Helt plötsligt så funkade ingenting på jobbet. En känsla av tomhet kom över mig och jag satt bara och stirrade in i skärmen, totalt oförmögen att göra någonting. Det var som om allt bara upphörde. Jag är trött och känner mig sliten mentalt.

Det som räddade det hela var att jag hade med mig löparkläder för en lunchlöpning. Det var underbart att få komma ut i friska luften och bara springa. Ju mer jag sprang det mer kunde jag känna hur livsgnistan återvände. Jag sprang avslappnat och njöt. Det blåste kraftig motvind, men det sket jag i. jag bara njöt. Jag kände nästan hur motvinden blåst in kraft i mig. Detta var underbart.

Det finns inget som kan göra så mycket underverk som lite löpning. Den lappade ihop en stressad och sargad själ idag.

Jädrans vad tiden spränger iväg. Nu är det 11 dagar kvar till Rosa Dygnet. Idag såg jag på hemsidan att ett av passen kommer att få besök av Magnus Rosen som var basist i Hammerfall. Nu börjar det likna något.

Jag väntar sanslöst mycket på dettta event. Det kommer att bli mitt andningshål i en omänkligt stressig tillvaro på mitt jobb.

Igår var jag på en pensionsgenomgång med Unionen. De gick igenom pensionssystemet på ett vettigt sätt och man började äntligen begripa lite grann i alla fall. Men jag insåg att jag inte behövde vänta till 62 år 1 månad. Jag kan gå redan vid 61 års ålder. Om 6½ år. Nu börjar det bli djävligt intressant.

Idag skall jag se om jag kan få till ett litet träningspass på lunchen. Vädret skall bli bra och det hade varit skönt attt få bryta arbetsdagen med lite vettig sysselsättning.