Det är bara så. Att få springa skänker mig total frid. Efter en misslyckad helg kunde jag åter ge mig ut i löparstass tillsammans med Carina. I ett underbart höstväder med vacker kvällssol sprang vi upp till Humlebadet och tillbaka. Jag körde många bakåtintervaller. Återigen så kände jag mig som en kalv utsläppt på grönbete.

Njutningen var total. Allt som allt lubbade jag ihop 15,32 km. Nu är det bara 17 km kvar till årsmålet. Det närmar sig.

19 dagar kvar till Rosa Dygnet. Detta kommer att bli mitt lilla andningshål. Under mina tre föregående Rosa Dygn har jag bara positiva minnen. Dom har varit fantastiska och gett mig både upplevelse och erfarenheter.

Nu börjar det bli dags att gå lös på detta på fullt allvar. Plocka fram checklista och inhandla det som behövs för att tillbringa 24 timmar på en spinningcykel.

I år skall jag även ha med mig en stor flaska trolldryck. Den är guld värd.

Det är lite segt med bloggandet nu för tiden. Det förbannade jobbet har ställt till mycket och har varit nära att knäcka mig. Men tji fick dom.

Igår hade vi ett litet enkelt kalas hemma hos oss. Mikael fyller år på onsdag och då passade jag på att köra en liten enklare bjudning, samtidigt som jag bjöd hem syskonskaran. Två flugor i en smäll.

Jag är trots detta inte nöjd med helgen. Ingen träning, huvudvärk, stress och återhämtning efter två helvetes jobbveckor. Gör att man inte mäktat med något alls. Djävligt trist.