Trots allt kom jag ut på en lite löprunda idag. Den satt lite långt inne. Det var helt underbart att få komma ut. Jag hade bestämt mig för att bara springa lugnt och avslappnat och inte trycka på alls. Så blev det. Det kändes bra hela vägen och jag kände mig inte det minsta trött. All stress bara försvann när jag var i mitt egna Shangri-la. Färden gick som vanligt upp till Humlebadet med en härlig medvind. När jag vände om trodde jag att motvinden skulle knäcka mig. Men icke. Det kändes så skönt att få springa i denna motvind och jag kände hur jag bara forcerade igenom den. Den bet inte på mig. En underbarkänsla.

Nästa hemma bestämde jag mig för att ta en liten extrasväng. Jag fortsatte ner mott Partille station och vände sedan hemåt utmed Säveån. Väl tillbka så kollade jag in klockan. Då hade jag sprungit 12,66 km på 1:10 - 5:36 tempo - och jag kände mig inte det minsta trött, bara avslappnad. Detta är löpning när den är som bäst.

Jösses! Bara två veckor kvar till eventens event! Rosa Dygnet. Dygnet då jag kommer att njuta av att bli trött. Dygnet då jag kommer att koppla av. Dygnet som inte kommer att innehålla måsten och dygnet som är garanterat jobbefriat!

Men ännu har jag inte fått tummen ur att köra något spinningpass. Hmmm....