Vid halv tvåtiden blev det ohållbart. Jag blev tvungen att väcka Carina som körde in mig till akuten. Jag har aldrig varit med om något liknande förut. Mina njurstensanfall bleknade bort i denna smärtorgie. Och om jag kunde få byta, skulle jag ta tre ryggmärgbedövningar istället. Den sista bite från parkeringen kunde jag nästan inte gå. Jag kände att jag inte kunde hålla mig utan skulle pinka på mig. Vräkte mig in på akuten och in på en toalett. Samtidigt visste jag att det inte skulle komma något och det gjorde det mycket riltigt inte heller. Det var oehört svårt att stå upp. Skaffa Er aldrig ett urinstopp.

Vår smala lycka var att det var lugnt på akuten när vi kom dit ca 20 över två på natten, så jag togs in ganska omgående. Man satte in en kateter för att tappa av och sköterskan kände att det var en klump som låg och blockerade. Bedövningen som lades för att få in katetern blev också en orgie i smärta, då det redan var irriterat där. Jag fick plocka fram allt jag hade i pannben, uthållighet och tålamod. I sådana här lägen har jag nytta att vara ultralöpare - helt klart.

De spolade ett antal gånger men det kommer blod hela tiden. Så slutresultatet blev att jag fick åka hem med katetern kvar och en påse fästad runt benet.

Den personlaen som var där räddade situationen för oss. De servade oss med mackor, kaffe och var bara så hjälpsamma. Aldrig kommer jag att glömma dess två undersköterskor -  Anette och Ingegärd. Vilka proffs! Och det var tur att det var lugnt i övrigt på akuten. Men deras omhändertagande av mig och Carina under dessa timmar var guld värda. Sjukvård som den skall vara och när den är som bäst.

Men den stora hjälten är Carina - min sambo. Hon är bara så grym när det gäller och jag inser att jag är en verkligt lycklig lottad kille som har Henne.

Så nu sitter jag här och sitter (ibland ligger jag) med en påse fästad vid benet som jag tömmer med jämna mellanrum och jag dricker som en galning (vatten alltså). Denna påse lär jag få ha resten av helgen. Det skulle visa sig att få någon att ta bort katetern är lite av mission impossible. Detta är svensk sjukvård när den är som sämst. Vi blev ombedda att gå upp till urologen för att få en tid för detta. Men dom djävla ufo:na där kunde inte värpa fram en tid för tid. Och en tid skall inte behövas. Det är ett ögonblicks verk att ta bort den. Men de måste ha en remiss och det är ju för fan dom som skickat mig till Skövde! Bomba den mottagningen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...