Jag har tänkt mycket på gårdagens underbara händelse. Det är alltid roligt att få träffa och prata med gamla vänner och bekanta. Inte minst lika roligt att få göra nya bekantskaper. Här fyller Skövde 6 timmars en viktig funktion för mig, det är minst lika viktigt som att få springa. det gör helgen till den ultimata upplevelsen.

OK! Det var kasst den sista 1½ timmen, men för den sakens skull fanns det ju ingen anledning att deppa ihop. Jag var glad ändå. Jag tror att många tyvärr går ner sig i tidsträsket och funderar över livets mening när km-tiden är 5 sekunder långsammare. Då har man glömt det viktigaste. Det viktigaste för min del med löpning är att det är roligt, avkopplande och att man mår bra. Trots min dipp, så hade jag roligt, jag var faktiskt ganska avkopplad och jag mådde bra. Allt detta för att jag tycker löpning är roligt. Det handlar inte om vilja av stål, inte så mycket som folk kan förledas att tro. Det handlar om grundinställningen - det är roligt att springa. Jag hade längtat så mycket efter att få springa 6 timmars, så när startskottet gick var jag så glad att jag fick nästan endorfinkickar redan på andra varvet och började nästa att grina.

När jag klappade igenom efter 4½ timma så insåg jag att detta var inget att deppa för. Tvärtom, ta Dig igenom det här, se till att uppnå målet. Gör det med ett leende. Jag hade när det hände redan arbetat upp en ganska god marginal till maradistansen och kunde i princip gå sista biten. Men jag valde att försöka springa så gott det gick ändå. För allt som jag gör här och nu, lägger jag i min erfarenhetsbank och tar med mig till nästa lopp. Och då gäller det verkligen att suga ur det mesta ur situationen.

Jag hade faktiskt på gång att för första gången göra under 5 timmar på maran. Men efter 4 timmar såg jag att det inte skulle funka. Grundtanken var att göra 7 varv per minut. Jag låg i det tempot med mellan 3 och 5 minuters marginal hela tiden. Men vid det 28:e varvet låg jag 8 minuter efter. Det fannas då inge naledning att tokrusa för att köra ikapp 8 minuter och jag fick varningssignaler från kroppen att nu var depåerna slut. Så det var bara att konstatera att sub 5 får bli en annan gång. Idag får det bli en mara plus ett varv (43395 m) och så blev det.

Jag skall inför nästa längre lägga ner mer tid på uppladdningen. Eftersom jag går på I-trim och håller på med viktminskning, är detta än mer viktigt (ingen medveten vits där). Jag har normalt ett dagsintag på ca 1000 - 1100 kcal och det är inte mycket att vifta på när man skall köra en ultra. Jag gick ur mitt program på tok försent och laddade inte upp ordentligt. Sedan tog jag in alldeles för lite energi under loppet. När dippen kom var det mer eller mindre försent att rätta till det. Hade  det varit ett 12 timmars eller längre hade man kunnat göra något, men inte på ett 6 timmars. Så här lärde jag mig en hel del.

Det positiva var att jag i alla fall kunde hålla ett bra tempo de första 4½ timmarna och fick till och med många gånger kämpa för att hålla ner tempot.

Nu längtar jag efter nästa mara eller ultra.