Eva och Nisse var hemma och fikade efter passet. Nu sitter jag här framför datorn och slappar. Av min kurs blev inget. Servern på högskolan ligger nere. Just nu måste jag erkänna att det känns lite avslaget. Det mest händelserika som inträffade var att en luftballong svepte förbi på utsidan och don gick väldigt nära huset.

För första gången så körde jag Vasaloppsspinningen på ett annat ställe än Lerums Sportcentrum. I år körde vi på Sportlife i Partille. Lite tekniska problem rättades till och i början hade vi ingen bild. Men den den fixade Anders Nilsson till efter lite kämpande med datorer. Andrea Hultgren var den andre coachen. Tillsammans utgjorde de ett bar och engagerat ledarteam. Och det var inte så mycket döa punkter under detta pass. Det enda negativa var att dom som vann Vasaloppet, körde så djävla fort och att det hela var över på 4 timmar och 2 minuter. Man kunde väl åtminstone fått en halvtimma till.

De första två timmarna fanns ingen ventilation och allt försvann in i dimman. Ganska coolt i sig. Kul att se så många som bröt sina barriärer med att cykla längre än vad de gjort tidigare. Sådant ger en underbar go känsla. Jag kommer själv ihåg när jag körde så långt första gången och hur nöjd jag var. Därför kan jag förstå hur dessa känner sig.

Jag är jättenöjd med passet och detta fick bli en liten aptitretare inför kommande lördag då det skall springas 6 timmars i Skövde. Tack för ett bar pass - trots Era motgångar - Andrea och Anders. Men Ni löste dom och med ett leende.

Om några minuter bär det av till vasaloppsspinning på Sportlife Partille. Det skall bli himla kul att få köra den igen och framför allt utan en massa fjantiga kvalregler som låser upp en och hindrar en från annat tävlande.

Ser fram emot 4 timmar i sadeln. Motsvarar ca 70% av tiden man lägger på cyklingen i Kalmar.