Spinning är himla roligt. Men Rosa Dygnet går utöver det mesta. Att se allt detta engagemang för kampen mot cancern är minst sagt häpnadsväckande.

Jag har deltagit i Rosa Dygnet sedan starten. Då satt vi i en lokal på fysiken. I en lokal som hade tömts på syreatomer inom loppet av enknapp timma. Men vi satt där och trampade. Arrangörern sprang runt och fixade. Vi som var med då, var rörande överens. Fan vad roligt! Hoppas att vi får göra detta igen. Visst blev det så.

Redan andra året flyttades arrangemanget till Sportlife Exclusive och det hela togs upp till helt nya höjder. Det första arrangemanget, som vi deltagare då tyckte var kanon, blev nu en riktig höjdare. Redan då blev det klart att detta hade kommit för att stanna- Tack för det. För varje år så har det hela blivit bättre och bättre, större och större. Att få vara en del i detta, det är stort.

För mig är det ingen tvekan. Båda mina föräldrar har gått bort i cancer. Jag har en syste som har bröstcancer. Och själv är jag lite cancernojig. Därför är ett engagemang här ganska självklart. Detta är den händels på året jag INTE får missa. Rosa Dygnet är otroligt viktigt.

Tyvärr kunde jag inför årets Rosa Dygn inte känna det där lilla extra, på grund av ett jobb, som gjort allt för att knäcka mig. I år blev Rosa Dygnet mitt andningshål och det tackar jag för. När jag väl var på plats kunde jag koppla av och känna atmsofär och stämning.

Att få träffa mina vänner arrangörerna, se alla leenden, känna förväntningarna som fyllde lokalen. det syntes att alla ville att det skulle köra igång. Jojo men. Jag hade hamnat rätt.

I år var ytterligare 3 soloåkare anmälda, förutom mig. Tyvärr var Claes skadad och kunde inte vara med. kenneth hörde vi inte av. Men Sara var där. Vi har varit flera soloåkare förut, men det är bara jag som kört hela tiden. Skulle jag äntligen få sällskap hela resan? När jag och Sara var på plats och gjorde iordning cyklarna och pratade lite, så förstod jag ganska snabbt att den här tjejen skulle sitta tiden ut. Hon hade något i blicken som sa mig det.

Och vilken fantastisk tjej hon är. Hon satt hela vägen, trots lite problem de sista timmarna så bet hon ihop och körde ända in kaklet. Jag är djupt imponerad över hennes insats. Vi skall ha klart för oss, att sitta 24 timmar på en spinningcykel är inte smärtfritt. Men Sara klagade inte, gnällde inte. Hon bet ihop och log. Det är just sådana människor som imponerar på mig och får min respekt.

Vi blev omedvetet ganska synkade på cykeln. Vi dippade nästan samtidigt. Vi slängde oss fran på styret för att vila på armbågarna nästan samtidigt. Grymt bra jobbat Sara och jag tror att Du har fått en hel del värdefulla erfarenheter om hur man funkar under 24 timmars ansträngning, som Du kan ta med Dig. För det är inte bara smärtsamt, utan även lärorikt.

Passen håller som vanligt mycket hög kvalitet. detta är väl en av orsakerna som gör detta dygn så speciellt. Vi får uppleva saker som normalt inte förekommer i vardagen på de ordinarie klasserna. I år var det trots det några pass som stack ut mer än de andra. Det som stack ut mest och gjorde djupast intryck var, Helena Nybratts pass - 100% rock. Förr om åren hade hon kört hårdrock till videor. Men i år tog hon det ett steg längre. Till passet hade hon med sig Magnus Rosén - basisten från Hammerfall - som stod där framme och drog ett solo som uppvärmningslåt. Live!! Grymt häftigt. Att jag sedan gillar Hammerfall väldigt mycket, gjorde ju inte saken sämre.

Vår cyklande polis - Johanna Fernström - bjöd på ett annorlunda pass, som närmast kan liknas vid en juridikutbildning. För varje låt hon spelade hade hon kopplat till ett brott. Exempelvis så var Firestarter kopplat till brottet mordbrand. Som då förklarades med definition och vad det var för straffsatser. Låter kanske lite fånigt när man skriver så här. Men det var faktiskt ett riktigt kul pass.

Caroline Andersson inledde sitt pass - the dark journey - med lite ödesmättad text innan hon gled in iförd svart mantel med huva och kandelaber med tända ljus. Och ödesmättat förklarade att vi var tvunga att välja mellan det onda och det goda. Sedan följde ett fantastiskt pass med bildspel från Sagan Om Ringen-filmerna och bilder från hennes besök i Shire. Vi blev jagade av vargar, orcher. Vi fick försvara Helms klyfta. Är man ringen-fan som jag så lyfte detta pass utöver det vanliga.

Det tredje sista passet kördes av Theres Nordström - marathonlöperska - och gick under namnet fighting spririt. Detta pass var vältajmat. Ungefär en till två timmar tidigare hade jag och Sara kommit ur den värsta dippen och återhämtat oss. Vi kände också lukten av målgång. Då kommer denna tjej och drar på världens fräckaste och suggestiva musik. Resultatet blev en riktig jäkla snedtändning. Jag körde som en bärsärk och hade dessutom djävligt roligt. Det var så skönt att få denna urladdning. Detta är också ett pass som jag mycket sent kommer att glömma.

Alla passen var av hög kvalité och här märks att instruktörerna ger det här lilla extra. Cyekltripp på malliss, åka mountainbike i Tyskland etc. Bara att få dessa spininguppplevelser, gör att man skall komma till Rosa bandet. Och detta kan ju vara en av orsakerna till att man kör all timmarna. Man vill ju för bövelen inte missa något pass.

Stort tack till alla arrangörer som verkligen sliter och lägger ner så många timmar på detta för att vi skall få uppleva allt detta. Ni är bäst!

 

Träningsglädje

4 oktober 2010 10:00

Tack för allt Stefan! Det är sjukt hur man inte minns det som gör ont såhär i efterhand. Jag minns bara känslan från Thereses pass, det känns som om vi kände så hela tiden... galet! Tack! Önskar dig allt gott tills vi ses igen (blir nog snart) - ta hand om dig!!!!!!!!

http://www.traningsgladje.se

Stefan Manning

4 oktober 2010 11:07

Klart att Du inte minns. Kom Du inte ihåg vad jag sa igår? Man återvänder alltid från landet utmattning med ett leende. Och visst var det ett leende på Dig igår vid målgång... Du var grym. Du har överträffat Dig själv och då är sådant som smärta ganska lågprioriterat. Tack för sällskapet.
/Stefan

 

Peter Olausson

4 oktober 2010 12:50

Härligt Stefan. Jag gillar din förklaring att det är ett helvete att komma till landet utmattning men man kommer alltid därifrån med ett leende.
Jag tar till mig det och på ett sätt körde jag ett arrangörspass som tog mig till samma ställe för nu är jag på äckligt gott humör men det var några timmar då jag fick slita järnet för att vara igång.
Du och Sara är fantastiska för att ni genomfört detta.

Stefan Manning

4 oktober 2010 13:20

Tack Peter. Men den förklaringen är faktiskt sann, eller hur? Jag längtar redan till nästa år.

/Stefan

 

River

4 oktober 2010 13:34

Precis som förra året är jag galet imponerad av din insats på cykeln. Och Saras prestation på det gör det ännu bättre. Två riktiga inspirationskällor på första parkett.

http://riverspringer.blogspot.com

Stefan Manning

4 oktober 2010 14:34

Tack Emil! Jag och Sara kände oss lite ensamma ett litet tag där framme under småtimmarna. Det uppvägdes dock av underbara spinningpass. Ni instruktörer spelar en grymt viktig roll i våra "framgångar"!
/Stefan

 

Spring-Therese

6 oktober 2010 09:29

Stefan - du är helt fantastisk! Inspirerande att få träffa dig och jag är imponerad av dig och dina bedrifter!

Dina ord efter min klass värmde enormt ska du veta. Tusen tack för dem och de du skrev här.

Lycka till på lördag och ha kul i löparskorna!

Må gott,
Therese

http://www.springtherese.blogspot.com

Stefan Manning

6 oktober 2010 16:33

Tack Therese. Fortfarande är jag lite stel i benen. Men så länge man kan springa är det ganska ointressant. Nu återstår tricket att lura med Dig på en liten ultra. Tror inte Du kommer att ångra det :-)

/Stefan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...