterna att döma, så bedömde jag till att filmen borde vara från sent 60-tale eller tidigt 70-tal. Döm om min förvåning när jag såg att den var från 1981! Harry Hamlin (från lagens änglar gjorde en riktig karaktärsroll).  :-)

Idag har jag gjort ett par viktiga äreenden. Utöver det har jag äntligen fått tummen ur och lämnat in min matta på kemtvätt. Det har bara tagit si sådär 5 år. I vissa lägen är beslutsprocessen till och med långasammare än sjukvården. Nu kan jag i alla fall bocka av några punkter på min to-do-list.

Foten känns bättre. Jag funderar mer och mer allvarligt på ett försiktigt löppass imorgon.

Det börjar kännas bättre. Svullnaden har gått ner och det ömmar inte. Jag har gått ganska mycket och idag kan hag gå ganska obehindrat. Kanske faller man för frestelsen att ta en försiktig löptur imorgon. Jag är djävligt sugen på det. Men så var det detta med disciplin....

Nu har jag fått antagningsbesked att jag kommit in på fortsättningskursen på den webutvecklingskurs jag och Carina har slitit med under hösten. Denna gång skall vi lära oss att koppla databaser till vår webbplats. Spännande.

Men herregud! Idag fick jag reda på att Siv brutit armen vis fallet igår. Vilket djävla öde! Så nu måste hon ta det lugnt av förklarliga skäl ett par veckor. Vi trodde att hon hade fått sig en rejäl smäll på en muskel, men så var det inte. Krya på Dig Siv!