Efter vi har varit på Skatås och tränat och fikat, så tog jag en lång och varm dusch. När jag sedan ställde mig på vågen visade den 82,5 kg. Denna vikt ger på mig ett BMI på 25,7. Nu vet jag att man skall ta BMI med en nypa salt, men ändå så finns det där. Detta BMI innebär att jag per definition inte längre är överviktig. Jag kan numera titulera mig normalviktig. Min exil i det feta och överviktiga landet är över efter drygt två decennier.

Det är svårt att med ord uttrycka alla dessa känslor som far genom mig just nu. Jag kan knappt tro att det är sant. På 3½ månad har jag gått från fet till normalviktig. Det har gått snabbt, det erkänner jag och ibland har jag kännt att jag har inte hängt med i denna viktnedgång rent mentalt. Fortfarande har jag en liten bit kvar till mitt första mål - att komma under 80 kg, men jag ser inte det omöjliga i det, som jag gjorde från början. Då var det så långt borta att man inte kunde fatta det. Nu känns det mer som om man är på upploppssträckan.

En sak är säker. Jag kommer inte att släppa detta. Det har gått snabbt och det kräver sin tribut i form av tärande på psyke och allmän fysisk trötthet. Det tänker jag inte kasta bort. Denna seger skall jag vårda ömt.

Idag tog LEK ett extra träningspass i Skatås. Församlingenenades efter en kort diskussion att vi skulle köra femman. Jag och Ava körde bakåtintervaller och framåtintervaller som vanligt. Men efter knappt tre kilometer insåg Ava att hennes hund Vera hade försvunnit. Efter lite kontroller och det utspridda löparsällskapet kunde det konstateras att jycken var borta. Jag och Ava sprang då tillbaka i spåret för att hitta Vera, men icke. Vi fortsatte spåret bakåt och strax efter varvningen mötte vi det övriga gänget. Ingen hund. Men efter lite olika turer kom vera tillrätta och lugnet lägrade sig åter hos LEK.

Löpningen var ganska jobbig idag idag med mycket blåst. Det blåser kuling i byarna och eftersom vi fick springa både hit och dit, så blev det en hel del backar också. Så ur den synvinkeln var jag grymt nöjd med träningspasset. Dessutom kände jag inte av den lilla tjockheten i halsen som jag har burit på de senaste dagarna. Så det är nog ingen större fara på torpet.

Alldeles strax skall jag och Carina dra till Skatås och träffa större delen av LEK. Det skall bli lite löpning. Men med tanke på hur jag känner mig, så skall jag ta det lilla lugna idag. Fast lite kan man ju få springa. Så var den lördagen räddad.

Ahhhh! Vad härligt sov länge idag. Till kvart över tio. Det är så det skall vara när man är ledig. Dessutom hostade jag mindre än vad jag hade förväntat mig. Det djävligaste är att hosta börjar bli rossligare. Något är på gång. Det troligaste är att jag återigen får något som ligger och drar i kroppen och inte bryter ut ordentligt och det är ganska irriterande.

Hur som helst det skall inte hindra mig från att träna. Störren delen av LEK samlas i Skatås idag. Då hänger jag på. Dessutom skall jag bylta på mig lite extra för säkerhets skull.