När jag vaknade hade jag en rejäl bulle på utsidan av höger fot. Det är bara att börja med behandling och rehab. Smeka knölen med voltarensalva. Sedan köra voltaren/iprenkuren några dagra och gå så mycket som möjligt. Förra gången det inträffade var jag tillbaka hyfsat snabbt igen.

Det gick bra att gå på fanskapet i morse. Så nu passar det bra med att lämna in min Garminklocka på service.

Wounded In Action. Det blev dramatiskt värre på vår LEK-träning. Tanken var att det skulle bli en mysig pannlamperunda i Lindome. Men ödet ville annorlunda. Först snavade Siv på en asfaltskant och daskade i med skuldran först. En stund senare var det min tur. Jag trampade snett, troligtvis på en sten eller liknande och stukade foten. Så nu har jag en rejäl bulle på utsidan av höger fot vid ankeln. Ont som fan gjorde det initialt, men det bedarrar ganska snart. Det var inte så lång  väg tillbaka. Så fort jag kom fram till huset öppnade jag trädgårdskranen och körde på iskallt vatten på foten. Nästan så att den krampade.

Stackars Ava var lätt förtvivlad över manfallet och denna runda kommer väl mest att gå till LEK-historien som Avas benknäckarrunda  :-)

Så nu blir det ofrivillig vila ett tag, tills den värsta svullnade och ömheten har lagt sig. Jag skall se om jag kan komma ut på en powerwalk till lördag.

Har precis kommit från bilprovningen och det blir ingen ombesiktning. Däremot fick jag en anmärkning på vundrutan (som väntat), fast den behöver inte fixas förrän nästa år. Killen där rekommenderade mig att vänta till våren med det. Så nu kan man rulla ett år till. Fast jag skall ändå beställa tid för en lill-service.

Idag skall jag besiktiga caretan. Jag har en otrevlig magkänsla att jag åker på en tvåa idag. Bilskrället är trots allt 10 år gammal och har tjänat mig väl. Om det inträffar så blir det den första tvåan på denna bil. Den starkaste kandidaten är sprickan i vindrutan. Den sitter inte i ögonhöjd, men en grinig besiktningsgubbe kan säkert slå ner på den. Vi får se. Det börjar ju i och för sig närma sig en service, då kan man ju passa på att släcka eventuella tvåor där.

Dagens nyvunna fritid firades med ett löppass till Kvastekulla kyrkogård. Backen dit upp är såååå seg, men det är en kanonbra backe att träna i. Idealisk om man vill hitta sin maxpuls. Carina var med och jag körde bakåtintervaller. Härligt pass! Härlig avkoppling efter jobbet.

Imorgon blir det LEK på Åby. Gillar att springa på det stället. Jag måste även göra något åt min Garmin. Den krånglar en del nu. Tappar satteliter och visar knepiga värden. Dags att ringa supporten.

Idag har jag börjat med att röja bland kartonger och kassar vi har i lägenheten. En del gick i sopbingen, annat åkte ner i källaren. Allt är inte borta, men jag fick i alla fall bort en ansenlig mängd.

Nu skall det bli ordning på torpet.

Efter träning, drog jag ner till Allum för att se om jag kunde hitta ett 4GD SD-minne till min GPS-navigator. Det var lättare sagt än gjort. Eftersom den är av äldre typ kan den inte läsa de nya SDHC korten. Jag behöver 4 GB minne. men den gamla standarden stöder bara 2 GB. Kartdjäveln är på 2,1 GB. Grrr....

Men jag han köpa en julklapp till Carina och en till både Carina och mig själv. Alltid något.

För första gången på jag vet inte hur länge, kom jag ut på en riktig löparrunda. Det kändes helt underbart. Jag kände mig hemma. Trots min mycket stora viktuppgång, (innan jag jag gick ut idag, ställde jag mig på vågen som leverade siffrorna 103,6 på displayen),kunde jag fatktiskt passera milen på 1:05:07! Det var jag väldigt överraskad och glad över. Än är det gry i gubbe. just keep up the good work! Jag tyckte ändå att jag inte tog i för kung och fosterland. Med andra ord är jag mycket nöjd med dagens övning.

Men jag blev obehaglig till mods, när jag låtit det gå så långt som till 103,6 kg! Dags att kmma igång på allvar med träningen igen.