Efter att ha ätit en rejäl frukost på hotellet bytte jag om till löparkläder och tilsammans med Eva och Nisse gick vi bort till starten. En promenad på 4,1 km. Vi hade ju inte särskilt bråttom. Ju senare bussarna kom fram desto mindre väntetid skulle vi (jag och Eva) ha i Danmark. Bussarna släppte av oss strax efter tunneln, utanför Kastrup. Därifrån väntade ytterligare en promenad på 2 kilometer. Vädret var skit. Rätt som det var kom rejäla regnskurar som blötte ner oss rejält, sedan kom solen fram. Precis när man blivit torr kom nästa regnskur. En gång fick vi söka skydd i en busskur. Där tog vi på oss sopsäckar som fick agera regnskydd och vindskydd. Förutom regnet blåste det rejält. Under en annan regnskur var vi tvunga att klättra upp och söka skydd i en av de långtradaren som skulle köra ombyten tillbaka. Och gå runt i tre timmar och vänta på start i Kastrups parkområde var ingen hit. Det finns ingenstans att söka skydd när regnet kommer och det fanns i princip inget at göra. En repis på arrangemanget 2002.

Starten skulle gå klockan 16. Redan 14:30 var vi tvungna att lämna påsar med överdragskläder till lastbilarna och klockan 15 skulle vi in i startfållorna. Det var ingen som helst kontroll av dessa startfållor, man kunde i princip ställa sig var som helst. Kaos med andra ord. Vid halv fyra började hela horden att röra sig. Då var det dags att gå dessa 2 kilometrar vi gick till fältet, fast nu tillbaka till starten. Enda fördelen var att regnet upphörde, men inte blåsten. Vi hade rejäl vind och som tur var, vad det medvind.

Starten gick. Det tog mig nästan 10 minuter att ta mig till startmatan. För Eva som stod i stargruppen bakom mig, tog det nästan 25 minuter. När jag passerade startmattan kunde jag börja springa direkt och jag drog direkt ner i tunneln. I tunneln var det varmt som i helvetet. Svetten lackade och det var verkligen varmt. Deltagarna gjorde ljudvågor därnere. Några längst fram jublade och sedan transporterades detta jubel bakåt. Riktigt häftigt. Ett par gånger kom vågen bakifrån. Trots värmen var det en riktigt bra stämning i tunneln bland deltagarna och även under övriga loppet. När jag kom ut ur tunneln och upp på Pepparholmen så tog jag en vattenflaska. Detta var enda gången jag tog vid vätskestationerna. Jag hade en flaska Powerade med mig i näven. Den räckte gott för mig. Övriga vätskestationer sprang jag förbi och det var lika bra, för det var stor trängsel där.

När jag kom upp r tunneln kände jag medvinden med en gång. Jag höll mig långt ute till höger där deet var glest och kunde på så sätt få ut mer ut av medvinden då ingen annan tog upp vinden.

Löpningen kändes bra från början. Jag kom iväg bra och det gick undan från start. Uppförsbacken i slutet av tunneln märktes inte. Det kändes inte som en uppförsbacke. Detta berodde på en synvilla. Det syntes inte att banan steg.

Det kändes som en befrielse när man kom ut ur tunnlen och den friska luften rasade mot mig och jag kände hur jag kyldes av. Rikigt skönt. På Pepparholmen stiger banan mycket lite hela tiden. 5 km passerades på 27:12. Efter Pepparholmen var det dags att ta sig upp för bron. Denna bro stiger till en höjd av 70 m, men nder en sträcka av lite drygt 4km. Inte brant backe med andra ord. I år gick det osedvanligt lätt att springa uppför bron. Under stigningen låg jag stadigt på kilometertider mellan 5:36 och 5:38. Milen passerades på 54:54. Jag höll på att missa tidtagningsmattan vid 10 km, så jag fick springa tillbaka 10-15, runda en kon och passera över mattan. Sedan drog jag mig åter ut till höger och drog nytta av medvinden.  Den sista femman gick på 27:42. Vid 12 km var man uppe på brons högsta punkt. Strax därefter stod fotografer. Jag stannade till hos tre fotografer för att säkerställa att jag fastnade på bild med åtta fingrar uppsträckta (detta var mitt åttonde brolopp) och detta var en av de viktigaste punkterna för mig idag. Check!

Nu blev det nedförslöpning i nästan 5 km. Fortfarande höll jag god fart. 15 km passerades på 1:21:44. Den femman gick ju naturligtvis snabbare - 26:50.

När vi kom av bron efter knappa 17 km, började publiken att visa sig. Strax efter Sibbarps camping låg en vätskekontroll och här var det full fart med go-go-dansare och en entusiastisk publik. Vid denna vätskekontroll svepte jag mycket snabbt åt mig en mugg Enervit och fortsatte. Farten var fortfarande bra. Men vi 18 km kände jag att det började sega till sig lite och jag stumnade något. Förut hade jag kunnat springa anska avslappnat. Nu fick jag anstränga mig mer, fokusera mer på löpningen. Tänka på att vara upprätt, tänka på att bibehålla löpsteget. Kilometer 19 och 20 gick trögt. Jag passerade 20 km på 1:50:19. Den femman gick på 28:35. Sista kilometerna samlade jag ihop mig och drog på. Jag fattade att jag skulle kunna ta mig under två timmar. Tyvärr ökade trängseln väldigt mycket efter den sista vätskekontrollen vid Sibbarp och den sista kilometer var ganska svår att lägga på en rökare på. Jag sprang så gott jag kunde ändå. Ett fasligt kryssande var det. Jag gick i mål på 1:58:05 (egen klocka).

Jag måste medge att det var längesedan jag jublade så mycket inombords som jag gjorde vid detta tillfälle. För första gången på 10 år har jag åter gått under 2 timmar på en halvmara. Senast jag gjorde det var under mitt första brolopp år2000. Att få göra det på samma plats och samma bana 10 år senare är verkligen en fjäder i hatten. Det känns som om cirkeln är sluten. Förvisso hade jag hjälp av vinden idag. Men på något sätt var det ett sådant här lopp då allting bara stämmer. Jag kan inte förklara det. Men så är det. Broloppet 2010 är ett sådant lopp.

Tyvärr var det trångt och stökigt efter målgång med mycket trängsel och en lång vandring genom målområdet. Det tog mig nästan 20 minuter från målmattan tills jag var igenom altihopa. Då hade jag fått en energikaka (den satt bra), banan, bulle, vatten, medalj och en ryggsäck.

Logistiken och arrangemanget före och efter loppet var inte bra, men under loppet var det helt OK - inga problem där. Det enda jag skulle kunna anmärka på är att vätskekontrollerna var små och underdimensionerade och det var en rejäl trängsel där.

Själv är jag trots dåligt väder och blåst, jättenöjd med min insats. Inte en enda kilometer över 6 minuter. Jämn löpning i pprincip hela vägen och framförallt. Jag hade inte det minsta ont i mitt knä, som jag har varit ganska orolig för.

Efter lopper så gick vi alla tre tillbaka tillsammans de 4,1 kilometraqrna till hotellet. Så förutom att springa en halvmara har vi dessutom gått 12 km i transportsträckor i samband med detta lopp.

Efter dusch på hotellet drog vi ut på Casa Mai I Malmö och åt pizza. Min pizza sköljdes ner med tre stycken Hof - jag tycker faktisk att jag förtjänat det.

Har vaknat upp efter en natts hård sömn och ändå många uppvaknanden. Som vanligt alltså. Jag skall strax gå ner och käka frukost. Sedan skall bråttomkläder monteras på kroppen och sedan blir det väl att traska iväg till startområdet. Det kommer att bli en lång dag med mycket väntan.