Pust! Nu har jag äntligen blivit klar med min andra inlämningsuppgift i kursen Avändarcentrering Programutveckling med C#. Nu hoppas jag att vi har lämnat ordbajsarfasen och få börja med riktig programmering. Det vär därför jag anmälde mig till kursen.

Sedan skall jag gå lös på den andra kursen, där första uppgiften är klar till 80%. Bra avslutning på måndagen. Skall ägna en timma imorgon efter jobbet till korrekturläning innan jag skickar in uppgiften.

Sitter redan och tänker tillbaka på helgen med ett leende. Det var en riktigt stark och positiv helg, trots att jag jobbade några timmar igår.

Skönt att denna vecka bara blir fyra dagar och kommande helg blir fyra dagar. Me like  :-)

Jag ligger lite risigt till med studierna. En inlämning som skall vara klar den på fredagen den 15:e 08:00. Då är det deadline.

Det innebär att jag måste kasta allt annat överbord ett tag. Ingen märkvärdig uppgift men tidskrävande som skall utmynna i sedvanligt ordbajseri a la högskolan. Så ligger det till, bara att gilla läget helt enkelt.

Jag ser verkligen from mot kommande LEK-läger i Danmark.

Under mitt marathonlopp igår började åter ett antal så kallade deviser ranta runt i skallen på mig före, efter och under endorfinkickarna. Nu har jag samlat ihop dessa. Var så goda:

1. Hur trött Du än är! Så var glad!
2. Orkar Du vara trött, så orkar Du fortsätta!
3. Ju tröttare Du blir - desto lägre prioritet får tröttheten!
4. Allt Du har gjort ligger bakom Dig - även strapatserna!
5. Det är skillnad på smärta och smärta - den ena gör ont, den andra övervinner man!
6. Det är OK att vara trött. Det är OK att vara nere. Men det är inte OK att gnälla!
7. För att korsa gränsen till utmattning, behövs inget pass!
8. Om allt är emot Dig – då gäller ”Ensam men stark!”  Om allt är med Dig – då är Du stark!
9. Enda syftet med en uppförsbacke är att ta sig upp för den!
10. När Du är utmattad har Du överträffat Dig själv!
11. Det är Du som bestämmer, inte din kropp!
12. Om Du inte korsar gränsen, kan Du inte berätta hur det var!
13. Vila kan Du göra när Du kommit i mål!

Idag efter att ha jobbat några timmar begav jag nig ut på en så kallad återhämtningsrunda. Det började stelt och fint som sig bör. Men efterhand jag sprang gick det lättare och lättare. Meningen var att jag skulle ta min ordinarie kortrunda över Kåhög som är 6,4 km. Men den fina löpningen och allt tittande på ironman Hawaii inspirerade mig till att ändra planerna och töja rundan lite. Så blev det. På ganska pigga ben sprang jag vidare ner mot Partille centrum och tillbaka genom parken, därefter blev det en xtra sväng till K-rauta och p-platsen där. När jag kom hem igen stannade klocka på 57:58 och då hade jag sprungit 10,1 km.

Då måste man faktiskt vara nöjd. Men imorgon blir det vila.

Så var det äntligen dags för Göteborgsmaran igen. Jag har sprungit några gånger på halvdisrans förut. Men nu tar jag steget ut och kör hela sträckan. Förutsättningarna kan inte bli bättre. Solsken, 13 grader och nästan inga vind. Vädret kan man inte skylla ifrån sig på i alla fall.

Loppet blev en fullträff. Jag bestämde mig för att följa med det höga utgångstempot max den första kilometern. Sedan skulle jag lägga mig och skringa i ett tempo som jag upplevde behagligt utan någon som helst hänsyn kilometertider etc. Bara springa helt enkelt. Så blev det och jag tror att det var ganska lyckat. Det gjorde att jag slappnade av och bara sprang på, samtidigt som jag njöt av väder och löpning. Det är jus sådana här ögonblick man längtar efter. När jag kom fram till havet fick jag en kombinerad euforisk och lugnande känsl, så jag så det nästan spegelblanka vattnet. Det såg inbjudande ut. Jag hade faktiskt lust att hoppa i.

Inte någon gång kändes löpnigen ansträngande. Det var bara att rulla på. Jag förstod nog att det gick snabbare än vanligt, men jag lät ändå bli att kolla på. Det var viktigare för mig att njuta av ögonblicket. Ett tu tre så passerade man 40 kilometersskylten. Jag hade gått ner märkbart i tempo från 39 km. Med lätta steg ångade jag in på Slottskogsvallen och i mål på fantastiska 4:17:46. Jag trodde innan att jag skulle landa på runt 5 timmar. Efter ett tags löpning kändes det som att sluttiden skulle kunna vara runt 4:30, kanske ett snäpp under det. Men jag blev verkligen förvånad när jag läste av sluttiden. Med andra ord så är jag nöjd ur alla synvinklar.

Ett annat fuktum som höjer dagen är att man får träffa och språka med både gamla och nya vänner. Det hör liksom till och är ett måste för mig. Jag stortrivs med detta. Lite extra kul var det idag att få träffa Tompa som kommenterat här och gjorde sin marathondebut. Och det med besked. Trots råd att ta det lugnet och "kolla läget" så här första gången, rasslade han in ca 10 minuter efter mig. En kanonbra tid för en debutat. Trevligt att träffas och bra jobbat. Det kommer att vara en tidsfråga innan denna man duckar för fyrtimmarsibban och tar sig in inunder den. Jag såg mycket kapacitet där. Det gäller att skynda långsamt bara och ha tålamod (har Ni hört det förr).

Just nu går jag bara runt med ett brett leende. Den fantastiska lilla stund är för mig fruktansvärt läkande för min stressade själ. Mer sån't.

Vaken efter en god natts sömn. Nu skall jag göra mig iordning för att åka till Slottskogsvallen och ge mig på en mara. Det skall bli gôtt...

Imorgon är det marathon på G. Seanst det var långlöpning var Skövde ultrafestival och då provade jag en ny antiskavsårsalva som visade sig vara grym! Inte en enda blåsa på 48 timmar!

Så inför 24 timmars så flög fan i mig och jag bestämde mig för att se hur den funkade i 24 timmar på en spinningcykel. Sagt och gjort. Jag kletade in hela akterkastellet inklusive ljumskar med Sportslick. Strax efter jag var klar så kände jag hur den värmde lite milt, utan att göra ont eller svida. Då kom jag ihåg att den innehöll lite Aloe Vera.

Men! Jag satt 24 timmar på cykeln utan gelsadel och utan att få sår och irritationer med sveda som jag fått föregående år. Den funkade banne mig helt klockrent! Jag är djupt imponerad! Nu är jag genom erfarenhet totalt övertygad om att Sportslick funkar! Rekommenderas varmt.