Upptäckte att mina slitna och för stora jeans nu hade gjort sitt. Det var ett stort håll på insidan av låret. Bara att kasta dom brallorna. Jag kollade i garderoben på mina andra byxor och kunde konstatera att det ena paret efter det andra var för stora. Det fanns ett kar kortbyxor som skulle funka fortfarande. Men det är ju inte säsomg för det ännu.

Då återstod bara en sak att göra. Köp nya brallor. Det bar därför av i ilfart ner till Allum och Dressman, med Carina i hälarna. Efter en snabb provning av ett par storlekar som Carina hämtat, värptes ett beslut fram och valet stannade på ett par svarat MacGordon jeans. Dessutom köpte jag en ny och kortare livrem. Knappt 10 minuter senare tågade jag ut ur butiken 375 spänn fattigare.

När man kommer in till oss på jobbet, så märks det att många flyttat och att kåken töms. Jag associerar till Ulf Lundells låt - "Jag trivs bäst i öppna landskap...". Även fortsättningen på den strofen är ganska passande - "...nära havet vill jag bo..." eftersom vårt nya ställe ligger precis intill havet och vi har havsutkik.

Så. Nu sitter man på jobbet och har kört lite morgonkontroller. Nu kan man ta en kopp kaffe. Vi skall bara sitta kvar tre dagar till i denna gudsförgätna kåk, som byggstandarden glömde. Från och med nästa vecka börjar vi jobba i det inte minst lika avlägsna, men betydligt fräschare Arendal.

Jag skulle vilja ha ett jobb där jag slipper åka över Göta Älv.