När Carina skulle göra lite kaffe till pluggandet, visade det sig att bryggaren hade pajat. Utan någon som helst tvekan klädde vi på oss och gick ner till Allum för att köpa en ny. Kaffe måste vi bara ha. Till slut hittade vi en som passade oss på ICA Maxi. Mission accomplished! Nu sitter jag här och smakar på vårt nybryggda kaffe från vår nya bryggare. Det smaka gott.

Hur tar man sig upp ur en dipp. Jo man tränar så att man blir tröttare. Igår kväll när jag körde hem från Rammsteinpasset var det inte roligt att köra bil. Snöovädret hade kommit in med full kraft och det snöade rejält. Jag insåg att mitt planerade löppas dagen efter skulle bli jobbigt. Så blev det.

Jag sov fram till klockan 11, vaknade och slukade sedvanligt min två koppar kaffe. Sedan monterade jag löputrustning på kroppen och gav min ut med min MP3 laddad med ljudbok. Gångbanorna var hyfsat plogade. När jag kom upp mot Jonsered och in på mindre icke asfalterade gångbanor, upphörde denna facilitet. Och det var minsann skillnad på plogat och oplogat. Nu var det nyfallen snö. Snön gick genomgående upp till mina knän.

Så var det från Jonsereds station och upp till Humlebadet. Stundtals sjönk jag ner i snön och den nådde ända upp till grenen på mig. Det var grymt jobbigt. Men jag insåg ändå att detta är en riktigt bra träning och log.

När jag på hemvägen kom ut på plogad mark igen gick det förvånansvärt lätt att springa. Jag trodde att jag skulle vara helt slut, men icke. Det känns när man springer att man blivit lättare.

Totalt blev rundan 11,1 km och tog hela 1 tim 39 min. Men det gick ju inte så fort i djupsnön. När jag sprang låg jag på ungefär ett 7 minuterstempo och det kändes ganska lagom.