Just nu går det djävligt segt på denna front. Min databasgränssnittkurs står i princip stilla. Det har varit allt annat än tid över till detta och allts om hänt hittills i år har inte gett någon studiero.

Hur som helst så hindrar det mig inte från att anmäla mig till en distanskurs till hösten i C#-programmering. Det är dags att försöka komma in i dot-net världen. Jag skall göra en allvarlig ansträning med nuvarande kurs.

Nu har jag varit nere och röjt ur min bil på mina grejor. På torsdag skall jag hämta min ny abil och då skall min yngste son Niklas få ta över min gamla. Men först skall han följa med oss till bilhandlarn och så kan han få köra tillbaka med Opeln och jag kör hem med en ny Kia Ceed Sporty Wagon.

Därav detta röjande. Han skall ta över min bil, men inte mitt skräp. Nu börjar jag bli allt mer otålig på att det skall bli torsdag.

På Facebook såg jag Lenas inlägg om att man sätter upp plastband på en stor gräsmatta och lägger ut en stock och kallar det sedan för terrränglöpning. Jag kan måste nog instämma med henne att detta är i all sanning ett stort skämt. Det skulle vara samma sak som att sätta upp plastband i Slottskogen. Gräsmattelöpning hade jag accepterat, men terränglöpning. Jag såg själv sändningen och kunde inte låta bli att dra på munnen.

Kom igen när de har hittat en riktig terrängbana a la Lidingöloppet. Då börjar vi närma oss det begreppet än mer.

Jo! Jag är avundsjuk! Det skulle ju varit jag som vann dom där 214 miljonerna på drömvinsten, fast jag fick ju lite tröst från svenska spel. Jag vann den oerhörda summan av 109 spänn.

Undrar hur man skulle tagit ett sådant besked? Hur som helst hade detta med sovmorgon blivit rutin. Men faktum kvarstår. Det är sjukt mycket pengar, så kan man sätta detta i relation till alla bonusar, fallskärmar och annan skit som faller ut till någon slipsklädd typ. Vad skall dom göra med allt flis? En tiondel av den vinstsumman hade varit mer än nog för mig.

Denna vecka blir en kort vecka eftersom vi har påsken framför oss och det blir den första arbetsveckan med sommartid. Nu börjar jag känna lite otålighet, eftersom jag går i väntans tider. På torsdag skall jag hämta min nya bil och det är ju klart att man väntar då. Det har inte varit så påtagligt innan. Men idag på väg till jobbet så kom känslan krypande.