Äntligen fredag. Imorgon skall jag sova och det ordentligt. Det blir min enda lediga dag imorgon. På söndag skall det jobbas. OK. En liten snabb grej på lördag kväll.

Annars hade jag tänkt att springa imorgon. Om knäna tillåter, så blir det en lite längre runda än totalt.

Tyvärr blev det inte så mycket RosaDygn feeling denna dag. Stressen har tagit ett hårt grepp om mig. Efter jobbet åkte jag till Itrim och tränade hårt. Jag behövde den avvrivningen och att få avreagera mig.

Tyvärr blev det som jag misstänkte. Jag hade ökat 0,7 kg, förvisso mindre än vad jag hade räknat med. Efteråt fick jag dock en fin stund för mig själv. Jag väntade in att Carina skulle sluta och satte mig i Nordstan och läste i en bok lite.

Vid hemkomsten var jag så tom och urblåst att jag överhuvudtaget inte fattade vad jag gjorde och jag minns inte ens vad jag gjorde igår kväll. Det är inte OK att må så här pissigt. Allt detta bara för att man är totalt inokmpetent att planera, fatta beslut och visa hänsyn på jobbet. Vad är det med människor egentligen.

Fast detta kommer ju att gå över det också. Det som håller mig uppe är andningshålet den 2-3 oktober: Rosa Dygnet.

Nu börjar det närma sig operation också. Som det verkar nu hinner jag knappt komma hem från LEK:s träningsläger tills jag skall dejta skalpellen i Skövde. Det tyder mer och mer att jag skall försöka springa Göteborgsmaran efter Rosa Dygnet, så att jag står mig en månad....

Nu har jag passerat mina 1572 km löpning i år och därmed sprungit genom Sverige. Jag skiter i att springa tillbaka, men skiter inte i löpningen. Nu skall jag försöka koncentrera mig på att få ihop lite cykel och spinning inför Rosa Dygnet.

Mitt problem är att Sportlife där jag går envisas med att lägga pass så förbannat tidigt. 17 - 17:30 tiden. Det blir svårt att hinna från jobbet då. Dom gångerna det ligger rätt är jag redan bokad. Men vi skall väl hitta en lösning på det också. Det viktigaste är ändå att man är igång och tränar.

Ikväll satte jag mitt årsmål på 1572 löpkilometrar under året. Vi var hemma hos Eva och Nisse och sprang. Det var ju inga ideala förhållanden. Regnet vräkte ner och det blåste dessutom.

Förutsttäningarna var att göra minst 5,48 km. Men jag pinnade på med gott humör. När passet var över hade jag sprungit 5,67 km. Därmed var årsmålet bärgat. Enligt en gammal tråd p Jogg så sades det där att Sverige var 1572 km långt. Därav den udda siffran. Nu har jag alltså sprungit genom hela landet. Dags att vända hemåt.

Nu känns det riktigt bra.

Till Rosa Dygnet. Då skall man äntligen få bli trött på allvar. Men jag måste få tummen ur att gå på lite spinningpass. Kan ju vara lämpligt om man skall slita röv i 24 timmar...

Jag väntar på att Rosa Bandet skall öppna sin insamling. Nu har jag två personer som vill sponsra mig och de undrar hur de skall göra. det kan väl inte vara så svårt att sparka igång detta. Förstår inte Rosa bandet att vi är ett gäng galna spinnare som inte vill hellre, än att få sätta igång med insamling till bröstcancerfonden.

Idag är det tänkta att ske. Idag skall jag passera mitt årsmål på 1572 löpkilometrar. Det enda jag skall göra idag är att värpa fram 5,48 km, så är saken klar. Och det borde ju inte vara så svårt. Jag skall dock ta det lite lugnt så jag inte kör sönder knäet eftersom det ömmar lite i det vänstra.

Jag satt också och räknade igenom hur mycket jag hade sprungit på tävling. Den sammanställningen gav 645 km. Helt OK tycker jag.