Nu så här på kvällskvisten har jag och CArina gjort oss iordning för att gå Vättlefjällsleden tillsammans med Siv. Vi skall starta kl 8 imorgon bitti (fy fan vad tidigt). Ibland får man göra avkall på sina sömnkrav. Vilket hårt liv man lever.

Idag har vi haft lite lägenhetsröj och vi har varit ute på Humlans minilager och hämtat hem lite av Carinas fina porslin. Samtidigt har bi slängt ytterligare prylar. Så nu börjar det röra sig på den fronten.

Jag skall ta det lite lugnt. Jag var grymt sugen på att ge mig ut och springa idag. Men jag skall inte ta i för mycket, så här i nystarten. Jag har en massa pyssel att göra här hemma, så jag ägnar tiden åt det istället. Annars lär det inte bli gjort.

Såg att det samlades en liten tapper skara utanför där vi bor, för att demonstrera. Inte var dom många. Det var väl precis att dom räckte för att hålla i flaggor och banderoller.

Detta är väl kanske en rörelse som börjar att spela ut sin roll. I alla fall i dagens Sverige. Men, den skall inte underskattas heller. Männsikor har faktiskt en gång i dött offrat sina liv för att göra detta möjligt idag. Det skall man ha klart för sig och den har betytt mycket för utformandet av det samhälle vi lever i idag. Vi klagar på samhällethället och skatter och vad det nu kan vara som kommer ivägen för vårat missnöje. Men jag undrar hur många i detta land som verkligen förstår hur bra vi har det egentligen? Trots att jag själv gnäller ibland, för det gör vi alla. Den som påstås nå't annat ljuger, så är jag väldigt tacksam att jag fötts i detta land och i denna tid.

Som det mesta går det väl i vågor. Det kommer nog en dag igen då detta kommer att få en ökad betydelse. Men för att vara ett valår, blev jag förvånad över att det inte var så många som gick i tåget.