Nu är det dags att summera det första kvartalet. Det har verkligen hänt saker. Jag startade året med en vikt på 103 kg och ett omfång av 112 cm runt magen. Det var den matchvikt jag hade då jag sprang Sylvesterloppet på nyårsafton. Då sprang jag milen på 1:09:17. Den 4 januari gjorde jag mitt första besök på I-trim och gick in på deras program, med lite modifikation som tog hänsyn till min träning.
Jag har ätit enligt handflatemetoden. 2 måltider bestående av 1 knytnäve protein och 3 knytnävar frukt/grönt samt 2 måltider med måltidsersättning. Det innebär ett kaloriintag på ca 1000-1100 kcal. Till detta skall jag träna minst två gånger per vecka, fast jag har tränat långt mer än detta. Att gå på I-trim har varit ett lyft. Jag har bra coacher och ultratriatleten Kari Martens, som driver det I-trim jag går på, har var rådgivare för mig när det kommit till tävlingar. Han har lagt upp kostplan inför två tävlingar. Före, under och efter tävling. Detta har fungerat bra. Jag har alltså gått rejält på minuskalorier.
Resultatet har inte låt vänta på sig. Den första april vägde jag 86 kg och var 96 cm runt magen. Jag har under kvartalet sprungit 3 tävlingar, varav två ultror. Den första var 24 timmarsloppet i Espoo där jag avverkade 109 km, det andra var 6 timmarsloppet i Skövde där jag kom 43,4 km och slutligen seedningsloppet över en kvartsmara.
Viktminskningen har givit mig en grym utdelning. Efter 5-6 år av att ligga på kilometertider mellan 6:30 och 7:30. Ett mål jag har haft i många år och även en önskan, har varit att komma under 30 min på 5 km och under 60 min på 10 km. Den 19 mars gick 5 km på 28:54 och det stora genombrottet kom på seedningsloppet. Femman gick på 28:11 och milen passerades på osannolika 57:45! En sådan här utveckling kan man inte vara missnöjd med. Min känsla är att det kommer att bli ytterligare förbättringar. Totalt har jag sprungit 405 km det första kvartalet, fördelade på 31 löppass som varit i genomsnitt 13,15 km långa. Jag har även kört 7 spinningpass, varav 3 över två timmar. Det har varit 21 träningspass nere på I-trim, samt 3 övriga träningspass på gym. Totalt 59 träningspass. Med tanke på min diet tycker jag att detta är helt OK och anträngningarna har givit önskat resultat. Det har varit en jobbig men ändå glädjande period med många framgångar.
Tyvärr drabbades jag av ett bakslag under kvartalets sista vecka. Jag föll åter tillbaka i mitt sockerberoende. Det gjorde att viken ökade från 84,7 till 86,1 kg. Mitt sockerberoende är min akilleshäl och jag kommer nu att få proffesionell hjälp med detta. Tar jag inte tag i denna bit kommer I-trim att ha varit förgäves. Detta mååste jag få bukt med. Men jag ser inte negativt på detta med lite eftertanke. Jag förlorade förvisso ett slag, men jag förlorade inte kriget. Men jag vann insikt och erfarenhet, vilket förstärker mina aktier att vinna kriget.
Med andra ord en riktigt bra start på 2010. Nu kommer våren och det är dags att blicka framåt. Viktminskningen kommer fortfarande att ha högsta prioritet. Mitt urspungsmål när jag signade in på I-trim var att komma under 80 kg, men jag kommer att sätta ett slutmål på 75 kg innan jag går in i stabiliseringsprogrammet. Med lite hårt arbete kommer jag att uppnå detta mål under andra kvartalet. Kanske kommer jag att försöka jobba mig ner till runt 73 kg. Erfarenheten visar ju att man kommer att gå upp ett par kg under stabiliseringen, vilket kommer att bli ca 75 kg. Det är där jag vill vara.
Det kommer att bli mer  utomhusaktiviteter. Jag har redan provat ett löppass till jobbet och det skall bli mera. Även cykel skall jag komma igång med. Jag kommer att delta i cykelutmaningen, som kommer att utgöras till huvuddelen av cykling till jobbet. Och så fort vattentemperaturen stiger, skall även simningen komma igång. Tävlingsprogrammet kommer också att vara omfattande. Planeringen ger utrymme för tre maror/ultror, två halvmaror och ett par smålopp. Det blir ett cykellopp också - Hisingen runt. Men löpningen dominerar.
Det kommer att bli ett intressant kvartal jag går till mötes, med många utmaningar.

Jag känner mig lite slö idag. trots uppfriskande löpturer och två koppar kaffe. Kan det vara vårtrötthet? Finns det verkligen sådant? Imorgon funderar jag på att springa i Skatås.

Idag sov jag osedvanligt länge. Nästan till halv tolv. Min första åtgärd denna soliga dag var att dra i mig ett par koppar kaffe och sedan löparkläder på. Det blev min vanliga runda upp till Humlebadet och tillbaka. En nätt liten tur på 11,2 km. Trots att jag kände mig tung och klumpig  och ganska seg, så blev det till synvendes och sist en väldigt behaglig upplevelse, bara man väl kommer ut.

Vädret var toppen. Strålande sol, 13 grader i skugga och en måttlig vind. Det var bara så självklart att springa i kortbrallor och kortärmat. Det visade sig vara ett klokt val, eftersom det var ganska varmit i solen. Inledningen av rundan var lite halvseg, med ju mer jag sprang desto bättre gick det. När jag var tillbaka visade garminen 11,2 km och 1:06:06 i tid. Det är ju bra och det gör ett snittempo på 5:54. När jag sedan kollade på rundan i datorn så upptäckte jga att jag faktiskt hade sprungit med negativ split och det var banne mej ett tag sedan jag gjorde det.

Och som alltid, så känner man sig nöjd efter ett löppass.