Det absolut första lopp jag sprang med nummerlapp var Göteborgsvarvet 1983, då med startnummer 7777. Redan från början fick jag en kärlek till detta lopp och framför allt en kärlek till löpning som trots ett långt löparuppehåll har bestått. Ett lopp som jag ogärna ville missa. Men de senaste två åren har denna glans mattats av och inför årets varv (2010) var det absolut första gången jag medvetet tog ett beslut att inte anmäla mig till Göteborgsvarvet. Detta tycker jag faktiskt är mycket tråkigt. Förr tog jag verkligen strid för att få springa Göteborgsvarvet och förbannade dessa okultiverade personer som planerade icke löprelaterade saker samma dag som Göteborgsvarvet. Varför har det blivit så här? När varvet hade sin första storhetstid på 1980-talet mönstrade arrangemanget 35000 anmälda. Det var mycket folk och det var feststämning. Startgrupper funkade bra och det var ingen större trängsel ute på banan. Nu på senare år har man för varje år utökat antalet anmälningar. Jag märkte det året man tog emot 40000 anmälningar att det började bli lite väl trångt ute på banan. Förra året var det olidligt trångt. Detta fick arrangörerna kritik för. Men vad gör man? Jo man ökar antalet anmälningar till 58200 och försöker lösa detta genom att flytta fram första start en halvtimma och öka antalet startgrupper. Vad blir resultatet? Jo, samma soppa som förra året. Jag var inte med i år, men jag har flera som vittnar om att åtgärderna i år inte blev till det bättre.

Varför envisas Göteborgsvarvet att öka detta arrangemang när man inte klarar av att dra runt denna organisation? Jag valde att avstå årets Göteborgsvarv för att jag tyckte inte var roligt längre. All denna trängsel och all detta bök har förtagit den glädje som var förknippad med Göteborgsvarvet. Jo det var kul när vi var 35000, det var många, men det gick fortfarande att springa. Till och med en långsam löpare som jag fick förra året (2009) kryssa den sista kilometern. Helt sanslöst. Kom inte och säg att detta är bra. Jag betalar för att springa en halvmaraton och få service utmed banan. Inte för ett 21 km långt intervallpass med sidoförflyttningar. Som det är nu känns denna tävling som ett 21,1 km långt köande. Är Göteborgsvarvet helt fixerade av att till varje pris vara världens största halvmara, eller ligger fixeringen vid att tjäna pengar? Visst, man kan gömma sig bakom argument som att överskottet går till ungdomsidrotten, men någonstans finns en känsla av att det rör sig om en penningfixering.

Varför skulle man i så fall inte tillåta överlåtelse av startplatser? Man anger administrativa skäl för detta. Bullshit, säger jag. Det hela handlar om att ändra namn och adress i en databas och med tanke på alla de datorer som var igång vid nummerlappsmässan, löparservice etc så kan detta inte vara ett problem över huvudtaget. Andra arrangörer som Lidingöloppet, Vasaloppet och Vätternrundan klarar detta med bravur. Men konstigt nog finns denna inkompetens hos penningstinna arrangörer som Göteborgsvarvet och Stockholm maraton. Även broloppet i Malmö kan sluta sig till denna skara. Sanningen är den att om man inte kommer till start så tillfaller hela startavgiften arrangören. Säg att 40000 av de 58200 anmälda kom till start. Startavgiften är 445. Det innebär att nästan 8,1 miljoner spänn klirrar in i Göteborgsvarvets kassa. Samtidigt säger arrangören att det är inte tillåtet att överlåta startbevis av säkerhetsskäl. Bullshit. Detta får till följd att forumtrådar och andra ställen förorenas med annonser från personer som vill köpa eller sälja startbevis. Det är inte en frågan om en svarta börs marknad. Man säljer sitt startbevis till självkostnadspris, dvs man vill ha tillbaka sin startavgift. Kruxet är då att en person springer i någon annans namn. Hur rimmar det så med säkerheten? Genom att som Lidingöloppet tillåta överlåtelse av startplatsen och ta 100 spänn för detta, så har man enkelt löst det här. Hur svårt är det? Inte alls. Grejen är att man förlorar pengar på de som inte kommer till start. För den andelen blir ju mindre. Minskar det antalet med ca 2500 personer i exemplet ovan så tappar arrangören drygt en miljon spänn. Så kom inte till mig och snacka om administrativa problem och säkerhet.

Min uppfattning är att detta arrangemang och andra större också för den delen, sätter pengar i första rummet istället för löparna. Jag har de senaste åren insett att de mindre arrangemangen ger så mycket mer till löparna och faktiskt har en underbar charm. Det finns eldsjälar som brinner för löpning och detta smittar direkt av sig på deras arrangemang, där man gör saker och ting för att förbättra och serva för löparna i första hand. Visst, de gör en ekonomisk vinst, men den är banne mig inte stor. De har även hänt att de har gått back. Men deras arrangemang håller grymt hög klass och är kända för det. När ett arrangemang som Göteborgsvarvet blir så stort som det är idag, så följer en ganska komplicerad logistik i dess spår. I år så fick deltagarna i de sista startgrupperna av Göteborgsvarvet exempelvis ingen vätska. Muggarna tog slut och en del blev uppmanade av funktionärerna att plocka upp kastade muggar. Låter brutalt, men det är ju det enda att göra i det läget. Varför ökar man upp deltagarantalet så mycket och inte tar höjd för detta? Dessutom krävs ju inte någon större intelligens att stort deltagarantal i kombination med värme ökar konsumtionen av vätska, alltså fler muggar. Värmen i år var egentligen inte någon överraskning, den var förutspådd minst en vecka innan i väderprognosen. De två dagarna innan loppet var varma, så detta borde ha förutsetts. En ganska allvarlig miss med tanke på det manfall bland deltagarna som uppstod under loppets gång.

Ett annat problem är själv startområdet. Att hantera upp till 35000 personer med anhöriga och runt omkring aktiviteter är ganska lagom. Men som det var i år, var det hysteriskt trångt. Nu har till och med startområdet blivit för litet. Tar man höjd för detta då man i ett mötesrum långt från verkligheten bestämmer sig för att ta emot så många anmälningar? Jag hoppas verkligen inte att man ökar anmälningstaket till nästa år. Då är det verkligen bevisat att pengarna har segrat över det sunda förnuftet. Jag tror inte området runt Margeretbergsgatan pallar för mer folk. Nummerlappsmässan är också hysteriskt trångt. Jag var där när den öppnade på torsdagen kl 11. Redan då var det mycket folk. Jag vågar inte tänka på hur det såg ut senare på dagen då folk slutade jobbet. Det var redan då stopp i trafiken runt området. Långa köer osv. Det vittnar mina bekantas uppgifter om.

Ett annat fiasko var parkeringen på Åby. När jag skulle köra dit så blev det stopp redan ute på E6 strax innan avfarten till Söderleden. En i princip stillastående kö som lite sporadiskt rörde sig sakta framåt. hela Åbyfältet var igenkorkat. Från början var det 5 tursitbussar som skyfflade löpare. En väninna till mig fick vänta i 30 minuter på att komma med en buss. Med andra ord ett trafikkaos. Någon reagerade dock och såg problemet. För senare under dagen skakades det fram fler bussar, så man fick undan det värsta. För min del fattade jag beslutet att köra förbi Åby och fortsätta till Frölunda torg och ta vagnen därifrån. Det visade sig vara ett klokt beslut. Men jag vill ändå ge kredit till arrangören här. Iden med att använda Åby och bussa folk till området, var en riktigt bra idé, men föll på att man inte använde sunt förnuft och förutsåg detta kaos. Men för guds skull! Jobba vidare på den och utveckla den. Återigen är detta i alla fall ett bevis på att man tar in fler deltagare än vad man klarar av.

Men om startområdet har svårt att svälja alla dessa människor, hur är det då med banan? I år hade man försökt parera ökat antal deltagare med ökad trängsel genom att flytta fram första start en halvtimma till 13:30 och utöka antal startgrupper till 20 stycken och förlänga intervallerna mellan starterna. Första start gick 13:30 och sista startgrupp gick iväg 16:00. Jag stod placerad vid parkeingsplatsen vid infarten till Slottskogen där banan vek av från Starten på Margeretbergsgatan in till Slottskogen. Mellan startgrupperna var det ett par minuter då det var tomt och öde. Hmmm, det verkade ju bra. Men när jag sedan gick bort till Säldammsbacken, kunde jag uppgivet konstatera att gapet mellan dessa startgrupper hade smält samman och nu var det bara en lång orm av löpare och trängseln började göra sig påmind igen, ca 2,2 km efter start. Vänner till mig som sprang i år kunde lätt konstatera att det var trångt även i år. Trängseln hade inte minskat, snarare tvärtom. Skall man ta in fler löpare ändå? Om man vill behålla detta antal med löpare så måste man nog tänka om radikalt. Man måste hitta ett nytt startområde och man måste hitta en bana som sväljer alla dessa löpare.

Nu har jag gnytt en hel del. Befogat kanske en del tycker, obefogat tycker andra. Men förr kände jag att det fanns en själ i denna tävling. Men vart tog den vägen? Idag känns det hela som ett storarrangemang, något löparindustriellt och kommersiellt. Den där goa känslan man hade förut är borta. Jag har även märkt detta ute på banan. Irritationen mellan löpare har ökat. Förr när man sprang och råkade ramla på någon, så kom det alltid ett "sorry", "f'låt" eller "ursäkta". Så är det inte idag. Man armbågar sig fram, häver sig nästan fram genom att dra undan den som är framför i jakten på några sekunder. Denna goa stämning som fanns, det gemyt som fanns är borta. Vart tog den vägen? Måste verkligen denna tävling växa mer? Vems behov fyller den idag? Det känns som om Göteborgsvarvet har drabbats av totalt storhetsvansinne.

Man säger att man vill bereda flera möjligheten attt få springa Göteborgsvarvet. Ja! Men inte till vilket pris som helst. Sänk anmälningstaket. Vill man springa detta lopp så får den enskilde helt enkelt ligga på framkant och anmäla sig när tid ges till detta. Har man sprungit förut och är man regelbunden löpare känner man till detta faktum att loppet blir fulltecknat (gäller inte bara Göteborgsvarvet) och då agerar man. Man måste helt enkelt tänka lite framåt, detta verkar uppenbarligen vara en smärtsam och traumatisk process för en del individer. De personer som finner en tillvaro i ad-hocs tecken tilltalande får helt enkelt finna sig i att missa en startplats. Det går inte att säga att man inte vet. Vill man vara med i andra storlopp så får man helt enkelt anmäla sig i förväg och hålla koll på anmälningsläget - en fråga om prioritering och planering. Likväl som man ställer krav på en organisation, likväl måste man kunna ställa krav på den enskilde att denne bevakar sina intressen. Hur svårt är detta? Vet man om att man fixar en mara eller halvmara och att man vill springa ett lopp av denna dignitet, ja då får man helt enkelt passa på medans man kan. Annars är det bara att helt vackert vänta till året därpå. Jag har ingen förståelse för dessa ufon till individer som på något sätt yrvaket rycker till och förundrat konstaterar att allt redan är slutsålt. Eftersom jag håller på med triathlon och drömmer om att få köra Ironman på Hawaii, så måste jag kvala dit. Men att anmäla sig till en kvaltävling är inte lätt. Det brukar finnas melllan 1500 och 2500 startplatser, beroende på tävling. Vill man vara med där måste man hänga på låset. Dessa platser kan försvinna på max 12 timmar. Efter det är Du körd och får hoppas på bättre lycka nästa år. Vet Du att Du vill vara med, go for it och häng på. Men gnäll inte om Du missar. Knyt näven i fickan och träna på till året därpå eller hitta en annan tävling. Simple as that.

Som Ni ser är det en röd tråd i detta alster att man accepterar alldeles för många anmälningar och att det är detta faktum som ställt till det. Allt detta gör att jag tycker inte Göteborgsvarvet är den goa tävling som jag verkligen längtar efter att få springa, som jag gjorde förr. Dags för lite konkreta förslag. Det jag vill är:

• Sänk taket för deltagare till 35000, det är fortfarande en av världens största halvmaror
• Inför överlåtelse av startplatser. det ger ju dom som inte klarar av att planera en chans
• Inför ett kösystem som tillåter återköp av startplatser för halva priset (avbeställningsförsäkringen täcker inte allt) och dessa återinlösta startplatser kan sedan skyfflas vidare till de som står i kön
• Se till att slimma organsisationen för detta. Utveckla idén med externa p-platser som Åby. Hitta gärna fler ställen. Detta hanterar Lidingöloppet galant.
• Sponsorgrupper i all ära. Men man behöver inte ha flera. Team, Volvo och Västra Götalandsregionen. Slå samman dessa till en och parkera dessa bakom två timmarslöparna, vilken startgrupp det nu blir.
• Skippa muggar vid kontrollerna och inför flaskor. En halvlitersflaska kan man enkelt ta med sig i näven och sippa på till nästa kontroll. På så sätt får man i sig mer vätska än en halvfull mugg och mer regelbundet. Detta hade nog räddat en del under varvet 2010. Dessutom krävs det inte lika många funktionärer vid kontrollerna. Av dom som kastas mellan kontrollerna kommer troligtvis de flesta flaskorna att tas hand av de som systematisk samlar på returflaskor för att panta. Julafton för dom. Fick både vatten och sportdryck i flaskor vid Paris marathon (35000 deltagare). Funkade kanon. En annan fördel är att man kan dricka medans man springer. Det är lite besvärligare med muggar.
• För de bakre startgrupperna skulle man kunna leka med tanken att ha rullande start. Om vi exempelvis har 20 startgrupper, så låt de 10 första starta enligt tabell. Låt sedan resten starta löpande efter ca 10-15 minuter och efterhand fram till en viss tid. Jag tror att de som vill springa upp sig kommer att "hänga på låset" och se till att komma iväg bland de första utan att behöva kryssa från sista startgrupp. Sedan tror jag att det finns dom som väntar tills det har lugnat ner sig. Funkar detta? Jag vet inte. Jag har lekt med tanken och det kanske kan vara värt att prova. Tiden tas ju ändå när man passerar mattan.

Om detta sker, framförallt minskning av deltagare, då kommer jag återigen att bli riktigt sugen på att springa detta, men för närvarande "före detta favoritlopp" Jag saknar det riktiga göteborgsvarvet.

Nu har jag startat upp en planering för nästa år. Det är bara att sätta igång. Det kommer att hända mycket nästa år och det hela kommer att kulminera med att Carina fyller 50 år. Så det kommer att bli många aktiviteter att synka och det skall bli himla roligt.

Det är både resor, boende och tävlingar som skall vävas in.

Av någon anledning så vaknade jag upp idag 5 min innan klockan skrällde. jag satte mig upp på sängkanten och reste mig. då hörde jag ett flin bakom mig. Carina hade också vaknat och tydligen hade vi rest oss upp på var sin sida exakt samtidigt. En ganska kul grej som fick oss att flabba och därmed fick denna dag en glad start. Inte illa. Avslutningen idag blir inte sämre. Då skall LEK gänget träffas för sin lilla veckosejour.