Min underbara Carina vet hur man tröstar en sucktande löpare som just nu går runt och deppar. Hon skickar ett mail till mig på jobbet och föreslår att vi skall köra Dublin marathon i oktober nästa år.

Självklart. Och som genom ett trollslag så försvinner allt depp och tron och hoppet om något kul är åter tillbaka. Det är ungefär som den mörka himlen som öppnar sig och släpper ner hoppets ljustrålar som baddar min deppande kropp och lockar fram endorfinerna. Jäklar vilken Kvinna Hon är! Hon vet defenitivt vilka knappar man skall trycka på.

Hon vet att vägen till mitt hjärta gårt via en marathon eller ultra. Lägger man till en öl också så är motorvägen byggd. Nu skall det planeras. Mot Dublin!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För att fortsätta följa mig. Gå till: http://ultrastefan.wordpress.com   Denna blogg uppdateras inte mer. Bloggen kommer dock att ligga kvar som arkiv. Detta är sista inlägget! ...

Hej kära läsare! Detta blir mitt sista inlägg på Bloggplatsen. Jag har tröttnat lite på denna webbplats och all reklam som skitar ner här. Ni har inte märkt något eftersom jag betalat för att hålla den reklamfri. Men det är ett mörker när man skall...

Nu fick jag tummen ur och besökt tandläkaren. Efter att ha haft lite ont i tänderna under ett par veckor fikc det vara nog. Jag ringde ner till Folktandvården för att boka en tid. Sköterskan som tog emot samtalet frågade om jag kunde vara där inom en...

Onsdag i mitt liv betyder en enda sak - LEK. Dagen då LEK-gänget samlas. Vi tränar lätt och äter en bit mat efteråt. Vi är tre par som gör detta varje onsdag. Nåja. Några gånger har vi fått hoppa över, men de har varit lätt räknade. Igår var det min ...

Nu har jag packat akutväskan om jag skulle behöva åka in till akuten. Vilket kommer att ske nästa hjärtflimmer. Det är inte som en läkares akutväska utan mer grejer som är bra att ha med sig under de långa väntetiderna. A4 kollegieblock, penna, reser...